Senaste inläggen

Av Birgitta - 5 oktober 2013 09:14

Det bär mig lite emot - men jag måste faktiskt erkänna att M's strategi verkar fungera.


Han har hela tiden - ända sedan jag började med Betapred för några år sedan - med kraft hävdat att jag ska börja ta mina doser så fort jag känner att ett skov är i antågande. Mota Olle i grind - som han säger.

Jag har -  å andra sidan - velat vänta så länge som möjligt för att se om det inte - för en gångs skull - ska gå över av sig själv. Vill ju allra helst slippa äta en massa cortison.


Igår gick jag på M's linje.


Jag börjar ju känna igen mönstret för ett skov vid det här laget.  Det börjar nästan alltid på samma sätt. 

Först den brännande smärtan i underlivet - eldklotet- som sitter i blåsan - inte i urinröret.

Sedan kommer trängningarna - KRAFTIGA. Kräver toabesök ca en gång i halvtimmen.

Sedan kryper det hela ner i urinröret - och har jag otur övergår det i ett krampande urinrör - och då är jag däckad.

Smärta och trängningar är inte kul, men jag är dock fortfarande rörlig - om inte smärtan blir riktigt vidrig förstås. Och jag måste hålla mig i närheten av en toalett.

Men kramperna är fruktansvärda - varenda steg är som att få en vass kniv uppkörd i underlivet - och sedan vrids den om lite nätt....  Och när det  är riktigt illa kör kniven runt även när jag sitter stilla.


Mina tre senaste skov har varit riktigt hemska - långa och kraftiga - så när jag nu kände igen startsymptomen i går morse så körde jag på Morgans 'mota Olle i grind'-strategi.

Dvs - 12 piller direkt på morgonen, 10 på eftermiddagen, 8 vid sänggående och 6 nu på morgonen.


Under gårdagen gick jag igenom samtliga faser ovan - men i natt har jag inte haft ett dugg ont. Visserligen varit på toa minst 10 gånger, men det är för att jag vaknar varje gång urinblåsan/röret gör sig påmint - men jag tror att även det håller på att sjunka undan just nu.

Om jag känner efter kan jag känna att det inte är helt över än - men det är bara om jag känner efter..... 


Tänk om det inte blir värre denna gång??   En dag av elände!!!  Istället för fyra!! Och dessutom på en lägre nivå än dom senaste!!


Jag vet att det finns dom som tycker att man absolut inte ska äta cortison - och jag önskar att jag kunde låta bli. Men för mig gör dessa piller en oerhörd nytta på ett sätt som alla behandlingar jag fått direkt i urinröret inte har gjort under alla år.

Och det är värt masssor!!!

Min kropp kräver helt enkelt sina Betapred-doser med jämna mellanrum.

Och så länge det inte finns något annat sätt att kunna leva ett vettigt liv - då är det bara att gilla läget!


Så idag när det  är lördag kommer jag att med lätta steg vandra ner till marknden och köpa nya blommor - för nu har rosorna vissnat!!!

ANNONS
Av Birgitta - 4 oktober 2013 07:55

Så var det dags igen!

ÅTTA hela dagar med noll i alla kolumner - ingen smärta, inga kramper, inga trängningar, ingen irritation.

Men idag vaknade jag vid 5 och känner hur det bränner i underlivet igen. Det alltför välbekanta eldklotet har krypit fram ur sin håla och håller på att ta över hela min varelse igen. Skit, skit, skit!!!!


Så sedan dess har jag suttit här vid min dator, läst och svarat på mail, googlat runt lite, druckit en massa stora vattenglas - kanske kan det göra nytta.....


Men jag har också bestämt mig för att sätta igång en Betapred-kur direkt. Inte vänta någon dag för att se hur det hela utvecklar sig. Dom senaste skoven har ju varit riktigt elaka - kanske blir det lite lindrigare om jag sätter igång direkt.

ANNONS
Av Birgitta - 3 oktober 2013 09:08

Äntligen, äntligen ser vi solen igen efter att ha levt inne i en våt, klibbande dimma i flera dagar.

Och uretriten fortsätter att hålla sig lugn - peppar, peppar.

Så idag blir det golf igen - det gäller att passa på så länge förutsättningarna är så bra som dom är idag.


Jag har ju en liten vurm för svart-vita kossor - det kan ni inte missat om ni följt denna blogg. Kommer knappt ihåg hur det hela startade, men M räknade en gång - när vi fortfarande bodde i villan i Bromma Kyrka - att det fanns fler än 150 i huset. Från början bodde dom bara i köket, men sedan spred dom sig till andra rum också.

När villan såldes gjorde jag mig av med många och nu när även lägenheten är såld så är dom ännu färre. Jag körde till Erikshjälpen i Spånga med två flyttlådor fulla med kossor. Lite ont gjorde det faktiskt......

Men - några har fått följa med hit till Cascais, och jag har ju redan börjat fylla på förrådet här nere.

Jag dras till dom av någon märklig anledning. Blir glad av dom. Den senaste jag köpte var ju den som sitter på kylskåpet och dinglar med benen. Innan dess var det en dörrmatta.

Men - jag är inte värst.

Norr om Rättvik - åt Furudal till - finns det en kvinna som skapat ett museum av sina kossor. Kika in här:

http://www.kokullamuseum.se/


Här är min fina dörrmatta:

 


Av Birgitta - 1 oktober 2013 08:07

Nu är det fem dagar sedan det förra elaka skovet gav sig av. Fem dagar av total uretrit-frihet. Dvs inga smärtor, inga kramper, inga trängningar. Det ska bli riktigt intressant se hur länge detta fantastiska tillstånd varar.

Det jag tycker är märkligt är den enorma skillnaden i hur min kropp uppför sig.

Befinner jag mig verkligen i samma kropp som för knappt en vecka sedan revs av sådana smärtor att jag inte kunde röra mig??  När jag satt på toa en gång i halvtimmen för att försöka åstadkomma lite lindring??


Nu när jag är så här bra är det hel plötsligt ombytta roller här hemma!! Nu är det M som måste stanna vid en bensinmacck för att gå på toa - och jag bara sitter där helt lugnt och känner absolut inget behov - fast det gått fyra timmar sedan jag senast var på toa. Och att gå en golfrunda på fyra timmar är inga som helst problem.


Fast de har inte blivit så många golfrundor nu på slutet. Från att ha njutit av strålande sol och 30 grader har vi de senaste dagarna levt inne i ett dimmoln. Igår var dimman så tät så det kändes som Lutzen - eller London-fog. Om man mot förmodan tar sig till golfbanan så är risken stor att man slår bort en massa bollar, inte en chans se vart dom tar vägen. Dålig tajming av min uretrit kan man tycka. Att må så bra när vädret är dåligt och man bara sitter inne i alla fall. Tyvärr är det ju inte jag som bestämmer - varken över vädret eller uretriten.

Det får bli lite shopping istället - inte helt fel det heller. På andra sidan Lissabon finns en enormt stor Outlet som det är lite kul att vandra runt i. Dessutom finns i Lissabon flera stora gallerior som är bra att gå i när det regnar. Plus många intressanta museum.

Det går absolut ingen nöd på oss härnere......


- och rosorna står forttfarande!!!



Av Birgitta - 28 september 2013 13:06

Ljuva, underbara liv utan ett smärtande, krampande och trängande urinrör. Där befinner jag mig äntligen igen.

Undrar om alla som sluppit uppleva ett uretrit (eller IC för den delen) helvete förstår hur oerhört lyckligt lottade dom är?  Troligen inte!!   Innan man blir sjuk så är det så självklart att vara frisk.  I alla fall när det gäller dessa regioner av kroppen. En och annan UVI kanske - men då äter man ju bara lite antibiotika  så är problemen borta. Detta kroniska elände var för mig fullständigt främmande innan jag själv drabbades.


Men som sagt - just precis idag - och igår - mår jag förträffligt.


På onsdagar och lördagar är det marknad här i närheten av vårt hem och vi har gjort till en liten vana att gå dit och förse oss med vårt behov av frukt, grönsaker, blommor och ost. Framförallt blommor kan man köpa riktigt billigt. Dagens bukett blev 20 rosor - för 4 EURO. Hur länge dom står återstår att se...... Vackra är dom i alla fall:

 

Av Birgitta - 27 september 2013 09:25

Efter 2½ veckas strålande väder med sol och uppåt 30 grader har vi nu svepts in i ett grått töcken av spöregn och åska. Den stora skillnaden här nere mot hemma är att det ändå inte blir kallt - i alla fall inte den här tiden  på året. Temperaturen ligger forfarande kring 20 grader.

Men nu blir det inga besök på golfbanan förrän detta regnväder dragit bort och enligt prognosen kommer det att ta flera dagar.

Men här finns annat att göra.

En av fördelarna med att flytta till ett annat land är att det finns många som vill komma och hälsa på - och det är jätteroligt. Under oktober kommer vi att ha fyra olika konstellationer här - vid olika tidpunkter. Barn, barnbarn och vänner. 

Barnbarnen är nog nöjda med sol och besök på stranden - men vännerna vill se lite mer av landet så nu när det regnar ska vi passa på att besöka olika ställen som kan vara av intresse. Ställen vi inte hunnit med själva ännu. Idag - i spöregnet och åskan (det mullrar häftigt just nu) - blir det t ex ett besök på Lissabons Oceanarium - ett jättestort akvarium där man går inne i de olika världshaven. Lär vara jättehäftigt.


Och jag känner inte av min uretrit det minsta idag - så det blir ingen plågsam akvarievandring heller. Skönt!!

Av Birgitta - 26 september 2013 07:29

Äntligen kan jag sitta här utan den skärande smärtan i underlivet!! Hoppas det är över för denna gång nu,

och att jag får vara bra länge, länge.


Gårdagen blev lite upp och ner. Efter att jag tidigt på morgonen klagat här i bloggen över mitt elände så sjönk sakta smärta och kramper undan - utan hjälp av starka piller. Kvar var bara irritation och trängningar, men det kan jag leva med. Då kan jag röra mig och bara jag håller mig på platser där det finns toaletter så är allt frid och fröjd.

Efter frukosten drog jag därför iväg på en liten shopping-runda - i gallerior och shoppingcenter finns det gott om bra - och gratis - toaletter här nere, så att shoppa är en säker uretrit-aktivitet.  Barnbarnen kommer snart på besök så jag inhandlade bilkudde, pall till badrummet, osv.

Dagen började med grådis och regn, men framåt eftermiddagen klarnade det upp och vår golfande vän J hörde av sig och undrade om vi ville följa med ut på en runda. Och sådana förslag säger jag aldrig nej till.


Då - just då - slår krampen till med full kraft igen. Out of the blue!!!!


Men - golfa skulle jag och denna gång hyrde jag en bil. Ingen mer självplågarrunda.

Problemet är att vissa av vägarna mellan hålen är belagda med grovt timmer som har rört sig en del, så på vissa håll var det som att köra på en tvättbräda. Gissa hur det känns för ett krampande urinrör!!

Jag fick stå och köra - och längtade efter en sån där ring som man får på BB att sitta på när man blivit sydd i underlivet efter en förlossning (hände mig bara en gång).  Men vi fick en underbar eftermiddag med sol och nästan ingen vind - och trots kramperna lyckades jag spela hyfsat. Kul!!


Dagens bild får bli en kossa. Kunde inte motstå denna när jag hittade henne i en butik igår, så nu sitter hon på vårt kylskåp och dinglar med benen ......   r




Av Birgitta - 25 september 2013 07:11

September är på god väg att bli den i särklass värsta uretritmånaden på flera år!!

Idag är det den 25 - och jag är inne i mitt tredje riktigt kraftiga, elaka skov denna månad. Vad är det som hänt??  Varifrån kommer dessa starka, smärtsamma utbrott?

Klockan är nu - här i Cascais - strax efter sex på morgonen, jag har sovit med min värmedyna för andra natten i rad. Sovit och sovit förresten??  Legat i sängen och slumrat mellan de otaliga toabesöken är väl en bättre beskrivning av hur jag har det. Klockan fyra gick jag upp -  då klarade jag inte ens av att ligga kvar i sängen och vara helt uppfylld av smärtan från mitt lilla urinrör  och troligen även från blåsans botten.


Jag måste helt enkelt hitta något som kan ge smärtlindring. Det kan inte vara meningen att man ska behöva ha det så här ont. Jag kan inte gå, inte röra mig utan att det skär som knivar genom underlivet - ca fjorton på min tiogradiga skala. Och nu när jag sitter still så ligger smärtnivån på ca en sexa. Det gör helt enkelt vidrigt ont. Jag som brukar vara ganska bra på att hitta på saker för att inte känna det onda - inte en chans nu. Smärtan tar över allt.


Man är ju nuförtiden väldigt noga med att riktigt sjuka människor inte ska behöva lida - varför är det inte lika viktigt för såna som är lite mindre sjuka. Jag kommer ju troligen inte att dö av min uretrit - men den är just nu oerhört plågsam.

Igår kväll grävde vi (M och jag) igenom våra gamla pillerförråd och då hittade M några morfinpiller som han hade kvar sedan sin ryggoperation. Jag funderar starkt på att testa ett - eller ett halvt - idag.

Jag fick ju Tradolan utskrivet för flera år sedan, men upplevde aldrig att det gjorde någon nytta. Kanske tog jag för svag dos. Ett piller åt gången. M tycker jag ska testa med två, men det vet jag inte om jag vågar....

Å andra sidan så måste jag göra något. Så här kan jag bara inte ha det. Väntar ivrigt på att Betapreden ska göra nytta - men även det verkar dröja denna gång.


Jag undrar varför jag drabbas av dessa täta, kraftiga skov? Är det den zonterapi-behandling jag fick i slutet av juli som ställt till det?  Jag har ingen aning. Stressad är jag ju inte - och inte är det kallt om baken heller.....

Kan det vara värmen??  Dvs att jag dricker för lite så att urinen blir för stark??   När jag är hemma är jag bra på att dricka men när jag är ute och rör mig - ex på golfbanan - dricker jag väldigt lite, bara för att undvika akuta toabehov. Och nu har vi ju haft över 30 grader i skuggan några veckor, så då svettas man rätt ordentligt och jag kanske inte fyller på vätskeförrådet tillräckligt......

Vem vet???


Nu måste jag bara få dela med mig av något roligt också - annars blir detta inlägg alldeles för trist.

I somras -- i Rättvik - var vi hundvakter åt yngsta dotterns lilla mops - Polly. Och självklart skulle Polly med på golfrundorna. Men hennes ork var inte så stor. Hon sprang glatt med i ca åtta hål - sedan ville hon inte gå längre utan la sig ner på marken och vägrade röra sig. Men problem är till för att lösas - här kommer en liten illustration:

   


Presentation

En blogg om URETRIT.

Fråga mig

250 besvarade frågor

Länkar

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Juli 2018
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Arkiv

Kategorier

RSS

Följ bloggen

Följ Mitt liv med Uretrit med Blogkeen
Följ Mitt liv med Uretrit med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se