Nu är vi tillbaka i Houston efter vår lilla utflykt till San Antonio.  Idag var vädret mycket bättre och vi kunde åka och titta på golftävlingen som gick på en golfbana en bit utanför San Antonio.

Fantastiskt roligt att se herrar som Ernie Els, Vijay Singh, Adam Scott plus flera av dom bästa svenskarna. Hur gör dom för att slå 300 meter - rakt fram???  Utan att ta i??

Uretiten höll sig riktigt lugn - betydligt lugnare än de senaste dagarna - så jag kunde njuta av både väder och golfspel på hög nivå. Det blev en del besök i deras 'bajamajor' och det var OK i början av dagen men på slutet blev dom riktigt otrevliga....

Bilresan hem gick bra, tre timmar med bara ett stopp för toabesök - klart godkänt!!

Några bilder från San Antonio: först en bild på blommande kaktusar utmed golfbanan, sedan en bild från Mexican Market.

Jag as sa glad - har bara varit uppe tva ganger i natt - och de varsta kramperna har slappt. Antligen!!

Och antligen har aven det varsta regnet dragit vidare. Vadret rar man ju inte over och det ar bara att gilla laget.

Gardagen, som vi hade hoppats fa tillbringa pa en solig golfbana studerandes proffsens teknik, blev en dag av shopping (utan att handla nagat), vandring runt pa Mexican Market (inomhus) har i San Antonio och slutligen Avatar i 3D pa en IMAX biograf.  En tre timmar lang film - men med gangplats och toa utanfor sa gar det ocksa..

Nu ar frukosten just avslutad och vi lamnar San Antonio for denna gang.

Jag onskar att jag kunde vara mer positiv och uppmuntrande i min blogg. Det kanns ibland som att jag bara skriver om elande. Men tanken med min blogg ar ju att beratta hur det ar - eller kan vara - att leva med Uretrit och just for tillfallet ar det inte roligt alls.

Jag har redan berattat om gardagen - det trista ar att den lattnad jag kande i gar kvall ar som bortblast nu pa morgonen. Attans, attans, attans!!!!

Sa det blir en Tradolan for att forsoka lindra det som gar att lindras och sedan blir det forsiktiga rorelser, dvs ga sakta, satta sig forsiktigt osv.

Antagligen blir det inget besok pa nagon golfbana idag for regnet fullstandigt vraker ner och det aaskar sa att det skraller mellan husvaggarna.

Ett av mina knep for att 'overleva' Uretriten ar att hitta pa roliga saker sa att jag far bort tankarna fran min smartande kropp.

Idag far det bli nagot att gora inomhus, t ex besoka nagot museum eller hitta nagon rolig affar att vandra runt i. Kanske bio.

En liten kvallsrapport innan jag kryper i sang.

Nu ar klockan ca 22:30 och antligen, antligen har det varsta slappt for denna gang.

Dagen har helt gatt i krampernas tecken. Det ar lange sedan jag hade sadana kramper. Smartor och trangningar har varit ganska frekventa gaster i min kropp men kramper var det lange sedan jag kande av.

Det gor sa ont nar det skar genom hela kroppen for varje steg man tar. Hela tiden....  Och Tradolan hjalper inte mot kramperna - sa det finns inget som lindrar.

Men vid 20-tiden borjade det klinga av och nu - precis just nu - kanner jag inte av nagra kramper. Puh!!   Sa skont!!  Badar gott for natten.

Vaderprognosen hotar med regn i morgon - mycket regn. Och vi som planerat att stotta de svenske som spelar Valero Open har i San Antonio. Vi far val se hur det blir - bade med spelet och med att aka och titta pa.......

Det gick!!  Jag klarade resan!  Sa nu sitter jag i receptionen pa ett trevligt hotell i San Antonio och ska snart ata lite frukost.

Har faktiskt sovit hyfsat i natt - bara varit uppe tre ganger.

Smartan och svidet och kramperna ar kvar - men jag har borjat dagen med en Tradolan sa jag hoppas att det varsta snart ger med sig. Och Furadantinet har jag slutat med.......

San Antonio ar en charmig stad som har ett litet kanalsystem rakt genom staden och kanalerna ligger i princip en vaning under gatunivan.

Sa man gar nerfor trappor fran trottoaren och hamnar i en valdigt mysig miljo.

Fullt med sma restauranger, barer och kafeer utmed de smala kanalerna som man kan promenera utmed - pa bada sidorna - och naturligtvis platta sma turistbatar som far fram pa vattnet.

Nu ska vi vara har i tva dagar och agna oss at golf.....  Idag ska vi spela sjalva och i morgon ska vi titta pa en golftavling dar manga av dom basta svenskarna ar med, Fredrik Jacobsson och Daniel Chopra bl a. Det ar alltid fascinerande att se hur enormt bra dom spelar. Helt suverana slag far dom till - jamfort med ens egna tafatta forsok.

(fixar inte vara svenska bokstaver pa hotellets PC - ber om ursakt for det)

Gårdagen blev en pärs!  Natten har varit en pärs. Och denna dag verkar inte bli ett dugg bättre.

Det ligger en radda fula ord och jäser i huvudet på mig - och snart kommer dom ut............

M och jag spelade en golfrunda på egen hand igår medan våra vänner arbetade och det är en väldig tur att man för det mesta åker en liten bil runt banan här - igår hade jag inte kunnat gå ett helt varv på 18 hål.

Och det är tur att det finns toaletter lite överallt. Det är faktiskt det första jag kontrollerar när jag kommer till en ny bana - var toaletterna finns.  En del golfbanor har bara toaletter inne i klubbhuset och det har hänt att jag fått sätta mig ute i naturen många gånger. Vilket går an om det finns natur att gömma sig bakom. Vid något tillfälle har dom jag spelat med fått göra ring runt mig för det fanns absolut inget att gömma sig bakom......

Det är en märklig tillvaro man har: vissa dagar kan jag gå en hel runda på 18 hål utan att ens behöva besöka en enda toalett. Andra gånger - de flesta tyvärr  - måste jag besöka varenda toalett jag ser bara för att lätta och lindra och kunna gå en timme till.

Jag har bestämt mig för att sluta med Furandantinet. Det gör absolut ingen nytta. Min läkare ville väl försöka hjälpa men om jag har lika jobbigt som om jag inte ätit dom då avstår jag hellre.

Idag ska vi köra till San Antonio - via Austin där vi ska äta lunch med våra vänners son idag. Det ska bli en liten trevlig utflykt på några dagar. Jag hoppas jag klarar bilresan.  Men mina vänner har haft mig i bilen förr - så dom vet vad som väntar - ett antal stopp på bensinmacker....

Och mitt i detta elände försöker jag hitta små guldkorn att bli glad av - här kommer ett som stod mitt på golfbanan igår:

Jag vet inte om Furandantinen gör någon nytta, men huvudvärken är i alla fall borta.

Och hela gårdagen var helt fantastisk - hade inte ont någonstans på hela dagen.

Men sedan kom natten - och då är det samma visa som vanligt nästan, dvs toabesök på toabesök hela natten lång.

Och idag har det börjat lite sämre - sitter här nu och blir mer och mer frustrerad över att dagsformen idag inte verkar bli lika bra som igår.

På något sätt är det extra trist när man vill vara fit for fight för att göra en massa roliga saker. Det lägger sig en lite nedstämd filt över min tillvaro när underlivet bränner som eld.  Jag är i och för sig van och jag kommer att köra på som vanligt - möjligen i lite långsammare tempo. Men den där sköna lätta känslan av att inte ha ont någonstans är så mycket trevligare än denna känsla av eld och sveda.

För någon vecka sedan efterfrågade jag namn på en bra urolog/gynekolog i Gbg-trakten - och fick också i alla fall ett svar.

Nu undrar jag om det är någon som känner till en bra läkare i Sundsvalls-trakten!!   Skicka mig ett mail om ni kan rekommendera någon bra - som förstår sig på uretrit.

Igår visade sig i alla fall solen, visserligen i kombination med vindar av kulingstyrka, och det blev så där varmt och skönt. 90 grader F - motsvarar väl ungefär 30 grader C. Helt OK med andra ord.

Klockan är strax före 6 på morgonen och det är fortfarande alldeles kolsvart utanför fönstret. Det märks att jag är på andra  breddgrader än Sundbyberg.

Solen har också fortsatt lysa med sin frånvaro, men den kommer nog fram så småningom. Jag vill så gärna få lite färg på mina vinterbleka ben innan jag åker hem igen.

Det kom en intressant kommentar om biverkning till Furadantin och jag ska ta mig en funderare till på om jag ska fortsätta med den. Jag brukar försöka undvika antibiotika så långt det är möjligt, bl a för att jag haft en riktigt tråkig erfarenhet av Trimetaprim. Ibland är det nödvändigt dock.

Och nu hade jag en förhoppning att det skulle lindra mina uretritbesvär så jag skulle få en lugn och trevlig vistelse tillsammans med mina vänner här i Houston.  Fast jag vet inte om effekten har blivit den förväntade.

Jag mår ungefär som jag gjorde innan jag började ta tabletterna med enda skillnaden att jag dessutom fått huvudvärk.

Uretrit-mässigt går dagarna ganska bra men nätterna har varit riktigt jobbiga, alla tre hittills. Jag har nog sprungit på toa minst sex gånger varje natt, dvs en gång i timmen. Och det tär på humöret!!

Av någon konstig anledning lugnar trängningarna ner sig på dagtid, då klarar jag mig 2 - 3 timmar. Inga kramper och bara lite molvärk.

För att få en liten gladare knorr på detta blogginlägg kommer här en bild på en härligt litet fågelbad som står utanför huset. Visst är det charmigt?