Jag har befunnit mig i ofrivillig nätlöshet – eller vad man kallar det – i flera dagar nu.  Lite frustrerande har det varit. Är ju van vid att det första jag gör varje morgon – efter att ha satt igång kaffebryggaren – är att starta upp datorn och börja formulera lite tankar. Ibland kortare ibland längre.

Så länge vi var kvar på hotellet hade jag visserligen tillgång till ett nät, om än inte på vårt rum, men här i Lissabon är det total nättorka. Nu har jag fått låna nätet på ett kontor..... Vi var lovade att det skulle finnas wireless i den lilla lägenhet vi hyrt utanför Lissabon – men icke, sa Nicke. Här fanns inget nät när vi kom hit. Och inga täcken i sängarna heller… Eller osthyvel – fast det är det visst bara vi svenskar som använder – och jag har köpt en i supermarcadon.

Täcken lyckades dom fixa innan vi skulle krypa i säng första kvällen, nätet kommer inte till lägenheten förrän på onsdag. Så skönt det ska bli att kunna vara normalt uppkopplad igen.

Har inte så mycket att berätta om Lissabon ännu mer än att här kan det verkligen åska. Och regna.

Första natten här var en sådan natt där jag var uppe på toa en gång i timmen – puh!! – och framåt morgontimmarna hörde jag hur det mullrade i fjärran. Sedan lugnade det ner sig och vi kunde sitta på den inbyggda altanen och äta vår frukost. Mulet, men ca 20 grader varmt. Skönt.

Sedan drog vi iväg på en liten rundresa med bilen för att utforska närområdet kring Lissabon, dvs främst försöka hitta några golfbanor…. Efter bara en kvart kom regnet. Och det var inte något litet mjukt svenskt sommarregn precis. Det fullständigt vräkte ner. Och slutade aldrig. Framåt eftermiddagen tog det hela ett kliv uppåt i intensitet – då adderades åska till regnet.

Sedan åskade det – häftigt – och regnade skyfall – så länge vi var vakna igår. Det tog helt enkelt aldrig slut. Att det kan finnas så mycket åska på en gång. När vi på kvällen stod i mörkret på den inbyggda altanen var det som att stå innanför ett vattenfall, med blixtrar som ljungade utanför. Jag hade köpt hem – och tänt – några stearinljus för att göra det lite mysigt i den helt OK, men lite kala, lägenheten. Och det var tur för vid nio-tiden försvann strömmen och det blev beckmörkt i hela kvarteret.

Nu på morgonen har det slutat regna men molnen hänger fortfarande tunga, och den sköna värmen från igår försvann med fronten. Idag är det kyligare.

Men det gör inget. Vi har varma kläder med oss…

Min uretrit har lagt sig till ro igen och i natt har jag bara varit upp två gånger. Så underbart. Hela förra veckan var fruktansvärt jobbig, framförallt på nätterna. Jag hade inte så ont, men det trängde hela, hela tiden. I lördags morse fick jag en släng av smärta och då tog jag helt enkelt en dos Betapred för att försöka mota bort det hela. I vanliga fall brukar jag inte ta till det förrän jag haft ont så länge så jag inte står ut mer, men nu tänkte jag mota Olle i grind. Och det verkar ha fungerat. Natten till igår var lite jobbig, men gårdagen var bra och denna natt har varit jättebra.

Satt och skrev detta 'offline' i morse. Nu är det eftermiddag och strålande sol.

Och uretriten fortsätter att sova......

Hela gardagen regnade det, och denna dag borjade pa samma satt. Men under dagen har det lattat och nu ar det alldeles klart, och en enorm fullmane. Matte denna klarhet halla i sig sa att var sista golfdag blir en dag i sol. Ar less pa att spela i regn och att bli plaskvat.

Jag har ju gnallt nagra dagar pa att mina natter ar jobbiga, men nu senast, dvs natten till idag, lugnade allt helt plotsligt ner sig. Jag var bara uppe tva ganger pa hela natten. Sa skont att vakna efter en sadan natt.

Igar kvall fick jag ocksa uppleva hur det kanns att vara helt fri fran uretrit. Vi var ute och gick  i en liten forort till Portimao och jag svavade fram. Sa underbart att vara helt fri fran all sveda, alla trangningar, alla irritationer i urinroret. Aven om det bara var temporart sa njot jag av varje steg jag tog. For idag ar jag tillbaka i mitt ordinarie status. Dvs urinroret kanns hela tiden, men det gor inte ont.......

Idag ar det min fodelsedag. Nagat jag trodde ingen mer an M och jag kande till, men vid middagen kom helt plotsligt en av kyparna fram till mig med en flaska champagne och sedan fick han alla att sta upp och sjunga for mig. Det visade sig att dom hade kikat i passet och hade koll pa att jag fyllde ar.  I morgon ar det en annan av deltagarna i var golfresa som fyller ar. Han fyller 88!!!!  Och spelar golf med kraft!!  Tank vilken lycka att kunna aka pa en golfresa i den aldern!!  Vilka gener han maste ha. Det sags ju att golfare lever langre an andra - och kanske ligger det nagat i det.

Jag jobbar hart pa att fa vara med lika lange som han - och spela golf.......

Jag har inte ont.

Och på dagarna klarar jag mig ganska bra.

Men nätterna är riktigt jobbiga.

Är uppe alldeles för ofta.

Har funderat på varför det är på detta vis och kommit fram till att det helt enkelt beror på att på dagarna kan jag 'skärpa mig'. Dvs blåsträna lite. Hålla mig - skulle man också kunna kalla det. Stå ut med att vara lite 'kissnödig'. Allt för att det åtminstone ska gå två timmar mellan toabesöken.

Men - på natten går det inte att 'blåsträna'.

Det går inte att ligga i sängen och försöka somna samtidigt som blåsan skriker: Töm mig! Töm mig!  Fastän det bara är 30 minuter sedan förra 'tömningen'.

Så ser mina nätter ut. Fram till ca klockan två så är det 30 minuters intervall, därefter är det 60 minuters intervall.

Man blir lite matt av detta evinnerliga vaknande. (fast det är ju tur att jag vaknar....)

Hur i hela friden klarade jag att jobba heltid under så många år, samtidigt som mina nätter väldigt ofta såg ut just så här?

Det var dagens klagovisa.

Den sol som jag skrev om tidigare har fullständigt gått och gömt sig. Nu hänger molnen lågt och dagens golfrunda genomfördes i hällande regn. Regnbyxor, regnjacka, regnmössa, paraply, regnhandskar, regnskydd på golfbagen....

Det enda som inte var regnsäkert var mina skor som efter en timme var fullständigt dyngsura. Det var inte kallt, men det kändes som att vandra omkring i ett våtvarmt omslag.

Efter elva hål gav vi upp - då fullständigt vräkte regnet ner och när bollen landade så sa det 'plask', och det chippade om skorna.  Nog för att jag är mer eller mindre golfgalen - men idag nådde jag gränsen för vad jag står ut med på en golfbana.

Det här var inte någon klagovisa - bara en liten beskrivning av verkligheten just nu, norr om Portimao i Portugal.

Uretriten har vaknat till liv igen. Framforallt pa natten. Jag tvingades upp en gang i halvtimmen under halva natten till idag. Och sedan en gang i timmen.... Riktigt frustrerande. 

Visserligen utan alltfor starka smartor, men  jobbigt, jobbigt!

Idag har solen gatt och gomt sig och fran ca klockan 13 har det regnat, regnat. Och ska fortsatta hela morgondagen. Vi spelar visserligen golf anda, men regnklader, regnhandskar, sydvast och paraply. Men det ar ju inte lika trevligt som nar solen skiner.

Tyvarr verkar det som att resten av veckan ska bli likadan sa det ar bara att gilla laget.

Ett annat litet bekymmer vi har ar att det verkar ga nagan form av magsjuka bland oss. Hittills har fyra personer blivit sjuka. Vi vet inte om det ar maten, eller en variant av vinterkraksjukan - eller nagat liknande - som nagon tagit med sig hit.

M och jag har klarat oss an sa lange, men just nu ligger var van B i sangen och mar mindre bra. 

Men - bortsett fran uretriten, regnet och magsjukehotet sa ar livet ratt OK.

Idag har uretriten vaknat igen.  Inte i sin varsta form, men tillrackligt for att stora min tillvaro. Den kanns hela, hela tiden.

Som tur ar finns har bra tillgang till toaletter, sa det blir aldrig kris, men jag blir sa uppgiven. Det tar pa humoret att hela tiden ha ont.

Men - bortsett fran det sa kan jag inte ha det battre. Vadret har varit om mojligt annu battre idag an igar. Stralande sol och nastan helt vindstilla.

Pa eftermiddagen tog vi en tur ner till havet och jag kunde inte lata bli att ta av mig skorna och lata vagorna skolja over mina fotknolar.  Kallt var det - men skont anda....

Och prognosen ser lovande ut aven resten av veckan. Vi har verkligen tur for forra veckan sporegnade det i flera dagar.

Ber om ursakt for stavningen, hotellets dator (som jag satte mig vid nu) saknar vara svenska bokstaver....

Jag är en lyckans ost!!

Jag befinner mig på Portugals sydkust (Algarve), jag har spelat golf hela dagen i strålande sol, och jag känner inte av min uretrit det allra minsta. Kan inte ha det bättre.

Om jag måste klaga över något så är det att hotellet bara har wireless network i de allmänna utrymmena. På hotellrummen måste man använda kabel och någon sådan hade vi inte tagit med och den som hotellet tillhandahåller passar inte min lilla nätta dator.

Så jag sitter i 'det allmänna utrymmet' just nu och här är ett herrans liv. Massa golfare från olika länder som tjattrar, skriker, tjoar, skrattar osv. Stolar som skrapar mot golvet. Här finns ingen ljuddämpning överhuvudtaget. Det ekar så jag får ont i huvudet. Men - det är lyxproblem......

Jag ska nog kunna stå ut med detta i en vecka.

Resan gick bra. Jag slapp alltför jobbiga trängningar och alltför mycket spring på toa uppe i luften.

Jag försökte praktisera mina nyvunna kunskaper i portugisiska på flygvärdinnan. Hon startade så elegant med 'Boa tarde' - som betyder ungefär 'god eftermiddag' - och jag svarade sammalunda. Sedan tog jag i och sa 'chamo-me Birgitta', dvs jag heter Birgitta. Hon stirrade på mig som ett stort frågetecken, och jag tänkte att OK - så mycket har jag lärt mig.......

Men så insåg hon att jag faktiskt försökte prata hennes språk och då sken hon upp och svarade med 'chamo-me Zara'.  Jippppii!!!   Jag klarade det.....

Det är ungefär vad jag kan. Plus räkna till hundra och hur man böjer oregelbundna verb.

Igår när vi landade var det 15 grader och regn - nu sitter jag och tittar ut över ett Lissabon där solen kikar fram. Det ser ut att bli en fin dag.

Idag är det dags - nu bär det av söderut. Jag hoppas, hoppas verkligen att min kropp ska gilla att slippa ifrån höstrusket. M´s rygg blir nog också glad.

Jag har ju mått riktigt bra i snart flera veckor, måtte det hålla i sig...

Har suttit och pysslat lite med oktober månads statistik. Hade ju ett riktigt hemskt uretrit-anfall i början av månaden, det värsta på väldigt länge, men därefter har uretrit-tillvaron varit ganska lugn. I samband med skovet tog jag tre doser Betapred och sammanlagt under oktober har jag fått tre Dermovatbehandlingar.

Dessutom har jag lärt mig att brus-Alvedon är effektivt mot min molsmärta, den där som kommer och går lite hipp som happ.

Det här med trängningar och täta toabeesök är ju nästan ett ämne för sig. Jag går oftare än medel-Svensson på toa, så är det bara. Men i min värld är två timmar mellan toabesöken OK. Prövade återigen att äta Detrusitol för att lugna ner blåsan - men det hade ingen effekt, så jag har slutat med dom.

Jag skriver sällan i min statistik att jag har problem med trängningar - även om kanske 'vanliga människor' skulle tycka att två timmars mellanrum är för tätt. Det jag menar med trängningar är när jag efter en kvart börjar känna av blåsan igen, och efter en kvart ooh efter en kvart..... Dvs mer eller mindre oavbrutet trängande. Det är ganska sällan jag får dom trängningsanfallen nu för tiden. Och skönt är det, för dom perioderna gör mig fullständigt galen.

Däremot fortsätter jag att ta mina fyra kapslar Membrasin om dagen. Jag är övertygad om att dom gör underverk för mina slemhinnor. Plus att jag äter två Arcoxia om dagen, en Xatral, en Behepan och en D-vitamin.

Jag har två necessärer fullpackade med piller inför vår resa.

Och har bokat en gångplats på planet.......