60 mg/dag räckte inte, så i förrgår ökade jag dosen med 30 mg. Och det har gjort susen.

Började märka av förbättringen i går och just nu känns det underbart - igen.

Ska köra den här dosen några veckor nu, kanske kan jag dra ner till 60 igen så småningom.

Sluta helt ska jag absolut inte göra.

Den här underbara, uretrit-fria tillvaron vill jag aldrig lämna igen.

Blodtrycket då?

Jotack!

Det ligger kring 144/75.

Jag ska lugna mig den här veckan också, men fortsätter den här nivån så tar jag kontakt med VC nästa vecka.

Jag har också slutat äta Xatral dagligen.

Pratade med min läkare och hon sa att jag får bestämma själv. Men den är ju som sagt mot kramper, som jag bara får vi kraftiga skov, som jag nästan aldrig har nuförtiden. Så den får vila - tills läget blir akut igen. Förhoppningsvis för alltid.

Sammanfattning: idag leker livet igen.

I alla fall för mig. Det är värre för M som förutom sin värkande nyopererade rygg har åkt på någon form av influensa, med feber och skrällhosta.

Honom är det synd om......

Det går inte riktigt åt rätt håll.

I alla fall inte så fort som jag skulle vilja.

Igår var jag tvungen avbryta en lång promenad för det var bara helt nödvändigt att hitta en toalett. Det var länge sedan jag inte klarade att gå i en timme....

Och nu på morgonen vaknar jag med den gamla molvärken.

Det var också länge sedan.

Ischaligen!!

Undrar om jag måste öka Arcoxia-dosen lite - innan jag kan sänka den igen? Precis som jag gjorde i höstas?

Vill helst inte det - ska nog kämpa på några dagar till med den dos jag tar nu, dvs 60 mg/dag.

Får väl starta dagen med ett litet glas med två brus-Alvedon - mitt gamla knep för att bli av med denna molvärk.

Börjar tröttna på vintern nu.

Idag hänger dimman tjock och det är minus fem grader. Antagligen blir det några grader varmare om ett par timmar så när man kliver ut i den friska luften får man vandra i tjock, salt dagsmeja som skvätter upp på stövlarna och lämnar vita trista ränder. Ett evigt putsande av stövlar blir det....

Det går i alla fall åt rätt håll - nu är det ljust klockan 7:30.   Snart kommer våren!  Eller.......??

EFTERLYSNING:

Är det någon som kan rekommendera en bra urolog/gynekolog i Göteborg - eller dess närhet??

Dvs - en som förstår sig på uretrit.....

Jag skulle inte slutat helt med Arcoxian!!

Jag har dippat ner i ett litet uretrit-hål igen och kämpar för att kravla mig upp ur det. Det är inte så farligt, inga smärtor och inga kramper men en konstant irritation som är just -   irriterande.  Och täta toabesök krävs.

Jag blev så rädd när det där med hjärtklappningen hände. Jag skulle behållit mitt lugn (fast jag är sällan LUGN) och inte i ivern slutat med dessa piller som gjort mig så gott.

Nu känns det som att jag har en startsträcka innan jag blir lika bra som jag var för bara två/tre veckor sedan.

Men - jag kämpar på.

Värre har jag varit med om.

Min stora fundering just  nu är om jag ska ta ett piller på 60 mg en gång om dagen, eller dela upp det så att jag 30 mg på morgonen och 30 mg på kvällen.  Vilket innebär att jag trots allt tror att 60 mg/dag ska räcka!! Fram till början av januari åt jag 2 * 60/dag..... 

Fortsätter att ta mitt blodtryck så fort jag vaknat - t o m innan jag går ur sängen. Och fortfarande ligger övertrycket över 140. Varje morgon.  Blir nog till att skaffa lite blodtrycksreglering, så småningom.

Var hos min läkare igår och tog med mig en del av de frågor jag fått.

Elmiron var det någon som skrev om för en tid sedan, ett medel som enligt skribenten används mot IC och uretrit ute i världen. Tydligen är det något liknande den Gepan som hon använt ibland. Kunde inte uttala sig om dess effektivitet.

Pharma Light hade hon faktiskt inte hört talas om. Jag hörde talas om detta för något år sedan när en kvinna berättat att hon inhandlat en 'apparat' och att den gjorde nytta mot 'allt möjligt'. Jag antar även mot hennes uretrit. Men sedan har jag inte hört något mer. Skulle vara intressant få lite uppföljning. Det låter fascinerande när man läser på deras hemsida - men den kostar ganska många pengar. Å andra sidan - om den lindrar/botar en elak uretrit så.  Är det någon som har erfarenhet - berätta!!!

Klysma Stesolid - fortsätter hon att varna för. Alldeles för starkt enligt henne. Är egentligen ett medel som ges vid epilepsi. Hon tror inte att det ger effekt i urinröret. Men kanske har andra läkare andra åsikter.... 

Min egen lekmannatanke funderar så här: om det nu ges vid epilepsi - mot kramper, så kanske det kan lösa kramper i urinröret också.  Eller?? Vid akuta problem.  Och kanske i små doser....

Ett krampande urinrör är hemskt.  Hemskare än man kan ana innan man drabbats av det.

Jag vet inte hur jag skulle ställa mig om jag var mitt uppe i ett elakt skov med kraftiga kramper. Troligen skulle jag be om vad som helst som löser upp kramperna.  Ett förslag min läkare har haft är att jag ska ta en Nitroglycerin-tablett, samma som ges vid kärlkramp.  Men har inte behövt testa det än.

Nu är det dags för portugisiska-kursen igen. Läxan från förra veckan var att gå in på www.nletras.net och leta fram en låt med Pedro Abrunhosa:

Vamos fazer o que ainda nao foi feito  -  som grovt översatt  betyder ungefär: låt oss göra det som ännu inte gjorts.

Riktigt bra låt - men o så svårt att förstå vad han sjunger.

Sedan var det meningen att vi skulle lära oss en hel massa glosor från denna låt.

Uj uj uj.

Vart har minnet tagit vägen?? Ingenting fastnar!!!

Alla hjärtans dag!!

En av dessa kommersiellt skapade 'firar-dagar'......

Troligen går vi, dvs M och jag, på det hela och köper en smarrig bakelse eller nåt. Blommor lär jag inte få om jag inte köper dom själv. Nyopererade M kommer inte traska iväg till någon blomsteraffär.

Och inte har han köpt någon diamant heller. Jag frågade igår.    

Men det är OK!!

Lördagen blev ganska jobbig, så jag gav upp och tog både en dos Betapred, på dagen och började med min Arcoxia igen - på kvällen.

Märkte effekt redan på söndagen.

Gick en lång promenad med dotter P i det vackra vädret. Runt hela Långholmen, utan att tänka ordet toalett.

Samma sak igår, på Erikshjälpen. Behövde bara gå två gånger på toa på hela dagen.

Det är så fantastiskt underbart. Kroppen känns lätt som en fjäder!!

Och inte förrän igår kväll började blodtrycket röra sig uppåt.

Tyvärr är det nog så att jag måste ta kontakt med Vårdcentralen idag.

Natten har varit riktigt jobbig. Inte ur uretrit-synpunkt - har bara varit på toa EN gång.

Men jag har legat vaken flera timmar och KÄNT hjärtat slå.

Inte fort eller ojämnt - men HÅRT.

Och nu när jag vaknade tog jag blodtrycket redan när jag låg kvar i sängen: 143/73, dvs ordentligt högre än mina normala 120/62.

Så - något är det i Arcoxian som påverkar mitt hjärta.

Jag är inte orolig för att något trist ska hända. Dom gjorde ju en massa tester på mig när jag var inne på akuten för några veckor sedan och konstaterade att de inte är något fel på mitt hjärta.

Men så här kan jag inte ha det.

Uretrit-friheten är så fantastisk så den är värd lite blodtrycksreglerande piller.

Vandringen runt Långholmen i söndags var härlig. Vilken vacker huvudstad vi har - även en kylig vinterdag.

Det var länge sedan jag la ut en bild här i bloggen - det är verkligen dags igen:

Nu går det inte längre.

Jag måste nog börja stoppa i mig Arcoxia igen.

Har dom senaste dagarna insett att kroppen behöver det för att slippa uretrit-känningar.

Jag har verkligen försökt att klara mig utan, men jag märker hur obehagen i urinvägarna eskalerar hela tiden.

Det började så smått med att jag fick gå lite oftare på toa, men inga andra problem.

Sedan kom irritationen smygande, först bara lite dovt och inte hela tiden, men nu sitter den där konstant.

Fortsätter jag så här så sitter jag snart här med min gamla välbekanta smärta och mina hemska kramper  - och dit vill jag definitivt inte igen.

Jag vill tillbaka till hur jag hade det under andra halvan av januari.

Himmelrike!!!

Så - jag har bestämt mig!!

Ska samtidigt kolla  mitt blodtryck - och börjar det dra sig uppåt igen är de bara att ringa Vårdcentralen och boka en tid.

Trist - men jag tror det här är nödvändigt för att hålla uretriten borta.

Nu är kaffet färdigbryggt och jag ska sätta mig och läsa tidningen. Bästa tiden på dagen tycker jag, det är tyst och stilla och börjar ljusna utanför fönstret.

Natten har varit lite 'shaky'....

Vet inte riktigt hur det här ska sluta. Mådde jättebra igår, hela dagen, fick möjligen gå lite oftare på toaletten igen, men annars inga problem.

Så - när det var dags att krypa i säng - kom irritationen flygande. Helt plötsligt ligger jag där i sängen med den gamla välbekanta, trista svedan i urinröret.

Min första tanke var: OK -  nu är det dags igen. Det höll inte längre......

Funderade på att redan där och då gå upp och stoppa i mig en Arcoxia, men tänkte sedan att jag ska lugna mig över natten och se hur det känns på morgonen. Dvs nu....

Natten blev småjobbig. Har nog varit uppe minst fyra gånger.

Men nu - nu är det rätt OK igen.

Så än så länge får Arcoxian ligga kvar i lådan i badrummet.

Men - som sagt - det känns lite shaky. Som att kroppen inte riktigt kan bestämma sig för om den ska vara hygglig, eller om den ska släppa fram den attans inflammationen igen.

Nu är det snart dags att fara till Erikshjälpen igen och idag packar jag med mig både brus-Alvedon och Betapred. Nödproviant kan man kalla det.

Skulle jag bli dålig idag så ska jag i alla fall kunna stoppa det temporärt.

Så får jag fundera på det där med Arcoxia när jag kommer hem i kväll igen.

Med risk för att jag blir tjatig:

Jag mår så bra!!!

Tror inte det är sant. Kan det vara så att mina 16 - snart 17 - år i uretrit-helvetet är över?

Vågar inte riktigt ta ut något i förskott.

Bokar fortfarande gångplats på teater & bio. (Har t ex lyckats få biljetter till De tre musketörerna)

Tar fortfarande en dag i taget. 

Men - nu har jag inte tagit någon Arcoxia på nio dagar, ingen Betapred på 1½ månad, ingen brus-Alvedon på en månad.

Det enda 'riktiga' läkemedel som jag fortfarande äter dagligen är Xatral OD 10 mg. Det är egentligen en medicin som är avsedd för herrar med prostata-problem, men jag har fått det för att motverka kramper i urinröret.

Men kramper får jag ju bara vid riktigt kraftiga skov, så egentligen borde jag kunna sluta med det läkemedlet också.

Ska prata med min läkare om det nästa vecka.

Håller detta i sig artar sig 2012 till att bli det första året i mitt nya liv!!