Senaste inläggen

Av Birgitta - 7 juni 2014 19:53

Idag har jag spelat min i särklass allra sämsta golfrunda på väldigt länge. Och jag har absolut inget mer än min egen klantighet och ofokusering att skylla på.

Mitt urinrör och min urinblåsa mår så bra, så bra. Jag är tillbaka till det underbara tillståndet jag befann mig i under januari och februari.

Och jag är övertygad om att det Uracyst som är orsaken till det.  Har nu fått fem behandlingar - varannan vecka  sedan mitten av april - och jag kan nästan känna hur det sakta blir helare och helare inne i mig. 

Ingen Betapred på över en månad!!

Ingen värmedyna på nätterna för att lindra ett brinnande eldklot i underlivet!!

Ett, möjligen två, toabesök per natt att jämföra med fem/sex!!

Inga problem att gå, eller åka bil på skumpig väg!!

Vågar sätta mig på pendeltåget in till Lissabon utan att vara livrädd att jag måste hoppa av på någon station och leta efter en toalett!!


Jag känner mig m a o helt normal!!


Kommer fortsätta med Uracyst ganska tätt under sommaren, sedan trappa ner till en gång/månad. I första hand  året ut, sedan får jag se. Beror på om detta fantastiska håller i sig eller om det bara är något tillfälligt.


Men om nu Uracyst gör sådan nytta på mig, vad är det då för sjukdom jag bär på? Uretrit har jag ju trott i alla år. Men kanske är det IC......  Uracyst läker ju hinnan i urinblåsan!! Och min uretrit sitter i urinröret och urinblåsans botten - som består av annan vävnad än själva urinblåsan. Det står visserligen att Uracyst gör nytta BÅDE för IC och BPS (Painful Bladder Syndrome = uretrit). Men ändå..... Kan uretrit utvecklas till IC??


Min läkare har i alla år sagt uretrit - och för att ställa korrekt diagnos av ev IC måste man ta vävnadsprov i urinblåsan, vilket aldrig har gjorts på mig. Och aldrig kommer att göras heller, om jag får bestämma.


Egentligen spelar det ju ingen roll, det viktigaste är att jag äntligen ÄNTLIGEN mår bra igen!!


Jag kan verkligen njuta av mitt pensionärsliv, spelar golf, träffar massor med trevliga, nyfunna vänner, äter god mat, upptäcker Portugal, ett fantastiskt vackert land, och målar, målar, målar.......   Nu håller väggarna på att ta slut...

Den här kallar jag 'sommarregn':

 



ANNONS
Av Birgitta - 2 maj 2014 10:00

ÄNTLIGEN!!!

Igår släppte det. För första gången på väldigt, väldigt länge kunde jag röra mig utan att det kändes som om någon kör runt en kniv i mitt underliv.

Och det satt i hela dagen. Och hela natten. Och det känns fortfarande lika bra!

Underbart!!

Och solen lyser från en klarblå himmel!!

Och vi har goda vänner på besök!!


Livet är helt plötsligt kul att leva igen. För några dagar sedan kunde det faktiskt kvittat......

ANNONS
Av Birgitta - 26 april 2014 16:45

Humöret fortsätter sjunka!!

Jag håller nästan på att ge upp!

Sedan den 10 april har jag fått TRE Uracyst-behandlingar, EN sondering med Dermovat-inläggning och ätit  en hel omgång Betapred, dvs 12+10+8+6+4 utspritt över två dagar.

Dessutom mina 2*60 mg Arcoxia/dag, plus Xatral OD, plus ett antal omgångar 400 mg Ibuprofen OCH sovit på värmdyna.

Men inte försvinner smärtan för det.

Vad ska jag göra??

Jag har bett om starkare smärtlindring, dvs receptbelagd men får ingen.

Orkar snart inte gå omkring och hela tiden ha så ont så jag knappt kan röra mig.

Ibland kan det släppa för en timme eller så - och då blir jag så ofantligt lätt i hela kroppen, men sedan kommer det tillbaka igen.

Ibland känner jag inget om jag håller mig stilla, men så fort jag börjar röra på mig så skär det som knivar vid varenda steg. Ibland hjälper det inte att vara stilla - det gör svinont hela tiden.

Puh!

Jag längtar tillbaka till januari & februari. Varför fick jag inte behålla det underbara tillståndet??

Ska jag behöva ha det så här under resten av mitt liv?   Jag 'firar' snart 20-års jubileum av detta elände.....


Ja - ni hör hur jag låter....... Uppgiven är bara förnamnet........

Av Birgitta - 25 april 2014 07:16

Nu är det riktigt längesedan jag fick tid att sätta mig ner vid datorn och skriva av mig lite i bloggen.......

Det har varit full fart hela våren, vi har haft flera veckolånga besök (jätteroligt) och även hunnit med ett 10-dagars besök 'hemma' i Sverige (också jätteroligt).

Det enda som inte är jätteroligt är att min uretrit sakta men säkert blivit sämre och sämre - och mitt humör är på väg åt samma håll.

Januari och februari var ju helt underbara månader - jag svävade som på små moln, kände knappt av uretriten och tyckte att jag äntligen fått tillbaka ett normalt liv.

Men i mars började dalandet och det höll på till för ca en vecka sedan. Nu har det börjat plana ut och jag väntar på uppgången.

Och ska jag vara riktigt ärlig är jag lite, lite purken på min urolog. Inte för hennes försök att hjälpa mig och lindra min uretrit, utan på att jag inte fick ordentlig information i höstas när jag började med Uracyst.

Det var ingen som sa till mig att jag måste ta alla sex doser som jag köpte (för dyra pengar) och att jag troligen inte skulle märka någon effekt förrän efter dessa sex behandlingar, dvs 6 7 veckor. Att det tar längre tid få effekt när man är äldre (och dit räknas väl jag med mina 65 år) och att man sedan måste fylla på en gång/månad tills man blir riktigt bra. (Det här sista fick jag veta av en annan uretrit-kvinna)

Jag var ju så fruktansvärt dålig i november/december så jag struntade i den sista behandlngen. Ingen fick peta in någon kateter i mitt smärtande/krampande urinrör......

Och ca tre veckor efter den sista behandling jag fick - då kom lindringen, som jag inte alls kopplade ihop med Uracysten, utan med andra faktorer. Det var inte förrän jag i mars började bli sämre igen som jag började ana vilken roll Uracysten spelat för mitt välbefinnande.

Så nu är jag igång igen. Har köpt fler dyra behandlingar (Varför kan man inte få detta genom högkostnadsskyddet!!! Orättvist!!!). Fick två omgångar när jag var i Sverige, har fått en här i Cascais och har bokat in tre till, varannan vecka. Därefter får det bli månadsvis. Inga trevliga behandlingar - verkar enklare få en spruta i armen - men den klinik jag går på härnere har bra personal som gör ett proffessionellt och respektfyllt jobb.

Det enda positiva i det här eländet är att jag i alla fall sluppit dom hemska kramperna i urinröret. Fortsätter spraya med Magensiumoljan - och tror att det gör nytta.


Uretriten gör ju ibland livet lite jobbigt eftersom man aldrig vet hur dagsformen kommer att bli. Svårt planera olika aktiviteter och vissa saker utsätter jag mig inte för, ex bussresor - om jag inte VET att det finns en fungerande toalett på bussen. Det är inte kul vara den enda som måste ha kiss-stopp en gång i timmen - eller oftare.

Och just idag ställer det här till det lite för mig.   SWEA-kvinnorna här i Lissabon/Cascais ordnar idag en utflykt till en vingård i Estremoz plus en konstutställning i Évora, och jag vill väldigt gärna åka med. Trots att vi har bottt här nere i snart 1½ år har vi ännu inte hunnit besöka någon av dessa platser - och alla säger att dom är sevärda. Men som sagt - två timmars bussresa!!!   Det kan gå bra - det kan gå åt skogen!!

Min lösning: jag kör bil. Då kan jag stanna när som helst och känner mig lugnare. Och jag hoppas att med GPS'ens hjälp hitta fram till samma ställe som dom andra. Missar det trevliga småpratet i bussen - men det kan inte hjälpas.


Fortsätter med att måla på tisdagar. Njuter varenda sekund jag står i R´s målar-ateljé (= hennes garage).  Mina två första tavlor är redan inramade och hänger på väggen i vår lägenhet - och just för tillfället har jag tre olika på gång.

Den här ska vara med på en utställning nere på Algarve i september. Spännande!!

 

Av Birgitta - 29 mars 2014 04:47

Klockan är 3:47 här i Cascais. Jag har varit vaken drygt en timme. För ca 30 minuter sedan plockade jag fram värmedynan och för 3 minuter sedan gav jag upp försöken att somna. Det gör helt enkelt för ont. Nu har jag stoppat i mig några värktabletter. Det är inte alltid dom gör nytta, men jag vill inte stara upp en Betapred-kur än - om det inte är alldeles nödvändigt. Det är bara 1½ vecka sedan förra kuren och jag vill att det ska gå minst två veckor mellan dom omgångarna. Men får jag inte bukt med det här på något annat sätt så är det bara att bita i det sura äpplet......


Jag är lite ledsen för det känns som att mitt fantastiska uretrit-fria liv, som jag var så glad åt i januari och februari, sakta håller på att försvinna. Mina skov kommer tätare och tätare igen. Inte bra! Vad beror detta på, månntro??


Jag äter ju mina piller, petar in Vagifem två gånger i veckan, får min zonterapi en gång i veckan, sprayar magnesiumolja på magen varje kväll. Och oljan gör nog fortfarande nytta för inga kramper än så länge i alla fall. Bara smärta. Kraftig smärta. Smärta som gör att jag inte kan sova och knappt gå. Inte kul!


Undrar om det kan vara Uracysten som jag fick fem doser av i november och december som trots allt gjorde nytta. Under hela den behandlingsperioden var jag ju jättedålig men kanske bidrog det trots allt till att jag blev så bra som jag var i början av året. Är det dags för en dos till??   Jag har ju en dos kvar. Tog inte den sista eftersom jag var så dålig och hade så ont så dels ville jag inte att någon stoppade in en kateter i mitt urinrör, dels trodde jag inte att dom fem doser jag fått gjort någon nytta eftersom jag var så dålig i november och december. Vem vet?

Jag vet bara att just nu är livet jobbigt igen.......

Skit är bara förnamnet......

Av Birgitta - 25 mars 2014 08:30

I natt plockade jag fram min värmedyna för första gången sedan årsskiftet. Närmare bestämt klockan fyra i natt. För då hände det konstiga som händer emellanåt - att ett toabesök framkallar smärtan.

Jag hade en bra natt och toabesöket klocckan fyra var det första sedan jag somnade vid 23-tiden - vilket nästan är rekord, så länge brukar jag inte kunna sova i ett svep. Och jag kände absolut inget innan jag kröp i säng. Men detta toabesök satte igång något som gjorde fruktansvärt ont. Jag vet faktiskt inte riktigt vad som hände - eller varför för den delen.

Det var inte kramp i urinröret utan snarare en skärande smärta i själva blåsbotten. Märkligt!!  Och frustrerande! Och smärtsamt!  Låg en stund i sängen och väntade på att smärtan skulle sjunka undan. Men icke, den satt knivskarp i underlivet så då klev jag upp och plockade fram min gamla trotjänare, satte den på max och la den på magen. Och det fungerade!! Efter ca 30 minuter var magen så varm så smärtan fösvann in i värmen, jag kunde somna och nu på morgonen kan jag bara svagt ana ett obehag. Den skärande smärtan är borta.

Hoppas det håller i sig för idag ska det spelas golf.

Dels var jag hemma i Sverige fyra dagar, dels har jag haft besök av en icke-golfande väninna i en vecka så nu suger det i golftarmen. Jag längtar verkligen ut. Och vädret ska vara bra idag medan prognosen framåt ser riktigt eländig ut. Regn, regn, regn - så det gäller att passa på......


Jag besökte min läkare när jag var hemma i Sverige och visade henne min statistik och den enorma skillnaden som visade sig just vid årsskiftet. Hon var lika fascinerad som jag. Vi konstaterade att Glytrinet hade gjort nytta mot dom hemska kramperna på Nyårsafton och hon var förvånad över att kramperna hållit sig helt borta sedan dess. Jag berättade om Magnesiumoljan - som hon aldrig hört talas om och hon gjorde en anteckning om den i min journal. Det  var väl i princip vad vi pratade om.   Fortsätter med samma medicinering, dvs Arcoxia & Xatral OD plus Vagifem.


Det jag undrar över emellanåt är om inte en inflammation kan läka ut?? Eller - jag vet att inflammationer kan läka ut - det jag undrar över är snarare varför inte MIN inflammation kan läka ut!!!!   Så mycket anti-inflammatoriska piller som jag stoppat i mig så borde väl skiten försvinna helt någon gång - eller hur?


Trots att jag numera mår hyfsat så är jag rejält trött på denna uretrit.


Av Birgitta - 11 mars 2014 23:47

Det blev en segdragen historia denna gång. Inte så kraftig men skovet satt i längre än vad jag blivit van - och bortskämd - med.  Och fortfarande inga kramper!  Det är nog det som känns allra bäst. Däremot kommer den märkliga fantomliknande smärtan krypande emellanåt. Lite för ofta för att det ska vara trevligt. Vet inte riktigt vad det är. Känns inte som dom alltför välkända uretrit-smärtorna. Och jag hittar inget mönster. Inget som jag kan se framkallar dessa smärtor. Rätt som det är så finns dom där - och ett par timmar senare kan dom vara borta. Märkligt!


På onsdag flyger jag hem till Sverige för att hälsa på barn och barnbarn och ska då även besöka min urolog. Ska bli intressant höra hennes förklaring till att jag mår så pass mycket bättre nu än jag gjorde före jul. I vanlig ordning printar jag ut min månadsstatistik och visar henne. Det blir så lätt att man glömmer när man mådde bra, när man mådde dåligt, hur bra/resp dåligt man mått osv och dessa små staplar visualiserar detta väldigt tydligt.


Det har blivit en förfärlig massa golf den senaste tiden. Dels vårt besök som vi spelade med nästan varje dag förra veckan, och dessutom några tävlingar som jag anmält mig till. Den i lördags vann jag!! Kors i taket. I måndags, dvs igår, spelade jag så fruktansvärt dåligt så jag bröt efter halva rundan. Var gråtfärdig. Larvigt - jag vet - men jag var helt frustrerad över att inga - absolut inga - slag blev bra. Livet är verkligen upp och ner. Även på golfbanan.

Men - vi har fått sommar. Idag var det närmare 24 grader i skuggan och absolut klarblå himmel. Underbart skönt med denna värme.

Detta vackra Mimosaträd står på 'min' golfbana:

 


Av Birgitta - 6 mars 2014 08:04

Tyvärr gick det inte alls åt rätt håll!!!

I går morse (dvs onsdag) hade jag så attans ont så det var bara att plocka fram Betapred-burken och starta upp en behandling. Hela dagen gick i smärtans tecken - men nu på morgonen verkar det ha lugnat ner sig och natten har varit hyfsad - med mina mått mätt. Bara tre toabesök..... Har just tagit Betapred-dos nummer 4 (dvs 6 piller) och kanske kan jag helt hoppa över dos nummer 5.


Trots smärtan igår gav jag mig ut på en liten vandring i Cascais. Vi har besök denna vecka av dotter P´s sambos föräldrar - inbitna golfare - men igår tog hans mamma och jag en paus från golfandet och tittade på omgivningarna istället. Tog en promenad - i sakta mak - utmed strandpromenaden bort mot Estoril, besökte marknaden i Cascais centrum och beskådade alla frukter, grönsaker, ostar, fiskar, blommor osv som saluförs där och avslutade med en enkel sushilunch på Design Hotel Farol - som ligger alldeles vid vattnet och har en strålande utsikt över inloppet mot Lissabon. Gott och vackert:

 

Presentation

En blogg om URETRIT.

Fråga mig

250 besvarade frågor

Länkar

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< September 2016
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Arkiv

Kategorier

RSS

Följ bloggen

Följ Mitt liv med Uretrit med Blogkeen
Följ Mitt liv med Uretrit med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se