Varför fungerar inte medicinen hela tiden??

Jag stoppar i mig en massa piller varje dag , ändå poppar uretriten upp med jämna - eller snarare ojämna - mellanrum. Hela tiden.

I natt har jag varit uppe fyra gånger - det är lite för många.

Och nu sitter morgonsvedan/smärtan och irriterar mig så jag har fullt jobb med att inte bli grinig.

Ändå har jag det ibland så bra. Igår eftermiddag hade smärtan krypit undan igen och medan gubbarna jobbade på utsidan och M på insidan så tog jag svampkorgen och gick ut i skogen - och hittade massor med stora, stora trattisar. Så nu ligger det travar på tork här i Rättvik också. 

Egentligen är jag korkad (vilket vi redan vet...) för M gillar inte svamp så det går inte åt så mycket hemma hos oss. Men det är så ofantligt roligt att plocka den och det går ju alltid att ge bort en burk med torkad svamp till vänner och bekanta...... Brukar uppskattas.

Min uretrit åker jojo. Hittills under september har jag bara haft glädjen av några få helt symptomfria dagar. Inte fjorton dagar i sträck som jag blivit bortskämd med under våren. Undrar varför?

Och det kommer och går lite småspontant under dagen. Kan växla från timme till timme.

Idag t ex - har bara varit uppe två gånger i natt, vaknade vid sju och kände absolut ingenting, går upp, fixar och klär på mig - och sedan tjoff!!!  så sitter smärtan där igen. Vad gjorde jag för fel??? Så nu rör jag mig väldigt försiktigt - helst inte alls. Tur att det är lite dassigt väder så jag inte behöver längta efter att gå ut.

Igår däremot var en bra dag hela dagen.

Vi körde upp till Rättvik igen. Ska vara här en vecka och 'övervaka' medan några gubbar bygger ett trädäck åt oss framför huset.

Vi körde ganska tidigt så vi kom fram vid två-tiden och då var det så underbart väder så jag slängde på mig lite golfkläder, tog min golfbag och körde till golfbanan. M stod över - hans rygg går numera och väntar på en ny operation.

Väl framme hade en bekant haft samma tanke (dvs gå en runda på egen hand) så jag gjorde sällskap med henne - och på denna runda åstadkom jag två slag i mästarklass!!! Måste berätta!!!   På hål 8 slog jag bollen rätt i hålet från 60 meter!!! Wow!!! Har jag aldrig gjort tidigare. För en birdie!! Och på hål 9 satte jag en 20 meter lång putt - för birdie!!   Mitt golfsällskap var mäkta imponerad. Jag med....

Resten av hålen gick fullständigt åt skogen - men det gör inget. Mina två birdies på raken kommer jag att leva på länge.

Dessutom hade jag inte ont någonstans och behövde inte springa in på alla toaletter vi passerade.

Det var helt enkelt en bra dag igår.

Jag sitter inne och trycker, denna härliga höstdag. Vågar inte visa mig ute. Det ser om möjligt ännu värre ut nu när det börjat bildas skorpa. Dessutom sa distriktssköterskan att jag skulle hålla mig borta från solen. Så då gör jag det. Även om det känns trist. Enda trösten i eländet är att dom spelar Solheim Cup så det finns bra damgolf att titta på på TV.

Min optiker som sjabblade med mina nya bågar för någon vecka sedan gottgjorde det genom att sätta i ett par enkla glas i ett par gamla bågar jag hade hemma så att jag i alla fall har mer än bara ledsyn. Alldeles gratis....

Och distriktssköterskan sa att det enda jag behövde tänka på var att smeta på vaselin så att det höll sig lite mjukare - och som sagt att inte utsätta näsan för solsken.

Och när detta var avklarat igår tog rastlösa mig och satte en stor golfkeps på huvudet, tog svampkorgen och körde ut till skogen. Tänkte att i skogen är det ändå ingen som ser mig, och det är mycket skugga,  och jag längtade efter att se om dom trattisar jag spanade in för en tid sedan vuxit till sig - och fanns kvar.

Och det hade dom gjort - och dom fanns där. I massor!!!  Efter några timmar hade jag fyllt hela korgen med råge. Kunde inte plocka allt jag hittade. Så nu ligger det svamp på tork lite överallt i lägenheten.

Idag - denna underbart soliga höstdag - var det meningen att jag skulle spela golf med en väninna.

Men klattriga mig ser ut som ett fyllo som varit i slagsmål i nyllet. Näsan och överläppen är ett enda stort sår. Prata är svårt, skratta är omöjligt. Så min golfrunda är avbokad och jag får ta mig till ett apotek för att skaffa bra förband och något antiseptiskt att ha på såren. 

Om jag ens vågar visa mig utanför dörren. Kanske får jag skicka M och sitta här hemma och trycka. Jag skrämmer nästan folk med mitt utseende idag.

Men - jag måste till optikern och se om dom kan fixa ett par enkla glasögon åt mig så att jag ser längre än en meter. Tur i oturen dels att jag opererat ögonen så att jag överhuvudtaget klarar mig utan glasögon - det gjorde jag inte förut - och tur att jag ännu inte hunnit få mina nya progressiva, dyra glasögon.

Det gäller att hitta glädjekornen i det eländiga......

Ett annat glädjekorn är att min uretrit har sovit i princip hela natten. Vaknade tre första gången, somnade om vid fyra och sov till sju. Det är inte illa för en sån som mig.

Jag har haft en märklig dag - som började i skönhet och slutade i raka motsatsen.

Vi börjar med skönheten - som handlar om mina naglar. Mina naturliga naglar är av extremt dålig kvalitet så sedan ca sex år fixar jag 'konstgjorda' naglar. Och jag känner mig jättefin. Idag var det dags att gå till nageltjejen - och denna gång valde jag att få lila naglar. Jag vill inte ha dom långa för då kan jag inte använda händerna. Dom ska bara se välvårdade och fina ut. Och det gör dom. Det är värt varenda öre.

Motsatsen då? Jo detta är vad som hände på vägen hem från andra lektionen i portugisiska: i Sundbyberg håller dom på med en förfärlig massa vägarbeten så det är temporära gångbanor överallt och på vägen hem i mörkret snubblade jag mitt i ett övergångsställe och flög som en vante alldeles framför en bil - och landade på ansiktet. Som inte är sig likt längre....... Som tur är klarade sig tänderna men näsan är helt skinnflådd och illröd, överläppen kommer att svullna till fem gånger sin naturliga storlek trots att jag suttit med en ispåse i snart två timmar, och glasögonen gick i bitar.

Är det inte typiskt?? Precis när såret på benet lyckats läka ihop så skaffar jag mig nya sår.

Uretriten då? Jo tack - den smärta jag vaknade med i morse gav sig av på förmiddagen och resten av dagen har varit smärtfri - om än med aningar av irritation och trängningar.  Helt OK med andra ord.

Jag delar med mig av mina nya naglar - näsan ska ni slippa se.....

Igår natt: täta trängningar, mycket springa upp, men igen smärta.

Denna natt: inga trängningar, bara några få toabesök - men rejäl smärta.

Som sagt: är det inte det ena - så är det det andra......  Livet blir i alla fall aldrig enformigt, sett ur ett urinvägsperspektiv.

Nu har jag hunnit hälla i mig den obligatoriska muggen kaffe plus ett stort glas vatten. Har jag tur räcker det för att dämpa smärtan. Vilket i och för sig är lustigt. Men brukar fungera. Av någon märklig anledning som jag inte förstår. Lika lite som jag förstår varför smärtan kommer krypande medan jag sover.

Ska bli spännande se hur den här dagen utvecklar sig......

Jag klagar ju ofta på mina täta - och ofta akuta - toabesök, både nattetid och dagtid, och flera gånger har min läkare uppmanat mig att äta Detrusitol.

Under många år avstod jag bara för att jag var orolig för mina ögon, men nu har jag lärt mig att mina ögon inte är i riskzonen. Det står i FASS att om man har - eller har anlag för- glaukom (dvs grön starr) eller/och man har 'trång kammarvinkel' - då ska man undvika Detrusitol. I princip alla äldre på min mammas sida har haft glaukom, och jag bara väntar på att det blir min tur - så därför har jag undvikit Detrusitol. Men i våras fick jag lära mig av min ögonläkare att det viktigaste är att man inte har trång kammarvinkel - och det har jag absolut inte - så då är det fritt fram att äta Detrusitol.

Tog en dos några veckor i våras - men slutade inför mina ögonoperationer (ren säkerhetsåtgärd).

När jag träffade min läkare nu sist så peppade hon mig att börja igen - så det gjorde jag. Har nu ätit Detrusitol SR i ca 1½ vecka. Fungerar någorlunda på dagtid - men nätterna...... I natt har jag varit uppe SJU gånger. Inte klokt! Det enda bra är att det bara är trängningar som väcker mig - inte smärta. Men lite matt är man så här på morgonen.

Och - jag undrar så smått hur natten skulle varit utan Detrusitol i kroppen?? Likadan? Värre? Sämre? Är det egentligen någon idé äta en medicin som inte verkar fungera? Eller ska jag be min läkare att få testa någon av de andra läkemedlen som ska ha samma funktion, t ex Toviaz ?

Har inget svar på mina frågor - men jag ska ge Detrusitolet någon vecka till innan jag ger upp den här gången.

Igår tog jag in mina orkidéer från altanen. Dom har stått därute hela sommaren och i princip bara fått det vatten som regnat på dom.  Jag brukar ha så svårt att få mina orkidéer att blomma om, men så var det någon på TV som sa att hon hängde ut alla sina orkidéer i träden på sommaren och 'lät dom sköta sig själva'. Jag har ju igen trädgård längre, men en altan, och där får dom stå från maj till september. I skugga - men så att dom får regn på sig. Och det fungerar - i alla fall för dom flesta. Dom skjuter långa blomskott. Och det blir fler blommor på varje stängel. Jag blir lite stolt när jag får dom att blomma om med mer än bara någon ynka liten blomma......

Fort - men fel - har på något vis alltid varit mitt kännemärke - och nu har det hänt igen. Jag har så himla bråttom så jag hinner inte tänka efter innan jag ställer till det - och önskar jag kunde backa tiden två sekunder och göra annorlunda.

Så - du som kallar dig för 'linan2' och har registrerat dig på uretrit.forum: gör om det är du snäll. Jag råkade ta bort dig....... istället för att godkänna dig. Ledsen!!!

Och allt beror på att vi sedan några veckor har lagt in den funktionen att jag godkänner alla nya medlemmar, innan ni kan skapa inlägg. Anledningen till att vi la till den funktionen är att det ramlade in så många automatgenererade identiteter från Kina, England och alla möjliga andra länder som jag fick sitta och ta bort.  Det var helt uppenbart att det inte fanns en verklig människa bakom.

Firningen av svärmor igår blev riktigt trevlig. Min ena dotter hade med sig båda sina småttingar och dom rände runt och livade upp stämningen på ålderdomshemmet ordentligt. Ett tag var jag bekymrad att dom kanske störde - men fick höra att jag inte skulle vara orolig - det var precis tvärtom.

Frossade i smaskiga bakverk gjorde vi också - inte bara det jag bakade själv - utan två smarriga tårtor också. Ska det va så ska det......

Min kropp skötte sig också riktigt bra - men det var igår det. Nu sitter det något och stör rätt rejält i underlivet. Vet inte riktigt hur jag ska hantera det än. Har väl en förhoppnig om att det ska ge med sig av sig självt så småningom - bara jag tar det lugnt och inte rör mig för häftigt. Vilket som sagt är något av det svåraste jag har, dvs ta det lugnt.......