Jag blir inte klok på denna uretrit.  Känns min frustration igen?

Natten till igår var en toaspringarnatt, men resten av dagen blev rätt OK. Lite småirritation, men ingen smärta att tala om.

Natten till idag var jag bara uppe en endaste gång, men hela dagen har varit riktigt jobbig. Ont har jag hela tiden, ungefär en fyra på min skala. För att inte tala om hur det känns vid dom alltför täta toabesöken. Då gör det så himskans ont så jag måste sitta kvar en stund på toa och andas djupt innan jag kan resa mig och gå därifrån.

Om inte det här går över snart så måste jag ta en dos Betapred.

Men jag kan ju inte låta bli att undra varför en jobbig natt följs av en hyfsat bra dag - och tvärtom.

Någon som har en bra förklaring??

Jag höll på att bli galen i natt. Vet inte vad som satte igång det hela, men första halvan av natten var jag nog på toa en gång i halvtimmen - och skvätte ur några droppar.

Gårdagen var rätt OK - men det låg en dov irritation och störde mig hela dagen. Kanske var det föraningen till nattens springande.

Det tär på humöret - och krafterna.

Skulle vilja få sova en enda hel natt någon gång.

Har inte hänt på så många år så jag tappat räkningen.

Men - jag ska inte klaga. Mitt uretrit-liv är så mycket behagligare nuförtiden än vad det var för bara tre år sedan.

Det här går trots allt att leva med.

Nu har vi bestämt ett datum för en liten uretrit-träff. Det blir på kvällen den 29 maj. Mer info kommer att finnas på forumet.

I söndags fick jag äntligen träffa lilla Polly, dvs den mops-valp som min dotter P och hennes sambo hämtade nere i Skåne och kom hem med i lördags. Åtta veckor gammal - och så söt.....

Här nosar hon på mina fötter

Man skulle kunna tro att det redan är april - för den här senaste veckan har vi haft rena aprilvädret.

I början av veckan vandrade jag i solsken på golfbanan och njöt av värme, igår eftermiddag kom det världens hagelstorm över Stockholm och just nu snöar det utanför fönstret.

Vad är detta??

Visst ja - aprilväder kallas det......

Igår eftermiddag hämtade jag mina barnbarn på dagis och det blev mitt blötaste äventyr på länge. Det spöregnade när vi gick hem, en promenad på ca 10 minuter.

Jag hade två paraplyer med mig, som dom små la beslag på och själv blev jag plaskvåt. Mitt naturligt spikraka hår var just nypermanentat - så ni kan ju ana hur jag såg ut i håret efter denna vandring.

Men kroppen mådde så bra igår, hela dagen. Nollor i alla kolumner.

Idag är det lite värre igen, men det kanske bara är den alltför vanliga morgonsvedan.

Jag dricker mitt stora glas vatten, några muggar kaffe och hoppas att svedan sjunker undan så småningom.

Idag har jag insett att man inte ska köpa billiga alternativ. I alla fall när det gäller kaffefilter.

Jag har en sådan där vanlig kaffebryggare - och sätta igång den är det första jag gör varje morgon. Sist jag handlade filter köpte jag - av snålhet eller sparsamhet kan diskuteras - den billigare kopian. Inte det lite dyrare originalet.

Idag kommer jag att slänga alla återstående kopior och köpa den riktiga igen.

Det är tredje gången nu som följande händer:

filtret går sönder, sumpen rinner ner i 'tratten', en del sumpblandat kaffe har hamnat i kannan, resten sitter som en propp i själva bryggaren, med resten av vattnet stående ovanför. Jag får vända upp och ner på hela kaffebryggaren för att tömma ut eländet i slasken och sedan torka, torka, torka bort all sump som sitter överallt. Och börja om från början igen.

Sur som ättika blir jag....

Ingen bra början på dagen.

Igår råkade jag också ut för en liten snopenhet. Vi köpte ett nytt påslakanset för några veckor sedan. Fina affären hade rea. Och igår skulle dom bäddas med för första gången. Lite paff blev jag när jag öppnade paketet och örngotten saknades. Fast det tydligt stod på paketet att det var ett '3-piece bed set'.

Som tur var var dom trevliga i fina affären och lovade fixa ett par örngott åt mig - fast det var en modell som utgått ur sortimentet (det var väl därför som det var rea på dom).

Så jag blev inte sur - bara lite snopen.

Det riktigt roliga som håller på att hända nu i helgen är att min dotter P och hennes sambo idag kör ner till Skåne för att hämta hem en liten mopsvalp. Polly heter hon, åtta veckor gammal. Jag är egentligen ingen hundmänniska, har bara haft katter tidigare, men det här ska bli riktigt spännande. Ser fram emot att få hälsa på Polly i nästa vecka.

Och mitt i allt detta mår jag riktigt, riktigt bra.

Vilken himla tur att jag inte avbokade min läkartid idag. Den behövs. Vaknade med hyfsat kraftig smärta i urinröret. Så där så det är på snudd svårt att gå. Behöver verkligen en dos Dermovat igen.

Det är nästan så att min stora förtröstan på Arcoxia får sig en liten törn - igen.

Den längre perioden av symptomfrihet i vintras - var det bara en tillfällighet?

Eller är dagens dipp ett litet skov som skulle blivit mycket värre om jag INTE åt Arcoxia?

Jag fortsätter ju med min statistik över smärta, trängningar och kramper, plus att jag lagt till en parameter som heter Irritation, och jag kan ju tydligt se att nivåerna är lägre än vad dom var för några år sedan.

Jag hade bara en förhoppning om att jag skulle få fler sammanhängande dagar med noll i alla fälten.

Idag känns livet lite motigt - och inte bara för att det är måndag igen....

Undrar hur många i vårt avlånga land som plockar fram våffellaggen idag, vispar grädde och öppnar en syltburk?

När vi gör våfflor blir det nästan alltid av den grova sorten - fullkornsvåfflor - och med löjrom, creme frache och rödlök till - så smaskigt. Fast kanske inte något man äter till en kopp kaffe efter en söndagspromenad. Snarare en fredagskväll med ett glas vitt vin.

Fast just nu blir det inga våfflor alls hemma hos oss. Sedan ca två veckor är det kolhydratfritt som gäller. Och det är inte p g a  min uretrit, utan det är M som satt i gång det hela, och då blir det ju så att jag hänger på av bara farten. I alla fall nästan. En och annan hallongrotta slinker ner i min mage - det måste erkännas. M är oerhört karaktärsfast - inga hallongrottor där inte.

Igår hann vi med både besök på ett antal kakel - & badrumsbutiker OCH en nio-hålsrunda på golfbanan.

M spelade ingen golf - hans rygg ska få vila ett tag till efter operationen, men han gick med mig. Det var en fantastisk eftermiddag. Soligt, varmt, nästan tomt på golfbanan och jag njöt av varenda steg. Hyfsat OK gick det också, med tanke på att jag inte hållit i en golfklubba på fyra månader.

Min kropp skötte sig bra, men började längta efter en toalett på slutet. Och när min kropp längtar efter en toalett då är det ju för det mesta ganska kritiskt. Den klarar inte att stänga av trängningarna utan det accelererar och blir värre och värre.

Så när vi avslutat det nionde hålet var mitt fokus klubbhuset och toaletterna.  Men klubbhuset hade precis stängt!!!   Snabb promenad till omklädningsrummen - som ligger i en annan byggnad. Där satt en stor lapp med texten: '''STÄNGT p g a vattenläcka - vi hänvisar till klubbhuset!!'''  Ajdå!! Det blev till att snabbt hoppa in i bilen och köra till närmaste COOP (vet var deras toaletter är - har varit där förr) - för hela vägen hem hade jag inte klarat.

Det hela slutade lyckligt.

Men ibland blir jag så trött på min kropp som ska hålla på så här. Blir jag någonsin normal igen???

Igår kom äntligen det efterlängtade mailet från golfklubben: rekordtidig säsongsstart i år!! Idag öppnar dom!

Så nu sitter jag här och funderar på vilket som är viktigast idag: ta på dom varma golfkläderna (för det blir inga shorts än på ett tag), packa bärbagen (för så här i början får man inte dra någon vagn på banan, utan det blir till att bära det hele) och dra iväg till golfbanan  -  eller ta en tur runt bygdens kakel/badrumsbutiker. Vi har en liten tanke om att kanske renovera ett badrum.

Vilket ska prioriteras??

Svår - men delikat - fråga. Lyxproblem kan man också kalla det.

Kroppen klarar definitivt en golfrunda - den mår riktigt, riktigt bra dag. I alla fall just nu - det kan ju ändra sig snabbt. Men - jag tar inte ut något ont i förskott utan nu är jag bara glad.

Idag har det varit blåsträning på hög nivå igen.

Det började bra, mådde prima. Kände visserligen av uretriten men inte värre än att jag kunde röra mig obehindrat. Tänkte att en promenad från Sundbyberg till Odenplan (där min kurs håller till) skulle kännas fint i det vackra vädret. Tar ca 1½ timme i rask takt.

Har ju slutat med mitt gymmande - så det gäller att få lite motion emellanåt.

Traskade iväg vid 16-tiden och precis som så många gånger förr så kom jag ungefär till Karlbergs Slott - sedan började det bli jobbigt. Riktigt jobbigt. Och där finns ingenstans att sätta sig eller gå undan - det är bara att traska på. Saktare och saktare går det. Varenda steg känner jag hur urinblåsan skriker: töm mig!! töm mig!!! Ondare och ondare gör det, fulare och fulare ord far genom huvudet på mig medan jag passerar över Karlbergsleden och kommer upp på Rörstrandsgatan. Jag börjar desperat kika efter första bästa restaurang att smyga in på.

Räddningen blev en Thai-restaurang. Jag hade hoppats att deras toalett skulle ligga vid entrén - men icke. Längst in i salongen låg den. Och på ett STORT plakat stod det: ENDAST FÖR VÅRA GÄSTER!!   Men där stod också: ÖVRIGA BETALAR 20:-.

Snabbt halade jag upp två gullpengar ur börsen och slank in i det lilla - trevligt hypade - rummet.  Vilken befrielse!!!

Det var dagens äventyr......