Ett av mina stora fel (eller en mina mina tillgångar - det beror på hur man ser det) är att allt ska gå så fort. Stanna till och tänka efter är inte min grej. Full fart framåt är vad som gäller - och ibland går det helt enkelt lite FÖR fort - och ibland (fast inte alltid) blir det lite fel.

Och någon gång då och då innebär denna fart att jag måste göra en liten pudel - eller i alla fall en halvpudel.

En sådan gång är det nu:

Det var inte meningen att ni skulle springa iväg och tömma butikerna på all gurkmeja ni kunde hitta.

Det är väl med gurkmeja precis som med en del andra medel som ni har skrivit till mig om: det fungerar för en del - och inte för andra. Och man måste testa sig fram försiktigt, så att man inte råkar ut för någon tråkig biverkan.

Jag köpte faktiskt en burk igår - men jag mår så bra just nu så jag har inte haft anledning testa det än.

Har ägnat även denna dag åt att måla lister - denna gång golvlister som M envisades med att 'sprätta bort' från där dom satt och sedan har jag slipat, grundat och målat en första gång. Utomhus. Det har varit en perfekt dag för att måla. Grävskopan som lägger ner rör dundrar fortfarande, men allt längre bort från vårt hus så idag kunde jag njuta av att stå ute och pyssla med mina golvlister.

I morgon blir det golf igen - denna gång på Sollerön...... Jag håller alla tummar jag har att regnet dom hotar med ska hålla sig borta.

Kan inte låta bli att så snabbt som möjligt dela med mig av lite ny kunskap.....

Har fått ett mail från en kvinna som berättar att gurkmeja lindrar hennes uretrit - och tydligen är gurkmeja effektivt mot en del andra saker också. Låter himla intressant.

Här är några länkar med lite mer info:

http://www.aftonbladet.se/halsa/cancer/article10753100.ab
http://www.nyfikenvital.org/?q=node/147

Jag kommer att handla hem gurkmeja redan idag - och äta curry lite oftare....

Mitt i eländet hittar man små ljuskorn. Jag kanske blir lite tjatig, men när man hittar något bra så vill man dela med sig av det.

Min läkare skrev ju ut smärtlindraren Tradolan åt mig - för många år sedan - och i början tyckte jag nog det gjorde nytta. Jag vet inte om den nyttan var önskedrömmar  - eller om jag blev för van vid det - för efter en tid märkte jag ingen nytta alls. Åt ändå - hade inget alternativ - men för ca 1½ år sedan slutade jag helt. Och sedan dess har jag genomlidit mina uretritsmärtor helt utan smärtlindring.  Jag tål ganska mycket smärta - men inte hur mycket som helst - så ibland har det varit riktigt jobbigt innan skovet har dämpat sig.

Men - nu har jag alltså hittat Citodon. Eller snarare: M sa åt mig att ta av hans Citodon som han fått för sina ryggsmärtor. Han såg ju hur ont jag hade. Hur jag gick dubbelvikt av smärta och stönade mig fram genom uretritskoven. Till slut följde jag hans råd. Och - tjohopp - det fungerar!! Ingen inbillning denna gång. Smärtan sjunker undan. Sedan får jag ta till alla mina knep för att bli av med skovet - precis som vanligt - men så skönt att slippa hela dagar med smärta.

Har inte berättat för min läkare än. Hoppas Citodon fungerar ihop med alla andra piller jag petar i mig.......

Jag tar det ju bara när det verkligen behövs.  Är egentligen väldigt restriktiv med piller av alla de slag.

Idag ska jag måla lister. Får passa på med inomhusarbete när det ska regna. Den underbara tystnaden här i skogen utanför Rättvik är just nu borta. Det står en stor grävskopa precis utanför oss och bullrar. Någon som tänker bygga ett hus längre ut i skogen håller på att lägga ner rör för att dra fram kommunalt vatten och avlopp till sin tomt. Och det är en lång sträcka som ska grävas. Det kommer att bullra i några veckor nu......

Skogsvandringen igår blev oförglömlig. Vi hade fika med oss och vandrade ända ut till klipporna vid Siljan och satt där i solen, njöt av utsikten och åt goda bullar från Fricks konditori. Sedan fick min dotter för sig att bada sina små telningar - men det slutade med att hon själv fick bada ofrivilligt - med alla kläder på.....

Var på ett supertrevligt 60-års kalas igår kväll.

Men - jag undrar om det var något av det goda som trots allt jag skulle låtit bli att äta, för idag är det dags för minst en Citodon. Kanske behövs starkare doningar om den kraftiga smärta som just nu river i kroppen inte lugnar ner sig.

Det bjöds på så mycket god mat - men mycket av det som brukar höra till festmat hör ju numera också till sådant som jag bör undvika. Framförallt alla dom små entrérättterna. Det var proscutti, sill, lax. Jag hoppade över allt utom laxen - kanske dumt.... Dessutom hade dom till dessa smårätter en vansinnigt god potatisrätt, små färskpotatisar slungade i kapris. Åt flera sådana. Kanske är kapris för starkt för mitt urinrör???

Trist med detta smärtsamma uppvaknande efter en trevlig kväll.

Det är inte bara molvärk - det är ont, ont, ont.....

Jag är ju van - men blir ändå lite smådeppig när det sätter igång igen efter att jag haft några riktigt bra dagar. Eller - jag blir nog snarare arg på denna skit som aldrig verkar ta slut.....

Men - som sagt - gott och trevligt var det......

Idag när jag drog undan gardinen från sovrumsfönstret möttes jag av en underbart klarblå himmel. Inte ett endaste moln så långt ögat kunde se. Jag har inte hunnit sticka ut näsan än så jag vet inte hur det är med värmen - antagligen fortfarande rätt kyligt, men om några timmar - om det blåa håller i sig - kommer det att bli en fantastisk dag - igen. Vi har haft turen att få en hel del sådana dagar här kring Siljan i sommar.

Annars fick vi igår den första lilla aningen av den annalkande hösten. Satt ute och åt fredagsmiddag - och så fort solen försvann blev det rått och fuktigt. Så det blev till att flytta in för efterrätten.

Sommaren är min favoritårstid - men hösten har sina tjusningar. Jag har ju skrivit många bloggar om mina svampplockningsturer - och nu börjar det bli dags för dom. Ska ta en liten tur i skogen här kring stugan idag. Tyvärr finns här nästan inga kantareller. Vet om ett litet, litet ställe där dom gula brukar finnas - fast dom senaste tio åren är det alltid någon annan som hittat dom före mig - och förra året hittade jag för första gången ett ställe med trattisar. Men dom kommer ju inte förrän senare.

Det som finns är blekgul taggsvamp, fårtickor - fast jag gillar inte dom - och massor med stora skäggiga taggsvampar, dom gråa. Och dom vill jag definitivt inte ha.  Den enda svamp som jag på allvar bruka leta efter här är blodriska. Den brukar det finnas gott om och den är god, tre-stjärnig precis som kantarell - men jobbig att rensa. Man blir så skitig - den 'blöder' en röd vätska när man bryter den, plus att den ofta är väldigt maskangripen.  Men god!! Så den är värd lite arbete.

Jag fortsätter att må hyfsat bra. Inte toppen - men uthärdligt. Fortfarande en massa toaspring på nätterna. Kommer jag någonsin att få sova en hel natt igen??? Det är så tröstlöst att vakna, om och om igen för att klämma ur sig några ynka droppar. Smärtan gjorde sig påmind igår, men bara på svag nivå. Mer som en irritation. Men den har gett sig av nu. Känner ingenting alls och det är så skönt, så skönt.

Så - nu när mitt kaffe är färdigbryggt ska jag fixa en liten macka, kolla nyheterna på nättidningarna, vänta  på att resten av familjen (M + ena dotterns familj) vaknar, och om några timmar blir det gummistövlar på - och vandring ut i skogen.

Nu är nästan hösten här!!   I går åskade det så det smällde mellan husväggarna och nu på morgonen visar termometern 'bara' 13 grader. Dags börja plocka fram långa byxor - i alla fall för dagens utfärder.

En av mina mindre bra egenskaper är att jag alltid har så bråttom. Fort ska det gå - och ibland går det helt enkelt lite för fort. Och det kan gälla vad som helst: gå, springa, cykla, prata, osv. För någon månad sedan ringde en av mina golfkompisar och frågade om jag hade lust ställa mig framför 300 personer och berätta om hur det är att arbeta tillsammans med ett japanskt företag. 'Visst, kul' - tyckte jag snabbt.

Och nu sitter jag här och undrar om det var så himla klokt egentligen??  Kanske skulle jag tänkt till lite innan jag var så snabb på att säga ja till hennes förfrågan.

Visserligen tycker jag fortfarande att det låter kul - men det tar mycket mer tid än jag anade att förbereda. Funderar på hur jag ska lägga upp det, vilka exempel jag kan ta med,  rädd för att glömma något viktigt, letar bilder på google som kan illustrera olika teman, gräver i minnet efter hur det var för snart tio år sedan när det samarbete med ett japanskt företag (som jag har erfarenhet av) började.

Nervös har jag inte hunnit bli än - inte för själva presentationen, men det kommer nog när dagen när detta ska ske närmar sig.

Men - lite pirrig är jag för idag ska jag träffa min kompis och hennes chef och berätta hur jag tänkt lägga upp föredraget. Tänk om dom inte gillar det??

Trots detta mår kroppen bra - inga tecken på nervöst orsakad uretrit. Och det är skönt!!

Ska bli intressant se hur kroppen mår dagen innan själva presentationen.

Undrar om det blir samma utbrott som inför den första ögon-operationen.

Måste låta bli att fundera på det - själva funderandet kanske kan ställa till det.

Nu blir det avancerad mental träning i några veckor......

Det är fantastiskt roligt att göra små utflykter emellanåt.

Att se nya platser av vårt vackra land.

Två halva dagar på Göta Kanal var alldeles lagom. Från Sjötorp till Töreboda - inkl middag - ena dagen, och från Töreboda till Karlsborg - inkl lunch - andra dagen.

Med M/S Ceres, som hade en kapten som berättade en massa under resans gång. Jag vet inte om det är pensionärsvarning på denna aktivitet - men som sagt, trevligt var det.....  Och en massa kunskap om Göta Kanals historia fick man i sig.

Och - toaletterna ombord var helt OK.

Det intressanta - eller vad man nu ska kalla det.... - var att jag klarade bilresan ner OCH bilresan hem väldigt bra, medan däremot nätterna och båtresan var jobbiga. Förklara det den som kan...  Själv begriper jag ingenting.  Det blev inga elaka, smärtsamma skov - bara en massa toaspring på nätterna - och på båten.

Så här såg det ut:

Efter att ha kört genom ett spöregn i flera timmar har vi nu 'landat' på Hotell Norrqvarn alldeles intill Göta Kanal. Här är verkligen lugnt och skönt. Sitter och tittar ut på kanalen och ser fram emot att i morgon eftermiddag äntra M/S Ceres för att åka en del av kanalen. Och samtidigt äta lite god mat. Men - först en golfrunda på Knistad golfbana....Kroppen mår fantastiskt!!!