Jag brukar nästan aldrig läsa om vilka biverkningar en medicin kan ha. Jag har fått för mig att det är lika bra att inte veta - och om man skulle få en biverkning så lär man märka det.......

Vet inte om det är världens bästa strategi.

I alla fall tog M itu med detta för min räkning och gick in på FASS och där stod att ca en på tusen kan få biverkning i form av huvudvärk...  Så jag kanske är en på tusen!!

Då kommer nästa fråga: vilket är viktigast - äta Furandantin och hoppas att den dämpar uretrit-besvären men ha ont i huvudet, eller slippa ont i huvudet men riskera kramper, smärta och trängningar?

Ska fundera på detta under dagens golfrunda på en trevlig bana som heter Eagle Point och ligger en halvtimmes bilkörning härifrån.

För tillfället har jag dämpat huvudvärken med ett huvudvärkspiller. Och jag som vill undvika piller så mycket som möjligt!!  

Det går åt fel håll känns det som.........

Jag börjar bli lite orolig att jag inte tål Furadantin.

Jag har tagit tre piller, en per dag i tre dagar nu dag, och har fått huvudvärk plus att jag vaknade klockan två av att hjärtat slog som en stånghammare. Bara lite för fort, men framförallt hårt. Låg i sängen och kunde känna i hela kroppen varenda hjärtslag - och så brukar det inte vara.....

Och jag har aldrig huvudvärk i vanliga fall. Något som jag brukar vara glad för - det räcker med mitt andra elände.

Men nu sitter det en irriterande värk mitt i huvudet.

Eller är det så enkelt att jag har druckit för lite - det är trots allt varmt här?

Ur uretritsynpunkt var gårdagen bra. Hade inte ont och inga andra problem så det är ju bra.  Molvärken har kommit nu i natt och stör lite men inte mer än att jag står ut med den.

Men jag vet inte riktigt vad jag ska göra med min huvudvärk. Nu har jag varit vaken i två timmar och borde försöka somna om en stund......

Framme!

Och resan gick riktigt, riktigt bra. Allt på tid och t o m uretriten höll sig ganska lugn.

Natten har varit lite jobbigare. Har säkert sprungit på toan minst fem gånger och nu sitter molvärken där den så ofta har suttit denna vår.

Har petat i mig en Tradolan och hoppas att det onda släpper så jag kan vara social och trevlig.

Solen som jag längtat till den lyser fullständigt med sin frånvaro, här är mulet och blåsigt. Men varmt ändå, så jag klagar inte.

Igår kväll började jag faktiskt ta av den medicin som jag trodde jag skulle slippa. Jag hade ju en förhoppning för några dagar sedan att jag var på väg in i ett bra skov - som skulle räcka längre än två dagar - men icke.

Det gick ganska bra på dagen men sedan på kvällen blev det mindre bra igen. Inte så mycket smärtor men dessa eviga, jobbiga trängningar. Vi åt middag på en liten restaurang och under dom två timmar den middagen varade gick jag tre gånger på toa - och sedan klarade jag ändå knappt att ta mig hem med tunnelbanan utan att fullständigt gå i bitar.

Så nu hoppas jag att den medicin min läkare gett mig ska ha önskad effekt.

Urinröret irriterar lite för mycket just nu för att det ska vara trevligt........

Jag undrar om jag har fått resfeber?

Kunde inte somna i går kväll, var vaken - klarvaken - till efter två någon gång, och vaknar pigg som en mört kl 06:00 - prick! (som vanligt med ett par toabesök däremellan).

Jag som aldrig brukar ha resfeber!! Märkligt!  Det är inte ens idag jag reser - utan i morgon.

Packningen är klar, för dotter P som fyllde år i går ska firas ikväll.

Kanske kunde jag inte sova för att jag hade ont? Inte så mycket - men tillräckligt för att jag i samband med toabesök nummer ett också tog en värktablett.  Gårdagen var inte lika smärtfri som dom två tidigare dagarna -kanske bidrog det till min vakenhet?

Eller så var det min frustration - att jag låg och grubblade. Jag har haft några samtal de senaste dagarna med en väninna i Gbg vars sonhustru, som är läkare, håller på att specialisera sig till urolog. Och denna sonhustru hade bekräftat det jag börjat misstänka - och som är grunden till min frustration:

uretrit-patienter faller mellan stolarna inom läkarvården. Egentligen är det ett urolog-problem - men urologerna tycker inte att det är spännande eller intressant eller karriärdrivande att intressera sig för. Och gynekologerna kan inte tillräckligt om urinvägarna.

Och egentligen förstår ingen hur vidrigt ont och vilka enorma problem vi har.

Tänk att ingen inser vilka  kostnader, i form av sänkt livskvalitet, inkomstbortfall, sjukförsäkring denna uretrit orsakar.

Jag har fått siffror från Socialstyrelsen på hur många som år 2008 registrerades i öppenvården för uretrit - både som primär och sekundär diagnos (i dom landsting som hade rapporterat in siffor, vilket inte var alla). Jag håller på att jaga Försäkringskassan för att få siffror på hur många som var/är sjukskrivna med denna diagnos. Å andra sidan säger nog dessa siffror inte hela sanningen, för  eftersom allmänvården (Vårdcentraler) inte klarar att ställa diagnos finns det nog ett stort mörkertal.

Men dels är jag lite nyfiken på hur stor uretritskaran är - om det nu går att ta reda på - dels är det ju så att om man kan sätta siffror på vad saker kostar så brukar intresset vakna.

Aldrig får man vara glad länge....

Jag har visserligen sovit riktigt bra i natt, bara varit uppe en gång, men när jag vaknar sitter molvärken och stör mig igen.

Hela gårdagen var helt fantastisk.

Jag vandrade runt som i trans. Kände ingenting på hela dagen, sprang inte på toa hela tiden - behövde inte!!! - och mådde så bra!!!

Det var en sådan dag när jag med jämna mellanrum tänkte: är det så här det kan vara????  Är det så här dom friska har det???  Inte undra på att dom (även läkare!!) kan ha svårt att förstå hur det är att vara drabbad av uretritens helvete. För igår var det helvetet långt borta.

Men det var då det......   Just nu sitter jag inte mitt i helvetet - bara i en liten förgård och jag ska göra vad jag kan för att stanna där - eller helst gå ut igen.

Så - det får bli en Tradolan så snart jag skrivit klart detta.

Min läkare är fantastisk!  Hon vet att jag ska iväg på en resa snart och vet att jag är orolig för hur det ska gå om jag blir allt för dålig. Så utan att jag bad henne skrev hon ut lite medicin som hon tyckte jag skulle äta under min resa - så skulle i alla fall mina besvär kanske dämpas. Troligen någon form av antibiotika och inget man ska äta kontinuerligt. Igår trodde jag att jag inte behövde dom - i dag tror jag annorlunda. Om inte smärtan ger sig av innan resan då börjar jag knapra på dessa piller.

Och när jag kommer hem ska vi börja testa den nya behandling hon pratat om - den som jag får betala själv och som måste genomföras 1 gång/vecka, fyra veckor i sträck.

Ser fram emot det - men allra helst hoppas jag att jag får vara så bra som möjligt under min resa - som startar på fredag fm.

Jag är lite förvånad - efter en fantastiskt bra dag följde en mindre bra natt. Jag har nog varit uppe minst fyra gånger i natt - och det är minst två gånger för mycket- och ont gjorde det.....

Fast - när jag vaknade var jag helt smärtfri igen och just nu känner jag absolut ingenting.

Det kanske bara var ett kort återfall.

Jag brukar tänka ibland på en musikal som jag såg för jätte, jättemånga år sedan. Den heter 'Martin Guerre' och är skriven av samma kompositörer som skrev Les Miserables och Miss Saigon. I denna musikal förekommer tre äldre damer som har ett nummer tillsammans där dom sjunger om det där att bli gammal. Den ena av dem har en rad där hon beklagar det faktum att hennes gamla gubbe måste 'get up to pi seven times a night' varpå de andra gummorna suckar högt och tycker så synd om henne. Och vi i publiken skrattar glatt. Jag med.  Hade ingen aaaaaaning om att några år senare - och innan jag blev en gammal gumma - så var det jag som skulle springa upp - ibland sju gånger varje natt.

Fast i natt var det ju bara fyra.........

Det håller fortfarande i sig - det helt fantastiska som har hänt: jag har inte ont någonstans!!   Och känner inte hela tiden att jag har ett urinrör som irriterar eller en urinblåsa som trycker och tränger.

Jag kom helt plötsligt på att det blivit ny månad - dags att redovisa min uretrit-statistik för april. Rent generellt har april varit en jobbig månad. Inte så mycket kramper men ont, ont, ont, nästan jämt, och jobbiga nätter.

Några bra dagar i början och någon bra dag i mitten, men i övrigt riktigt jobbigt nästan hela tiden.......

Så här ser staplarna för april ut: