Senaste inläggen

Av Birgitta - 18 februari 2016 09:05

Kors i taket - här sitter jag idag igen...


Idag är det golftävling på Oitavos Dunes - den golfklubb som jag är medlem i härnere. Underbar bana!!

Det är faktiskt golftävling tre dagar i rad. Tillsammans med ett hotell i närheten anordnas det en internationell lagtävling, så det är 8 lag om 12 personer i varje, representerande 8 länder som under tre dagar ska spela olika former av matchspel.

Länderna är Polen, Litauen, Belgien, Holland, Norge, Finland, Schweiz och Portugal.

Jag ska spela för Portugal.

Egentligen har jag inte haft en tanke på att vara med i tävlingen, dels för att jag inte vågar lita på att min kropp är OK dessa tre dagar - uretriten brukar ju slå till lite närsomhelst - dels tycker jag inte att jag är tillräckligt bra golfare och slutligen blir jag så fruktansvärt nervös när det blir allvar som i denna tävling.

Men - dom behövde en dam till i laget och dom lovade att det INTE var så allvarligt. Det viktigaste med denna tävling är att locka folk att komma och spela golf i Portugal - och det hjälper jag gärna till med. Och eftersom jag tack vare ingefäran (tror jag i alla fall att det är) mår så pass bra så tänkte jag att OK - varför inte!!!

Det hela började med en trevlig middag för alla deltagare på hotellet i går kväll. Idag ska det spelas!!!


Det kommer att vara bra väder dessa tre dagar, soligt, men lite kyligt och en del vind. Jag har köpt nya golfbyxor, vindtäta med ett tunt fleecefoder - så att rumpan inte blir kall.


Wish me luck!!!

Av Birgitta - 17 februari 2016 09:42

Skäms nästan!   Det är 1½ år sedan jag skrev något här senast.

Luften gick helt enkelt ur mig!


Men nu börjar det klia lite i fingrarna igen. Det kanske inte blir ett inlägg varje dag, men det ska inte dröja 1½ år till nästa.

Hoppas jag   


Nåväl - ni som läste denna blogg tidigare kanske undrar hur min uretrit mår. Om ni fortfarande hittar hit - vill säga....


Jotack - min uretrit lever i högönsklig välmåga, även om jag gör mitt bästa för att ta död på den.

Under de här 1½ åren har skoven kommit och gått med ganska jämna intervall. Några gånger har jag varit RIKTIGT dålig. Fruktansvärda smärtor och kramper i urinröret, så jag ligger på golvet och vrider mig i plågor.

Korta perioder har jag mått BRA - men dom perioderna varar knappt mer än en vecka i taget. Ofta gör det bara ONT, svårt att gå, svårt att sova. Inga värktabletter hjälper. Livet blir ganska svårplanerat.


Äter fortfarande antiinflammatorisk medicin, men har bytt ut Arcoxia mot Celebra. Kör maxdosen.

Äter fortfarande Xatral OD 10 mg varje kväll. Vet inte om jag egentligen behöver dom men vågar inte sluta.

Går en gång i månaden och får en installation i urinblåsan med Uracyst. Enligt min läkare i Sverige finns det en nyare, bättre variant, men jag har köpt på mig en laddning av Uracyst, så jag använder upp dom innan jag prövar den andra varianten (som jag glömt vad den heter).

Det där med cortison (Dermovat) i urinröret är fortfarande aktuellt. Varje gång jag är hemma i Sverige så ser jag till att få en dos. Har inte hittat någon läkare som kan fixa det här i Cascais, MEN jag försöker fixa det själv......   Det blir nog inte lika bra som när min läkare eller hennes sköterska gör det med sina hegarstift, men jag tror att det är bättre än inget.

Jag hade hört talas om att en del kvinnor gör denna behandling på sig själva, men det fanns inte i min världsbild. 


Däremot ÅT jag cortison, en omgång Betapred, när jag var riktigt dålig.   Dom här omgångarna blev väldigt täta under förra våren. I början var det bara aktuellt någon gång då och då, men det eskalerade och förra våren var jag så dålig att jag nog tog en omgång i veckan.

Då sa min allmänläkare här i Cascais STOPP!!!   Om jag skulle fortsätta på det sättet ett halvår till skulle min kropp ta alltför mycket stryk: diabetes, benskörhet osv.....

I samma veva var det en läkare som tyckte jag skulle testa att behandla mig själv lokalt. Hon skrev ut Dermovat, gav mig några små sprutor (utan nål....) och förklarade hur jag skulle göra.   Och jag köpte mig en spegel....

Jag hör inte till dom feminister som har studerat mitt underliv i en spegel - men nu blev jag tvungen att åtminstone hitta urinhålet.  Hade lite ångest - det måste erkännas.  Men vadå - det är ju bara min kropp, hur svårt kan det va???

Och det gick!!

Nu har jag blivit ganska bra på det - och gör det nästan en gång i veckan.


Trots allt detta hade jag ändå jobbigt med uretriten. Inga fruktansvärda krampanfall på länge och inga smärtor på nivå 8, men ett mer eller mindre konstant obehag och småont.


Men - och nu kommer det bästa - för ca tre veckor sedan sa någon att INGEFÄRA är bra mot inflammationer och jag traskade iväg och införskaffade syltad ingefära, te med citron & ingefära, färsk ingefära.

Varje dag i dessa tre veckor har jag ätit syltad ingefära (3 - 4 bitar som jag skär i mindre bitar) i min frukostyoghurt, druckit 2 -3 stora muggar med ingefära-te, och druckit dricka gjord på riven ingefära och pressad citronsaft.


Och - peppar, peppar - det verkar fungera. Jag mår så mycket bättre!!  Går obehindrat, sover bättre på nätterna, har inte ont. Jag kan känna av mitt urinrör, men uretrit-skovet bryter inte ut.


Jag vet att man ska inte ropa hej...osv, och det gör jag inte. Det kan ju vara en tillfällighet bara, men jag hoppas, hoppas att denna ingefära gör nytta i min kropp.


Fortsättning följer......





Av Birgitta - 13 juni 2014 16:10

Otursdag påstår vissa, men än så länge artar sig denna dag riktigt bra!!

Det är ca 30 grader i skuggan, strålande sol, lite vind som fläktar och i skrivande stund har jag inte varit på toa sedan ca kl 11 (och nu visar uret 15:12 här i Cascais) och jag är inte det minsta toanödig.

Jag mår m a o helt utmärkt.   Kanske kan jag t o m våga mig på ett dopp i poolen..........


Har fått fem Uracyst-behandlingar och har beställt fler ampuller från Sverige, samtidigt som jag håller på att undersöka om det går att få tag på härnere. Gepan finns - det vet jag - men vad gäller Uracyst råder fortfarande oklarhet.


Denna nyvunna 'friskhet' håller dock på att skaffa mig jobb - dags att uppdatera websidan.

Det är några år sedan nu och det finns en del nytt att tillföra. Hoppas jag kommer ihåg hur man gör.


Annat som kan rapporteras är hur det går med magnesiumnivån i blodet - och om det kan sägas att efter nästan sex månaders dagligt sprayande på magen av magnesiumolja är mina värden helt oförändrade. Å andra sidan har jag inga kramper heller. Så jag vet inte vad jag ska tro. Magnesiumoljan kanske inte går in i blodet - men gör ändå nytta??

Hur som helst - min nivå av magnesium i blodet ligger fortfarande under det lägsta rekommenderade värdet så nu ska jag skaffa hem magnesiumpiller från hälsokostbutiken, och om några månader ta ett nytt blodprov.


En stor händelse här i Portugal är när sardinsäsongen börjar - och det var i går. Man grillar sardiner och äter med speciella tillbehör och - framförallt igår som var premiärdagen - så festar man loss samtidigt som doften (eller stanken , välj själv) av grillade sardiner sprider sig över nejden.  

SWEA här i Lissabon ordnade sardinlunch igår - jag åt EN.....  Många ben har dom......

 




Av Birgitta - 7 juni 2014 19:53

Idag har jag spelat min i särklass allra sämsta golfrunda på väldigt länge. Och jag har absolut inget mer än min egen klantighet och ofokusering att skylla på.

Mitt urinrör och min urinblåsa mår så bra, så bra. Jag är tillbaka till det underbara tillståndet jag befann mig i under januari och februari.

Och jag är övertygad om att det Uracyst som är orsaken till det.  Har nu fått fem behandlingar - varannan vecka  sedan mitten av april - och jag kan nästan känna hur det sakta blir helare och helare inne i mig. 

Ingen Betapred på över en månad!!

Ingen värmedyna på nätterna för att lindra ett brinnande eldklot i underlivet!!

Ett, möjligen två, toabesök per natt att jämföra med fem/sex!!

Inga problem att gå, eller åka bil på skumpig väg!!

Vågar sätta mig på pendeltåget in till Lissabon utan att vara livrädd att jag måste hoppa av på någon station och leta efter en toalett!!


Jag känner mig m a o helt normal!!


Kommer fortsätta med Uracyst ganska tätt under sommaren, sedan trappa ner till en gång/månad. I första hand  året ut, sedan får jag se. Beror på om detta fantastiska håller i sig eller om det bara är något tillfälligt.


Men om nu Uracyst gör sådan nytta på mig, vad är det då för sjukdom jag bär på? Uretrit har jag ju trott i alla år. Men kanske är det IC......  Uracyst läker ju hinnan i urinblåsan!! Och min uretrit sitter i urinröret och urinblåsans botten - som består av annan vävnad än själva urinblåsan. Det står visserligen att Uracyst gör nytta BÅDE för IC och BPS (Painful Bladder Syndrome = uretrit). Men ändå..... Kan uretrit utvecklas till IC??


Min läkare har i alla år sagt uretrit - och för att ställa korrekt diagnos av ev IC måste man ta vävnadsprov i urinblåsan, vilket aldrig har gjorts på mig. Och aldrig kommer att göras heller, om jag får bestämma.


Egentligen spelar det ju ingen roll, det viktigaste är att jag äntligen ÄNTLIGEN mår bra igen!!


Jag kan verkligen njuta av mitt pensionärsliv, spelar golf, träffar massor med trevliga, nyfunna vänner, äter god mat, upptäcker Portugal, ett fantastiskt vackert land, och målar, målar, målar.......   Nu håller väggarna på att ta slut...

Den här kallar jag 'sommarregn':

 



Av Birgitta - 2 maj 2014 10:00

ÄNTLIGEN!!!

Igår släppte det. För första gången på väldigt, väldigt länge kunde jag röra mig utan att det kändes som om någon kör runt en kniv i mitt underliv.

Och det satt i hela dagen. Och hela natten. Och det känns fortfarande lika bra!

Underbart!!

Och solen lyser från en klarblå himmel!!

Och vi har goda vänner på besök!!


Livet är helt plötsligt kul att leva igen. För några dagar sedan kunde det faktiskt kvittat......

Av Birgitta - 26 april 2014 16:45

Humöret fortsätter sjunka!!

Jag håller nästan på att ge upp!

Sedan den 10 april har jag fått TRE Uracyst-behandlingar, EN sondering med Dermovat-inläggning och ätit  en hel omgång Betapred, dvs 12+10+8+6+4 utspritt över två dagar.

Dessutom mina 2*60 mg Arcoxia/dag, plus Xatral OD, plus ett antal omgångar 400 mg Ibuprofen OCH sovit på värmdyna.

Men inte försvinner smärtan för det.

Vad ska jag göra??

Jag har bett om starkare smärtlindring, dvs receptbelagd men får ingen.

Orkar snart inte gå omkring och hela tiden ha så ont så jag knappt kan röra mig.

Ibland kan det släppa för en timme eller så - och då blir jag så ofantligt lätt i hela kroppen, men sedan kommer det tillbaka igen.

Ibland känner jag inget om jag håller mig stilla, men så fort jag börjar röra på mig så skär det som knivar vid varenda steg. Ibland hjälper det inte att vara stilla - det gör svinont hela tiden.

Puh!

Jag längtar tillbaka till januari & februari. Varför fick jag inte behålla det underbara tillståndet??

Ska jag behöva ha det så här under resten av mitt liv?   Jag 'firar' snart 20-års jubileum av detta elände.....


Ja - ni hör hur jag låter....... Uppgiven är bara förnamnet........

Av Birgitta - 25 april 2014 07:16

Nu är det riktigt längesedan jag fick tid att sätta mig ner vid datorn och skriva av mig lite i bloggen.......

Det har varit full fart hela våren, vi har haft flera veckolånga besök (jätteroligt) och även hunnit med ett 10-dagars besök 'hemma' i Sverige (också jätteroligt).

Det enda som inte är jätteroligt är att min uretrit sakta men säkert blivit sämre och sämre - och mitt humör är på väg åt samma håll.

Januari och februari var ju helt underbara månader - jag svävade som på små moln, kände knappt av uretriten och tyckte att jag äntligen fått tillbaka ett normalt liv.

Men i mars började dalandet och det höll på till för ca en vecka sedan. Nu har det börjat plana ut och jag väntar på uppgången.

Och ska jag vara riktigt ärlig är jag lite, lite purken på min urolog. Inte för hennes försök att hjälpa mig och lindra min uretrit, utan på att jag inte fick ordentlig information i höstas när jag började med Uracyst.

Det var ingen som sa till mig att jag måste ta alla sex doser som jag köpte (för dyra pengar) och att jag troligen inte skulle märka någon effekt förrän efter dessa sex behandlingar, dvs 6 7 veckor. Att det tar längre tid få effekt när man är äldre (och dit räknas väl jag med mina 65 år) och att man sedan måste fylla på en gång/månad tills man blir riktigt bra. (Det här sista fick jag veta av en annan uretrit-kvinna)

Jag var ju så fruktansvärt dålig i november/december så jag struntade i den sista behandlngen. Ingen fick peta in någon kateter i mitt smärtande/krampande urinrör......

Och ca tre veckor efter den sista behandling jag fick - då kom lindringen, som jag inte alls kopplade ihop med Uracysten, utan med andra faktorer. Det var inte förrän jag i mars började bli sämre igen som jag började ana vilken roll Uracysten spelat för mitt välbefinnande.

Så nu är jag igång igen. Har köpt fler dyra behandlingar (Varför kan man inte få detta genom högkostnadsskyddet!!! Orättvist!!!). Fick två omgångar när jag var i Sverige, har fått en här i Cascais och har bokat in tre till, varannan vecka. Därefter får det bli månadsvis. Inga trevliga behandlingar - verkar enklare få en spruta i armen - men den klinik jag går på härnere har bra personal som gör ett proffessionellt och respektfyllt jobb.

Det enda positiva i det här eländet är att jag i alla fall sluppit dom hemska kramperna i urinröret. Fortsätter spraya med Magensiumoljan - och tror att det gör nytta.


Uretriten gör ju ibland livet lite jobbigt eftersom man aldrig vet hur dagsformen kommer att bli. Svårt planera olika aktiviteter och vissa saker utsätter jag mig inte för, ex bussresor - om jag inte VET att det finns en fungerande toalett på bussen. Det är inte kul vara den enda som måste ha kiss-stopp en gång i timmen - eller oftare.

Och just idag ställer det här till det lite för mig.   SWEA-kvinnorna här i Lissabon/Cascais ordnar idag en utflykt till en vingård i Estremoz plus en konstutställning i Évora, och jag vill väldigt gärna åka med. Trots att vi har bottt här nere i snart 1½ år har vi ännu inte hunnit besöka någon av dessa platser - och alla säger att dom är sevärda. Men som sagt - två timmars bussresa!!!   Det kan gå bra - det kan gå åt skogen!!

Min lösning: jag kör bil. Då kan jag stanna när som helst och känner mig lugnare. Och jag hoppas att med GPS'ens hjälp hitta fram till samma ställe som dom andra. Missar det trevliga småpratet i bussen - men det kan inte hjälpas.


Fortsätter med att måla på tisdagar. Njuter varenda sekund jag står i R´s målar-ateljé (= hennes garage).  Mina två första tavlor är redan inramade och hänger på väggen i vår lägenhet - och just för tillfället har jag tre olika på gång.

Den här ska vara med på en utställning nere på Algarve i september. Spännande!!

 

Av Birgitta - 29 mars 2014 04:47

Klockan är 3:47 här i Cascais. Jag har varit vaken drygt en timme. För ca 30 minuter sedan plockade jag fram värmedynan och för 3 minuter sedan gav jag upp försöken att somna. Det gör helt enkelt för ont. Nu har jag stoppat i mig några värktabletter. Det är inte alltid dom gör nytta, men jag vill inte stara upp en Betapred-kur än - om det inte är alldeles nödvändigt. Det är bara 1½ vecka sedan förra kuren och jag vill att det ska gå minst två veckor mellan dom omgångarna. Men får jag inte bukt med det här på något annat sätt så är det bara att bita i det sura äpplet......


Jag är lite ledsen för det känns som att mitt fantastiska uretrit-fria liv, som jag var så glad åt i januari och februari, sakta håller på att försvinna. Mina skov kommer tätare och tätare igen. Inte bra! Vad beror detta på, månntro??


Jag äter ju mina piller, petar in Vagifem två gånger i veckan, får min zonterapi en gång i veckan, sprayar magnesiumolja på magen varje kväll. Och oljan gör nog fortfarande nytta för inga kramper än så länge i alla fall. Bara smärta. Kraftig smärta. Smärta som gör att jag inte kan sova och knappt gå. Inte kul!


Undrar om det kan vara Uracysten som jag fick fem doser av i november och december som trots allt gjorde nytta. Under hela den behandlingsperioden var jag ju jättedålig men kanske bidrog det trots allt till att jag blev så bra som jag var i början av året. Är det dags för en dos till??   Jag har ju en dos kvar. Tog inte den sista eftersom jag var så dålig och hade så ont så dels ville jag inte att någon stoppade in en kateter i mitt urinrör, dels trodde jag inte att dom fem doser jag fått gjort någon nytta eftersom jag var så dålig i november och december. Vem vet?

Jag vet bara att just nu är livet jobbigt igen.......

Skit är bara förnamnet......

Presentation

En blogg om URETRIT.

Fråga mig

251 besvarade frågor

Länkar

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Augusti 2023
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Arkiv

Kategorier

RSS


Skapa flashcards