Alla inlägg under maj 2010

Av Birgitta - 23 maj 2010 06:53

Lördagen blev nästan lika bra som fredagen, men bara nästan. Inte noll i alla kolumner.

Inga kramper och bara svaga smärtor, men däremot jobbiga trängningar. Det blev ett evigt springande på toa, framförallt framåt eftermiddagen, hela kvällen och halva natten.

Så tröstlöst trist.

Ett exempel: kröp i säng vid 24-tiden - efter en väldigt trevlig kväll med ena dotterns pojkväns föräldrar + dotter & pojkvän - och när klockan var två hade jag varit på toa 4 gånger - och inte somnat. Vad är det som gör att direkt efter ett toabesök så är allt lugnt i 15 minuter, sedan börjar det tränga på igen för att efter ytterligare 15 minuter vara så påträngande att det bara inte går att ligga kvar i sängen???

Upp på toa för att tömma ur sig 8 droppar.....

Sedan är det lugnt i 15 minuter innan  osv osv.

Som tur var lugnade det ner sig, så efter kl 2 någon gång somnade jag och sov till 6:30 i ett sträck.

Just nu känns allt faktiskt riktigt bra. Jag hade nog tänkt mig att sova lite längre i och för sig - men efter 6:30 toabesöket var det lögn att somna om och då är det lika bra kliva ur sängen.


För första gången i min blogg kommer här ett litet mat-inlägg:

Det vi bjöd på i går var ugnsbakad lax på saltbädd med lite tillbehör i form av bl a en varm sallad på avocado, mango, purjolök och röd chili. Om ni inte har provat att ugnsbaka lax på saltbädd - gör det!!  Det är så enkelt och blir så gott.

Man bara lägger firren med skinnsidan ner på grovt salt, ställer i ugnen - 125 grader- tills innertemperaturen är ca 58 grader. Tar ut, vänder upp och ner på ett fat (det är faktiskt det trickigaste!!) och drar av skinnet. Voilà!!  Kanske några citronklyftor som dekoration. Supergott blir det.

Efterrätt: ananaspaj med vaniljsås, det var inte heller fel!!


Ute regnar det just nu!!!

ANNONS
Av Birgitta - 22 maj 2010 05:38

Gårdagen blev en märklig dag!

Den började ju med att jag skrev av mig mitt elände här. Beklagade mig över det konstanta eländet med smärta, kramper, trängningar. Och så var det verkligen - och har varit under en längre period med bara korta avbrott för lättnader.


Men bara några timmar efter att jag skrivit detta så upptäcker jag till min stora förvåning att alla krämpor är borta!! Helt borta!!! Utan att jag ens tagit någon Tradolan!!

Inga smärtor.

Inga kramper.

Inga trängningar.

Vanished!  Gone!


Wow!!!


Vilken fantastisk underbar känsla att kunna gå utan att varje steg skär som en kniv in i underlivet!! Vilken underbar känsla att inte hela tiden gå och tänka på var närmaste toalett finns och fundera på hur länge jag ska kunna hålla mig utan att gå dit!!  Vilken fantastisk känsla att när man väl - efter fyra timmar - går på toa så 'flödar' det smärtfritt - istället för att strila i skärande smärta!

Jag var helt normal - ur uretritsynpunkt i alla fall - hela dagen igår!!!


Natten då? Jorå - två toabesök kring ett-tiden och två-tiden...hmmmm...  Vaknade strax efter fyra med samma gamla vanliga halvstarka molvärk i underlivet. Har legat och snurrat i sängen utan att kunna somna om. Gick upp ca 5:20, satte på kaffet och placerade mig här framför datorn.


Just nu? Känner i princip ingenting!!!  Vågar knappt röra mig för att jag kanske framkallar det igen om jag rör mig för häftigt.  Men min förhoppning är god att molvärken när jag vaknade bara var ett litet återfall och att denna dag kommer att bli lika fantastisk som gårdagen.


Nu ska jag läsa tidningen, dricka kaffet och sedan ska det städas. Ikväll blir det middagsgäster.

Jag tänker inte ens fundera på varför uretriten har beslutat sig för att ta en paus - jag ska bara njuta!!!

ANNONS
Av Birgitta - 21 maj 2010 08:20

Jag är inne i en riktigt dålig period. Inte en sekund utan att det gör ont, inte ett steg utan att det skär i underlivet och inte en timme utan ett toabesök.

Jag längtar till nästa onsdag när  min Gepan-behandling ska starta.


Googlade Gepan igår och fick veta att det är ett medel som lindrar kronisk katarr i urinblåsan, dom kallade det även för kronisk cystit, men även Interstitiell cystit !?). Det fanns ingen beskrivning på svenska, bara på engelska, men google har ju en översättningsfunktion som jag använde mig av. De engelska facktermerna är inte min styrka. Översättningen blir lite konstig men man förstår ändå budskapet. Där beskrevs bl a symptomen för de tillstånd som Gepan kan lindra - och dom passade perfekt in på mig - vad än man kallar det för..... Så jag har stora förhoppningar.

Men - som jag noterat tidigare - Gepan finns inte i FASS. Undrar varför? Kan det bero på bristen på intresse för uretrit inom den svenska sjukvården?


Idag är annars en stor dag: idag öppnar ett nytt museum i Stockholm som heter FOTOGRAFISKA.

Det kommer att bli norra Europas största museum för modern fotografi och det ligger inhyst i gama TULLHUSET på Stadsgårdskajen. Man har totalrenoverat huset och det har blivit helt fantastiskt vackert och häftigt.

Om ni bor i Stockhomstrakten  eller om ni planerar ett besök hit, så måste ni besöka detta museum. Dom har en hemsida med all information: www.fotografiska.eu.

Officiell invigning kl 12 idag - inte långt efter kommer jag att vara där.....


Slutligen en sista bild från min Houston resa. Sista dagen hann vi precis slutföra vår sista golfrunda innan ovädret brakade lös över oss:

  




Av Birgitta - 20 maj 2010 13:54

Så sitter jag åter vid mitt eget skrivbord och tittar ut över hustaken i Sundbyberg.

Medan vi var borta har sommaren kommit - här är så skönt och grönt och varmt. Härligt!

Tidsmässigt gick allt bra, alla flighter gick när dom skulle, men jag kan ju inte påstå att det blev någon behaglig resa.

Sju toabesök på åtta timmar - det är inte normalt!! Utom möjligen för en sådan som mig. Flygplanstoaletter är dessutom riktigt tråkiga. Men - nöden har ingen lag - jag är glad att dom finns.


Uretrit är ju ett samlingsnamn för olika besvär i urinvägarna - och orsakerna till uretriten kan variera. Jag har fått ett mail från en kvinna som berättar att hennes uretrit troligen har ett samband med problem med hennes fotleder/fötter. När uretriten blir sämre blir hennes fötter sämre och vid förvärrade fotbesvär förvärras även uretriten. Dessutom började båda besvären ungefär samtidigt - men det tog ganska lång tid innan man började ana ett samband.

Det är intressant och fascinerande hur olika organ i kroppen är sammanlänkade. Och samtidigt lite deprimerande - det räcker ju med att ETT organ blir dåligt för att man ska lida. Varför ska flera drabbas samtidigt??



Av Birgitta - 19 maj 2010 04:41

Nu är det dags att resa hem igen.


Längtar efter barn och barnbarn men kommer att sakna den goa värmen här.

Och jag  ser med förväntan fram emot den behandling som ska påbörjas nästa vecka.


Planet går i ottan i morgon bitti - via Chicago - och jag har ingen aning om ifall jag kommer att få möjlighet skriva något under hela morgondagen.


Uretriten har faktiskt hållit sig ganska lugn idag. Inga kramper, uthärdlig molvärk och normala (??) trängningar, dvs jag har klarat mig ca två timmar åt gången. Däremot har det gjort rejält ont vid varje toabesök så riktigt OK är jag inte. Det riktigt känns hur inflammerat hela urinröret är. Isch!!!


Jag hoppas att det lugnar ner sig lite till i morgon så jag slipper bo på flygplanstoaletten över Atlanten....


Av Birgitta - 18 maj 2010 14:23

Jag var nog grinig i överkant i min blogg i går...


Var bara så oändligt less på dessa smärtor,  svedor, trängningar och kramper. Det är jag visserligen idag också men humöret är lite bättre idag. Inte för att smärtor, svedor, trängningar och kramper har försvunnit - inte alls - utan för att jag helt enkelt känner mig på bättre humör idag.


Har tänkt till lite också.


Innan man drabbas av någon sjukdom så är det ju så självklart på något sätt att kroppens alla organ ska fungera perfekt - framförallt kanske något så simpelt som att kunna urinera utan smärta.

Men om man börjar se sig om bland ens vänner och bekanta så är det väldigt få som INTE drabbas av att kroppen blir dålig på något sätt. Förr eller senare.


Har man otur händer det något när man är relativt ung, har man tur klarar man sig lite längre.


Exempel på malfunktioner i kroppen som jag vet finns i min bekantskapskrets men som jag har sluppit är: högt blodtryck, skakiga händer, restless legs, hjärnblödning, grå starr, långfingrar som fastnar i böjt läge, nötallergi, artros, diskbråck, spinal stenos, och det finns säkert mer..


Det som är det trista med uretrit är ju att sjukvården vet så lite om det. Bryr sig inte, förstår inte, vill inte ibland, forskar inte, kan inte bota, kan knappast lindra - och därför blir lidandet ofta kroniskt. Och påverkar hela ens tillvaro.

Både rent fysiskt men också mentalt.


Jag har ju turen att ha hittat en läkare som är bra men jag känner mig ju ändå besvärlig i mtt sociala liv - jag måste alltid veta var toaletterna finns, jag kan inte åka iväg utan att vi måste stanna ofta, ofta. Kan inte gå fort när det gör som ondast. Blir grinig emellanåt när det blir för besvärligt.

Men jag hade också turen att jag hann bli 46 år innan jag blev sjuk.


Det måste vara så oerhört mycket värre om man drabbas av detta elände när man är ung.

Det måste vara så oerhört mycket värre om man inte hittar en läkare som tar en på allvar.

Att inte bli trodd eller bli tagen på allvar när man beskriver smärta, kramper osv, är fruktansvärt. Dels att bli så missförstådd och misstrodd men också att därför inte heller få den hjälp som trots allt finns som kan lindra uretriteländet.


Så gick mina tankar i natt.







Av Birgitta - 17 maj 2010 14:50

Denna uretrit - jag blir så less på den emellanåt!

Några timmar efter att jag skrev det förra inlägget var det dags igen. I samband med det sista toabesöket inför natten så 'small' det till och nu sitter både kramper och smärtor på den gamla vanliga platsen igen.

Jag blir så trött på detta.....

Det går ju inte att sova när smärtan bränner och varje rörelse man gör skär som en kniv genom underlivet.

Varför, varför är jag drabbad av detta - och varför, varför kan det inte gå över???


Idag kommer jag att få kämpa för att hålla humöret uppe.  Alla mina tappra - och ibland småkaxiga - försök att peppa mig själv, som jag brukar försöka ägna mig åt, känns riktigt extra jobiga idag.

Tänk om man hade en knapp - bakom örat t ex - som man kunde trycka på när man vill stänga av smärtnerverna, eller lämna kroppen en stund.......


Jag har petat i mig dagens första Tradolan och hoppas att den kan lindra detta elände.


Det här blev ett riktigt deppigt inlägg - men det speglar verkligen min dagsform för tillfället.

Jag vet att det kommer att lätta, kanske t o m släppa helt. Jag hoppas att det inte dröjer för länge.

Av Birgitta - 17 maj 2010 03:33

Uretriten har gått in i en fas - ett skov - som är ganska uthärdligt. Kramperna är nästan över (i alla fall när jag sitter still), trängningarna - åtminstone på dagtid - är hanterbara och smärtorna håller sig på en nivå som går att leva med.  Måtte detta tillstånd hålla i sig länge, länge.


Egentligen tror jag att den medicinering jag har nu - och har haft i ett antal år - med lite extra tillskott av cortison då och då, är ganska idealisk för min uretrit. Skoven kommer och går men jag kan ha kanske en vecka i taget som är riktigt bra innan jag faller ner i uretrithålet igen.

Fast det är ju dom där uretrithålen som jag skulle vilja bli av med helt och hållet - och därför nappar jag på alla eventuella möjligheter.  Och hittills har ju det jag prövat nu i vår bara gjort mig sämre. Tyvärr.


Nu står min förhoppning till den GEPAN behandling jag ska testa när jag kommer hem. Kanske kan den i alla fall göra så att mina bra skov blir längre och dom dåliga mer sällsynta.


För några dagar sedan visade väderprognoserna ett stort, stort regnmoln som låg över hela södra USA, men så fel dom hade. Idag har vi haft strålande sol och varmt, så varmt. Vi har varit nere på Galveston, en alldeles platt, avlång ö som drabbades hårt när orkanen Ike slog till för ett och ett halvt år sedan.

Mycket av det som då gick sönder - eller helt försvann -  är återuppbyggt idag men fortfarande finns trasiga, utrymda spökhus kvar.


Och naturligtvis har dom en golfbana som vi spelade på.....  Platt, vacker och välskött men med mycket vatten överallt så den är riktigt svårspelad.

Jag slog på stort och inhandlade ett par nya golfskor av modell sandelar - för att slippa ha varma sockor på fötterna. Mitt bästa golfköp på länge!!!

   

Presentation

En blogg om URETRIT.

Fråga mig

250 besvarade frågor

Länkar

Kalender

Ti On To Fr
          1 2
3 4 5 6 7 8 9
10 11 12 13 14 15 16
17 18 19 20 21 22 23
24 25 26 27 28 29 30
31
<<< Maj 2010 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Arkiv

Kategorier

RSS

Följ bloggen

Följ Mitt liv med Uretrit med Blogkeen
Följ Mitt liv med Uretrit med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se