Det är sanslöst så fort tiden går. Det är redan september. Visserligen en strålande vacker septemberdag - men ändå. Snart viner höstvindarna kring knuten igen - och snart är det dags plocka fram dom varma mameluckerna igen.

Och börja gå i kjol.

Jag upptäckte ju förra vintern att det är mycket varmare om baken med mamelucker och kjol än med långbyxor - även om man har långkalsonger under byxorna. Det skulle möjligen vara tjocka termobyxor - men det vill man ju inte gå med alla dagar....

Å andra sidan är det ganska snyggt med ett par kraftiga strumpor och ett par snygga stövlar till kjolen.

Jag mår riktigt bra just nu. En anings morgon-irritation - men det går säkert över snart. I går mådde jag toppenbra hela dagen. Jag kanske tjatar - men att kunna sträcka ut benen och gå i rask fart och inte hela tiden leta efter toaletter - det är faktiskt livskvalitet. Även om det för de flesta säkert är självklarheter.

Har sammanställt augusti månads statistik - och en snabb slutsats är att antalet dåliga dagar - eller mindre bra dagar - är i princip oförändrat mot tidigare månader, men nivån på dåligheten är lägre. Jag har ingen dag som går över en fyra på min tio-gradiga skala. Och det är ju positivt.

I går hade jag en sån där fantastiskt bra dag igen! En dag när jag nästan svävade en bit över marken - så lätt kändes kroppen. Inga smärtor, inga trängningar, inga kramper. Fler sådana är vad jag önskar mig mest av allt!!

Igår fick jag ett mail från en kvinna, ett mail fullspäckat med goda råd för oss uretritare. Goda råd om vad vi aktivt kan göra för att faktiskt lindra och kanske få många bra dagar. Några av råden har jag redan med på www.uretrit.se - men långtifrån alla. Nästa gång jag uppdaterar web-sidan ska alla finnas med - jag lovar. Till dess kommer här - ordagrant - det som stod i mailet, så att ni alla kan ta till er och börja praktisera:

-   Sitt på värmedyna, 149 kr på Claes Olhsson, sitt så många timmar man    hinner, otroligt skönt och det som jag tror har hjälpt mig mest.

-   Drick inget urindrivande utan drick i stort sett bara vatten och mjölk, jag har druckit varm svartvinsbärssaft istället för te och kaffe. Ingen alkohol alltså.

-   Börja dagen med 2 treo i ett glas vatten, fick tips av en sjuksköterska att just acetylensalicylsyra lindrar irritationen i urinvägarna bäst.

-   Sov med yllemammelucker och sov inte med öppet fönster, undvik drag på rumpan i alla former.

-   Blåsträna, håll emot så länge det går. Min gamla gynekolog pratade mycket om att man inte skulle "skämma" bort blåsan och att många kissningar "sliter" på urinröret. Nu går jag bara på toa morgon, eftermiddag och kväll.

-   Ha alltid yllemammelucker när man är utomhus och under typ oktober till april.

-   Sitt aldrig kallt, ha sittdyna i bilen. 

-   Sluta med all form av bad som bassäng, sjö, hav, badkar.

När man börjar må bättre kan man börja igen med en sak i taget av det som man har tagit bort.

När vi är som allra mest dåliga - då kanske dessa råd inte räcker, då krävs nog både cortison och smärtlindrande läkemedel. Så är det nog. Sedan har vi det där med kost också. Jag äter numera inget som är rökt.

Blåsträningen blir nog det svåraste för mig.....

Men - jag ser med förväntan fram emot vilken effekt Membrasin kommer att ha på mina slemhinnor, dvs Omega-7.

Jag kan inte nog poängtera vikten av att hålla sig varm i underlivet. Jag går också med yllemamelucker från oktober till april (jag köper mina i hälsokostbutiken).  Jag är visserligen en 'gammal kärring' och jag förstår om man vill vara häftig när man är ung - men att gå  med kortkorta kjolar mitt i kalla vintern är att förbereda för ett helvete senare i livet..... Jag hoppas att modet blir lite mer påpälsat i vinter.......

Kors i taket!!

Hela måndagen var totalt smärtfri, totalt fri från trängningar. Så skönt!  Och detta välsignade tillstånd verkar hålla i sig.

Av någon märklig anledning kan jag trots detta inte sova - så nu har jag suttit och lekt med min PC i snart en timme. Pigg som en liten gris.

Tittar ut genom fönstret - jag har två stycken i rummet och båda vetter åt norr.

I det ena kan jag ana gryningen, det ljusnar vid horisonten, medan det i det andra fortfarande är beckmörkt. Fascinerande!

Nu har jag äntligen kommit mig för att göra något åt min lilla gurkskörd. Jag fick ett tips av min syster K att använda det recept som står på 12%-ättiksflaskan - så det gjorde jag, lade bara till gula senapsfrön också. Och det verkar bli bra. Har tjuvsmakat - även om jag antar att burkarna (det blev tre stycken) ska stå ett tag innan man börjar äta. Det ska bli häftigt att för första gången i mitt liv äta min egen odlade och inlagda gurka på mina leverpastejsmörgåsar i höst.

När jag kröp i säng - ganska sent faktiskt - igår kväll kunde jag lättat konstatera att smärtorna hållit sig borta hela dagen. Utan hjälp av värktablett.  

Nu känns det bara en svag aning av morgonirritationen - om det vanliga mönstret följs så försvinner den förhoppningsvis ganska snart.

Jag ser fram emot en dag utan smärta!!

Jag fixade att ta mig till Marabouparken igår, till invigningen av den nya konsthallen. Och jag fixade att ta mig till Plantagen för att köpa några nya växter för att ersätta de som dött på altanen. Men det var också allt jag klarade av igår. Annars höll jag mig så stilla som möjligt. Satt och läste bok, slumrade.  Och fokuserade på att slappna av och försöka bli av med smärtan. Tog flera Tradolan under dagen (man ska ta max fyra) och det lindrade det värsta under någon timme - men sedan var det tillbaka igen.

Jag har ju som någon slags filosofi att försöka göra något roligt för att få bort tankarna från eländet - men igår fungerade inte den filosofin.

Framåt kvällarna slog trängningarna till, vilket innebar 30-minuters intervall mellan toabesöken hela kvällen. Tur att jag var hemma. Tur att jag inte hade gäster....

Men natten har varit lugn och av någon outgrundlig anledning så är smärtan betydligt lindrigare idag. Vågar knappt känna efter. Vågar knappt röra mig. Är så rädd att det ska slå till igen.

Vill dela med mig lite av Marabouparken - den är verkligen en liten oas här i Sbg:

Jag sitter och tittar ut mot en fullständigt molnfri himmel och riktigt längtar efter att få ge mig ut - men min eländiga kropp smärtar hela tiden, så idag blir det inga långpromenader.

Jag har grundat med en Tradolan, laddat upp med ett stort glas vatten - redan slut ser jag, måste fylla på - och hoppas att det värsta ska ge med sig. Det är samma mönster som de senaste dagarna. Sover ganska bra men vaknar med vidrig smärta som lägger sig något under dagen. Så pass att jag kan röra mig utan att gå dubbelvikt. Börjar bli lite less på detta nu......

En kort promenad ska jag ta idag - till Marabouparken. Vi bor granne med den och idag inviger man en ny konsthall där. Café - kanske t o m en restaurang - ska det också bli där. Trevligt! Marabouparken är en liten oas. En vacker liten park med mycket planteringar, mycket konst (i form av statyer), stor gräsmatta, liten plaskdamm.

Jag gillar sommaren bäst av våra årstider, men nu börjar det definitivt närma sig hösten,  och igår afton - vid 17-tiden - körde jag ut till skogen för att se om jag kunde hitta några kantareller. Jag var faktiskt orolig att jag var sent ute, men det är nog tvärtom. Kantarellerna är sena i den skogen. Jag hittade några små, plus massa små kula knoppar som - om dom får stå kvar - borde gå att plocka om någon vecka:

Eldklotet vill inte slockna....

Den Tradolan jag tog i går morse lindrade på dagen men på kvällen var det tillbaka igen. Natten har i och för sig varit mycket lugn - men jag vaknar med samma gamla vanliga smärta igen. Så tröstlöst!!

Men - idag har jag tagit mina första Membrasin-kapslar. Har blivit rekommenderad att testa. Kapslarna innehåller framförallt Omega-7 - framställt ur havtornsbär. Omega-7 är bra för våra slemhinnor, framförallt i underlivet. Tydligen kan det dröja ett par månader innan man märker någon effekt - så nu gäller det att ha tålamod.

Har också tagit en Tradolan - annars klarar jag inte att röra mig idag.

Jag brukar redovisa bilder på offentliga toaletter ibland - är ju lite fixerad vid toaletter. På Tällbergs strand - vid Siljan - står denna vckra rad av röda bajamajor:     

Varför är nätter och morgnar värst?

På eftermiddagen och kvällen igår var jag ganska OK men i natt har det varit ett förfärligt springande på toaletten. Jag släckte min lampa kl 00:07 och när den visare 02:06 då var jag uppe på mitt fjärde toabesök. Det är inte klokt egentligen!

Och nu - nu har jag så vidrigt ont så jag vill inte röra mig en millimeter. Tyvärr gör det lika ont när jag är stilla så jag börjar bli en aning desperat....

I vanlig ordning har jag laddat upp med ett stort glas vatten - och en liten  kaffemugg - så  nu ska jag stjälpa i mig framförallt vatten, vatten, vatten. Har tagit en Tradolan också - kanske kan det hjälpa litet occh ta bort det värsta. Ska på tjejlunch i stan så det måste gå över. Just nu kan jag inte ens tänka tanken att gå till tunnelbanan och åka in.

Kanske dags att ringa min läkare och  boka in en behandling??

Nu sitter jag och försöker balansera mellan smärta och smärtfrihet. Om jag sitter alldeles still så känner jag ingenting men varenda liten rörelse innebär att det skär till i kroppen. Vill så gärna att det ska släppa helt så att jag kan slappna av och röra mig naturligt.

Gårdagen blev en riktigt jobbig dag - den smärta jag vaknade med satt i hela dagen och natten har inneburit en väldig massa spring på toaletten. Mitt stackars urinrör är troligen alldeles hårt och spänt - det känns när man sitter där på toa och det nästan bara droppar ur kroppen.

Men - som sagt - den konstanta smärtan från igår har släppt och det är jag glad för. Har jag tur klingar det onda av helt framåt förmiddagen. Det har ju hänt förr.

Jag har drabbats av måleri-frossa. Nu ska nästan allt trä bort och det ska bli vitt och ljust. Tak vitlaseras, lister och väggar vitmålas och små tillbehör blir också vita, t ex hylla, knivställ och lampfot.....        

Jag har hamnat i någon slags varannan - eller var tredje - dags tillstånd.

Igår mådde jag jättebra hela dagen - idag är det kört igen. Det började redan i natt - jag tror jag var på toa ungefär en gång i timmen hela natten och vid fyra-tiden slog smärtan till med full kraft igen.

Och så ligger man där i sängen, vaken, och undrar vad i hela friden man har ätit eller druckit, eller gjort, för att framkalla detta vidriga tillstånd. Och kan inte komma på något. Inget rökt och inget rått.

Champagne?? Det vore ju väldans trist om det var orsaken...

M hade - som en överraskning - bokat in oss i ett trevligt rum på Åkerblads i Tällberg och när vi kom dit stod det en flaska Champagne, lite nötter och godis och en vas med 30 röda rosor och väntade på oss. Dessutom en god middag och en trevlig frukost i morse.

Det är lätt att vara gift med en sådan man......