Skvalpandet fortsätter, men jag måste säga att vågorna av uretrit är lugna och fina.

Inga stormvågor precis. Och perioderna när jag inte känner något alls är längre än de stunder när uretriten ger sig till känna.

Jag börjar känna mig smått förundrad - hur länge ska det få vara så här bra egentligen?

Försöker att inte fundera alls på det - tänk om funderandet i sig framkallar ett skov??

Jag bara njuter av att kunna röra mig obehindrat - dag ut och dag in.

T o m dom jobbiga trängningarna börjar lugna ner sig. I natt har jag bara varit uppe två gånger, och igår när jag spelade en golfrunda i spöregnet behövde min motspelare gå på toa oftare än mig!!!!

Egentligen gillar jag inte att spela i spöregn men jag är ju med i matchspelet för 'damer' här på Rättviks golfklubb, vann min första match och var tvungen spela nästa senast på söndag - och gårdagen var den enda dag som passade både mig och den 'dam' jag skulle möta denna gång.

Och till min stora förvåning vann jag även denna match. Trots spel på plaskvåt bana som man klafsade fram på, iklädd regnkläder, sydväst, paraply och med blöta klubbhandtag.

Det som är så förunderligt är att när man väl kommer ut - med alla dessa regnkläder på sig - så är det helt OK att vara ute - så länge det inte stormar eller åskar.

Det är när man sitter inne och tittar ut på det blöta eländet som man bara vill krypa ner i sängen och längta efter solen.

Men - ingenting växer i mitt lilla grönsaksland - det är bara lite salladsblad som orkar upp. Rödbetorna och gurkorna får jag nog vänta förgäves på om det ska fortsätta så här resten av sommaren också....

Jag vill absolut inte klaga - bara smågnälla lite.

Det kunde vara oerhört mycket värre.

Men det kan också vara så mycket bättre.

Min uretrit ligger och 'skvalpar' som en våg mot strand. Ibland drar den sig undan och märks knappt alls - ibland kommer den farande och sköljer över mig.

Men än så länge inte med sådan kraft att den dränker mig.

Och det här skalpandet pågår hela tiden. Några timmar mår jag riktigt bra - sedan smärtar det till en stund, för att sedan försvinna igen. Märkligt!

Det jobbigaste är nog trängningarna - dom håller sig hyfsat konstanta med toabesök ca varannan timme, dygnet runt.

Men jag har inte behövt ta till min Betapred-kur på två veckor nu - och det är nästan ett litet rekord.

Det går att leva med denna nivå på uretriten.

Men man vågar sig inte ut på vilka äventyr som helst.

I söndags övergav vi spöregnet i Rättvik och körde ner till Sundbyberg och fick en underbar sommardag på måndagen.

På eftermiddagen tog vi en promenad i Hagaparken med Polly och Pollys matte och vi hann precis bara börja vår lilla vandring när jag desperat började söka efter något träd att sätta mig bakom - men det var folk överallt....

Då - till slut - ser jag på avstånd två bajamajor, min räddning. Jag besökte dessa bajamajor två gånger under vår 1½ timme långa vistelse i Hagaparken. Inte riktigt normalt eller hur?

Men - så länge jag slipper dom värsta smärtorna och kramperna - och kan röra mig obehindrat mellan trängningarna - så är livet OK.

Polly hittade en ny leksak i våra urdruckna kaffemuggar:

Idag blir det reklam!!

Min väninna som var här på middag för någon dag sedan hade tidigare samma dag blivit stucken av en elak jordgeting.

Hon berättade då att hon haft på massor med Aloe Gel 99- enligt henne ett dundermedel mot allt vad insektsbett, brännsår, solbränna osv heter. En nödvändighet - enligt min väninna - att ha här på landet, speciellt när man har småbarn omkring sig.

Jag hade aldrig hört talas om detta dundermedel - jag brukar förlita mig på salubrinsalva - men tydligen är denna Aloe Gel väldigt mycket effektivare. Jag känner ju till Aloe Vera-växten och har säkert någon burk med hudkräm i mina skåp, men Aloe Gel 99 visste jag alltså inget om.

Så igår traskade jag iväg till Hälsokostbutiken här i Rättvik - och handlade upp tre av dom fyra tuber som fanns i butiken.

Nu är jag förberedd på den mygginvasion dom varnat för - tack vare det myckna regnandet.

Igår var jag också med om en riktig genomklappning på golfbanan (mycket golf blir det när det är vackert väder....) Vanligtvis spelar vi en tävlingsform som kallas för poängbogey - som går ut på att man får poäng per hålresultat baserat på vilket handicap man har. Kort: om man 'hålar ut' på det antal slag man har för ett hål får man två poäng. Behöver man fler slag får man mindre poäng - klarar man hålet på färre slag får man mer poäng. Kort sagt - det handlar om att få så många poäng som möjligt.

Eftersom en bana normalt har 18 hål så bör man få ihop 36 poäng - då har man spelat bra. Höjning och sänkning av handicapet görs (eller bör göras) när man spelar bättre resp sämre än dessa 36 poäng.

Tillbaka till min genomklappning igår:

För en gångs skull spelade jag riktigt bra - efter 11 hål hade jag 26 poäng!!!   På resterande 7 hål fixade jag 4......

Stön.....

Att det ska vara så himla svårt att hålla ihop sitt spel under en hel runda........

Kan inte ens skylla på min uretrit - för kroppen mådde jättebra igår.

Det gör den inte längre... i natt har det börjat krampa i urinröret - så nu på morgonen tar jag det väldigt lugnt.

Så här ser en Aloe Gel 99-tub ut:

Kors i taket - min smärta försvann UTAN hjälp av Betapred.

Underbart!

Men riktigt fri från min uretrit kan jag väl inte påstå att jag är. Vi hade goda vänner här på middag i går kväll och under den tid dom var här - från ca 17 till ca 22:30 - behövde jag gå på toa fem (!!) gånger, medan min väninna inte gick en enda gång.

Kommer jag någonsin att bli som hon igen??

Troligen inte, men så länge sådana trängnings-il kommer när jag är på hemmaplan så är det ju OK. Det är värre när dom kommer när man befinner sig på ställen utan snabb tillgång till toaletter.

Nu ska jag njuta av min smärtfria tillvaro - och solen - och att min första pion slagit ut.

Jag planterade två st när jag 'skapade' min lilla rabatt för två år sedan. Förra året var där inte ens några knoppar, men i år har den ena sju knoppar och den andra två. Och en har just slagit ut.

Igår spelade jag en runda golf med konstant smärta i min urinblåsa. Hela tiden värkte det och spelet blev därefter också. Det gick helt åt skogen. Det går helt enkelt inte att svinga lugnt när smärtan skär genom kroppen.....

Vi spelade på Solleröns vackra, men hemska, skogsbana i går. Vacker för den går mitt inne i skogen och på några av hålen ser man hela Gesundaberget, hemsk för den är trixig. Ganska smal, men framförallt för att det utmed varenda hål löper djupa diken och bortanför dom dikena är det rena skogssnåret. Så om man råkar (!!) slå lite snett ibland och hamnar utanför fairway så är bollen med 99% säkerhet borta.

Mycket leta boll i snåren blev det....

Om man inte vill kalla den hemsk - så kan man använda ordet utmanande.....

Vi brukar åka dit en gång varje sommar och igår var det alltså dags - med riktigt trist resultat för min del.

Tyvärr eskalerade min smärta framåt kvällen. Från att ha hållit sig kring urinblåsan så kröp det ner i urinröret och när det var dags att krypa i säng var jag rätt ynklig.

Trots detta har natten varit hyfsat lugn, men vid fem vaknade jag av denna smärta och valde att gå upp. Var helt enkelt tvungen att göra något för att få bort tankarna från det onda.

Det första som hände var att jag fick en lärdom:

Vanlig hederlig maskertejp - ni vet sån där bred, blekgul, ska man inte använda på målade ytor utomhus...... Inte på plåt heller för den delen.

Vi satte in en ny dörr förra sommaren och för några dagar sedan fick jag för mig att jag skulle måla dörrfodret, i vitt, precis som fodret runt våra fönster. Så - på med maskertejp och sedan har jag grundmålat en gång, plus två lager med den riktiga färgen - och nu på morgonen skulle maskertejpen bort. Till min förskräckelse märker jag att den i princip fastnat på den målade fönsterkarmen - plus att där jag får bort den(genom att pilla med en kniv) följer den gröna fönsterkarmsfärgen med..... Ser inte klokt ut!!!

Det blir till att måla om fönsterkarmen med.

Gammalt ordspråk: det man inte har i huvudet får man ha.....i benen eller någon annanstans.

M har ett annat väl använt talesätt: bra jobb ska räcka länge......  Mycket målarjobb har jag redan - och nu fick jag mer....

Men - just nu funderar jag på om det är dags för en Betapred-dos igen??  Det är nästan två veckor sedan sist.

Jag får se hur det hela utvecklar sig - blir det värre så har jag nog inget val.

Äntligen, äntligen, äntligen kom det en dag där både väder och kropp var på topp!!!

Igår hade vi strålande sol, varmt - hela dagen - och en trevlig golfrunda utan den minsta smärta eller trängning.

Vi spelade på Leksands golfbana med våra goda vänner och efter tre timmar när jag passerade en bajamaja sprang jag in i den - fast jag egentligen inte behövde (av gammal vana antar jag.....)

Dessutom gjorde jag en fantastisk birdie på det sista hålet, ett ganska långt par 4-hål som börjar med ett brett vattenhinder, sedan går uppåt mot en green som är omgiven av en massa bunkrar.  Mitt utslag var väl inte det bästa, men jag kom över vattnet med 15 meter till godo, sedan slog jag ett underbart fairwayslag med min trä-trea och fick till en smäll så att bollen for spikrakt uppåt, landade framför green och rullade till två meter från hålet - och slutligen satte jag putten!!!!   Wow!!!  Mitt bästa på länge...... Kommer jag aldrig att glömma!!

Idag däremot sitter molsmärtan där igen,  så något har hänt i kroppen i natt. Och det är inte bara lite irritation utan det gör rejält ont.

Lite desperat klev jag in i duschen redan innan morgonkaffet för att försöka spola bort det onda med varmt vatten på magen - men det hjälpte inte.

Ibland brukar ju det onda släppa med kaffe och ett stort glas vatten - så det är den kuren jag håller på med nu.

Vi får väl se hur det fungerar idag.

Att titta på väderprognoserna på TV är ju ett rent skämt denna sommar.

Lågtrycken kommer vandrande på rad.

(dom sa just på TV att i Sthlm kom det tre gånger mer regn än normalt under juni månad!!)

Fast det verkar vara ännu värre på dom engelska öarna.

M och jag tillbringade några dagar i slutet av juli på Irland för några år sedan och vi fick verkligen alla fördomar om deras sommarväder bekräftade: det var storm och regn i princip varje dag.

Men - det är bara att gilla läget och njuta av dom få solstrimmor som hittar ner.

Med risk för att ni blir uttråkade på mitt eviga tjat om golf - men det finns ytterligare en fördel med att vara en golfare (förutom alla som jag räknat upp tidigare): man behöver inte ha klarblå himmel och 30 grader för att njuta av sommaren.  Det enda som är otrevligt är störtregn, storm och åska, i övrigt går det att spela golf i alla väder - även under vinterhalvåret. Det handlar bara om att sätta på sig mer eller mindre kläder......

Det är klart mycket roligare att gå en golfrunda när det är 15 grader och mulet än att bli besviken över över att inte kunna sola & bada....

Klart att jag föredrar en varm, härlig sommardag, men jag deppar inte ihop om den aldrig kommer.

Det som drar ner mitt humör är i stället att min uretrit inte kan ge sig. Fortfarande sitter det ett irriterande obehag i urinblåsan och stör mig.  Det går ganska bra så länge jag håller mig stilla, men så fort jag börjar gå så känner jag av skiten.

Är visserligen glad om det inte blir värre, men det tar energi att hantera det här också.

Ska ägna mig åt att måla möbler idag - då rör jag mig inte så mycket.

Jag befinner mig i någon slags mellanzon mellan skov och icke-skov.

Dvs det småirriterar hela tiden och skär till lite ibland. Inte i urinröret utan i själva urinblåsan. Det går att leva med men jag känner hur grinig jag blir av det. Det var likadant igår. Vädret blev framemot eftermiddagen riktigt trevligt, men jag hade inte lust att göra något mer än bara sitta på en stol i solen. 

Så det gjorde jag - och lyssnade på ett gammalt sommarprogram på PC´n.

Samtidigt som jag som sagt blev sur på mig själv för att jag bara satt.....

Gillar inte att ''bara sitta'.

Vill att det ska hända något, vill göra något, mest hela tiden. Rastlös kan man också kalla mig.

Vi får väl se hur denna dag blir. Lite sitta still blir det eftersom vi drar till Dalarna igen - men om kroppen är OK så kan jag nog inte hålla mig borta från en runda på golfbanan i kvällningen.

Gäller att utnyttja de ljusa sommarkvällarna.

Och de dagar/kvällar som det är vettigt sommarväder. Och idag ser det bra ut.

Men annars verkar det som att den är sommaren håller på att bli en riktigt trist och blöt historia. Om man kikar på prognoserna, både på yr.no och klart.se så ser det grått ut.

Jag har ju skrivit tidigare om att jag snöat in lite på svart-vita kossor. Något som min omgivning också har bra koll på - och därför förärar dom mig ibland sådant som jag kanske inte skulle skaffat själv.

Detta är t ex  nytt för i år - en gåva från min ena dotter (med glimten i ögat...). Det hänger i duschrummet i stugan och lite roligare att duscha blir det ju: