Idag är det en Tycho Brahe - dag.

Lärde mig det igår. Kan även kallas 'jämmerdag'. Enligt Bondepraktikan finns det 33 jämmerdagar under året - och en av dom är alltså den 18 november.   Dvs en dag där det mesta kan gå åt skogen.

Något man troligen ska ta med en nypa salt - men för mig (oss) har det faktiskt varit lite av en jämmerdag.

Det började för min del redan i morse - tidigt, tidigt - med att jag vaknade med smärta igen. Alldeles för tätt inpå förra omgången. Men som tur var lugnade det ner sig framåt förmiddagen.

Sedan var det lite allmänt strul med eller mindre under hela dagen, men kulmen kom nu på kvällen i samband med middagen:

helt plötsligt när jag ska hämta något i kylskåpet lossnar hela kylskåpsdörren - på vårt hyfsat nya, extra breda Miele-kylskåp!!!

Som tur var lyckades jag hålla emot så det blev bara en ny liten grop i köksgolvet, men det var ett himla bök att få dörren på plats igen. Och - vilken tur att det finns kvällsöppna butiker - även på söndagar. Det blev snabb färd till Clas Olsson i Kista för att handla hem specialskruvmejslar. Och för att få dit kylskåpsdörren var man tvungen att först skruva loss frysskåpsdörren (som satt under). Knäpp konstruktion.....

Om man ska se något positivt i det hela - och det kan väl vara bra - så fick jag en utomordentlig anledning att ordentligt rengöra kylskåpshyllorna, framförallt dom som sitter i dörren. Jag var ju tvungen att tömma hyllorna på allt och ta loss dom allesamman.

I faktarutan i M-Magasin hade dom ju beskrivit mig lite friskare än vad jag är, medan själva artikeln var mer korrekt. I slutstycket har dom citerat mig så här:

'att vakna en morgon och inte känna smärta alls, det är fantastiskt.'

Idag har jag det så igen - efter att ha genomlidit ett trist skov som denna gång varade ca 1½ dygn. Visserligen ett kort skov där förra natten var värst - men det är lika underbart varje gång det är över.

Jag är tillbaka till livet igen - med andra ord.

Sitter i mörkret, har tänt några av dom obligatoriska ljusen, kaffet är färdigbryggt, tidningen redo att läsas, M sover fortfarande.

Jag har dagens bästa stund framför mig. Ingen TV, ingen radio, bara tystnaden och jag, morgontidningen och kaffet.

Och - ingen smärta!!!!

Efter flera fantastiska nätter där jag sovit gott, bara varit uppe en eller två gånger så är det då dags för en natt där det helt enkelt inte går att sova alls. Inte ens ligga i sängen.

Om M visste att jag inte sov skulle han säga åt mig att ta en dos Betapred...... Men jag är en tjurig idiot. Vill så gärna att eldklotet - som brinner för fullt i underlivet just nu - ska lugna ner sig alldeles av sig själv. Fast jag vet att han troligen har rätt - och jag fel - så ska jag inte ge upp än.

Sitter och stjälper i mig vatten - ibland gör det ju nytta.

Men - prognosen är inte så god känner jag. Jag har suttit här vid PC´n i snart en timme och märker jag ingen förbättring snart så får det bli en dos kortison.

Jag tog en dos  i går på dagen. Kände på förmiddagen hur det började pyra i kroppen och eftersom jag hade en träff inbokad med en gammal bekant - som jag inte träffat på massor med år - ville jag mota Olle i grind så jag skulle kunna fokusera på mötet - utan en smärtande underliv. Och det fungerade. Men vid läggdags i går kväll kände jag hur det kom smygande igen.

Och nu sitter jag här........ Uppgiven och sur och irriterad och less på skiten som invaderar min kropp med jämna mellanrum.

Extra sur eftersom jag ägnat en timme åt att försöka ladda ner en e-lånebok från biblioteket men får det inte att fungera.

Jag gör rätt (tror jag ju i alla fall), får meddelandet att lånet är godkänt, nedladdning genomförd - men ingen bok kommer....  Så något fel gör jag väl.  Bär mig emot att tvingas be M om hjälp i morgon...... Borde faktiskt kunna fixa det själv. 

November är verkligen ingen rolig månad.

Blöt, mörk, grå, kall, fuktig. Usch!!!

Det första jag gör när jag vaknar är att tända några värmeljus.  T o m innan jag satt igång kaffebryggaren. På kvällarna tänder jag massor. Redan klockan fyra är det ju becksvart utanför fönstret och ljusen - både dom på morgonen och dom på kvällen - gör det lättare att uthärda detta mörker.

Det är nästan som när jag drabbas av ett uretrit-skov - det gäller att göra något så att man härdar ut.

Fast när det gäller uretrit-skoven så blir jag ju av med dom på några dagar nuförtiden -- de är värre med vintermörkret. Det sitter ju i i flera månader.

Det enda roliga i november är min födelsedag som vi firade i lördags - med bl a fiskdamm!!  Det var det fyraåriga barnbarnet som hade bestämt att det skulle vara fiskdamm på 'mimmis' kalas. Mimmi - det är jag det. Dom har aldrig kallat mig för mormor utan det har varit mimmi hela tiden.

Så fram plockades lakan, klädnypa, snöre och blomsterpinne - och så fick alla fiska en gång. T o m Polly, dvs ena dotterns mops!!  I hennes påse låg några bitar hundgodis!!

Man har inte roligare än man gör sig.....

Sådärja - äntligen kunde jag skriva en nolla igen i samtliga kolumner i min lilla statistikfil. Med andra ord - skovet är över för denna gång och jag mår som en prinsessa igen.

Nu gäller det att njuta av livet. Lunch i stan med gammal kollega t ex - inte helt fel.....

För M är det lite värre idag. Han har ju problem med sin rygg och trots ett antal operationer är han ännu inte bra. Så - tidigt i morse körde han iväg till Ryggkirurgiska Kliniken utanför Strängnäs igen. Idag ska dom göra ett s k smärttest på honom. Är förmodligen precis lika trevligt som det låter.  Går ut på att försöka hitta exakt var han har ont. En smärta som inte går att se på röntgen. Förhoppningsvis blir dom kloka av denna test och kommer på vad dom kan göra för att lindra hans plågor.

Jag har sagt det förr - och säger det igen: ingen kommer undan. Alla får vi någon skit att dras med. Förr eller senare......

Idag kom den inramlandes i brevlådan - M-Magasinet som jag väntat på.

Känns lite märkligt att se sig själv tvärs över en tidningssida. Dessutom med en bild som togs för över ett år sedan, av min dotter P, på min balkong.

Ännu märkligare att läsa i den lilla faktarutan att 'idag är hon besvärsfri' när jag just haft ett två-dagars elakt skov som stoppats av ett antal Betapred-doser.

Det hade känts bättre om dom lagt till det lilla ordet 'nästan' framför besvärsfri. Hade liksom stämt bättre med verkligheten.

Min tanke när jag kontaktade M-Magasin för över ett år sedan var att dom skulle skriva mer om sjukdomen och problemen med okunskap kring uretrit - inte så mycket om mig som person.

Blev väl inte riktigt så - tyvärr.

Men - kanske gör artikeln någon nytta i alla fall.

Den 8 nov ska den vara ute i handeln.

Idag har jag mått riktigt bra igen. Betapreden gör verkligen susen.

Åt lunch med två 'tjej-kompisar' idag och vi kom att prata om just Betapred och jag uttryckte min oro över lämpligheten i att stoppa i sig ett antal doser ca varannan vecka.. Det visade sig då att den ena av 'tjejerna' inte gick utanför huset utan att bära med sig sin Betapred-burk.

Hon kunde mer eller mindre akut drabbas av någon form av allergi - och ville/måste hela tiden vara beredd att stoppa i sig en dos. Och hon var inte orolig. Bara glad att läkemedlet finns - och gör nytta.

Slutligen - kan inte låta bli att visa min fina klänning som jag hade på bröllopet i Hamburg i helgen....

Det blev en natt med värmedyna som närmsta sällskap.... På max....

Den stänger visserligen av sig efter 1½ timme, men när jag är dålig är det ungefär den frekvensen på mina toabesök också så det var bara att sätta igång den igen när jag varit uppe.

Den hjälper faktiskt på så sätt att värmen matchar smärtan - om ni förstår vad jag menar - så jag kunde i alla fall sova mellan toa-intervallen.

Idag känns det lite bättre, jag kan gå och jag kan härda ut, men bra är det inte.... 

Förhoppningsvis arbetar kortisonet för fullt så att inflammationen somnar in igen.

Hoppet är ju det sista som dör.

Så var det då dags igen - eldklotet brinner för fullt.

Det började sent i går kväll - vid 23-tiden - och vill inte ge med sig. Är så trött på denna skit nu.

Hela förra veckan mådde jag så ofantligt bra - och det är jag ju tacksam för - men varför kan det inte få förbli så? Varför sätter detta elände igång igen?

Det blev en trist avslutning på en annars väldigt trevlig helg. Vi har varit i Hamburg på bröllop - med långklänning och smoking. Inte varje dag man får svasssa runt i en baraxlad, vid, frasande, mörklila uppenbarelse. Jättekul!! Inte varje dag man ser sin äkta hälft iklädd smoking heller för den delen. Riktigt snygg var han!!

Vi flög ner tidigt på fredagmorgonen och kunde vandra runt i Hamburg hela fredagen och halva lördagen utan några som helst problem. Smärtfritt och trängningsfritt - helt underbart.

Idag däremot - när vi hade sex timmar att slå ihjäl innan det var dags för hemresa - då var det omöjligt att vandra. Vi satt i hotellvestibulen och halvsov några timmar och sedan tog vi en taxi till flygplatsen (åka kommunalt var inte att tänka på).

T o m damen i incheckningen konstaterade att vi var VÄLDIGT tidiga....

Sen satt vi på en restaurang tills planet gick.

Ute sken solen!!

Och i mitt underliv brann ( brinner) en eld.

Inget kul.

Tog en första Betapred-dos i morse - nu är det dags för omgång nummer två.

Plus värmedyna.

Isch - fasar för denna natt.......