Vet inte riktigt hur jag ska börja idag......

Kanske med dagsformen: den är bra. Natten har varit ganska lugn. Hade lite bekymmer i går kväll dock. Var inne i stan, först på en liten tjejmiddag med golftjejerna - som det alltid är kul att träffa, även utanför golfsäsongen - sedan med väninna M och lyssnade på musik i Gamla Stan.  Allt gick bra. Både på restaurangen och musikstället fanns det toaletter som besöktes av mig - flera gånger.

Däremot finns det ju inga på tunnelbanan - det har jag erfarit flera gånger tidigare. Så det blev ett snabbstopp på Fridhemsplan och besök på det nattöppna McDonalds som ligger där, innan hemfärden kunde fortsätta.

Men - igår kväll fick jag kontakt med en kvinnlig gynekolog som gav mig stort hopp om att det går att bli av med uretriten - för gott!!!!

Jag har ju googlat runt efter uretritinformation ganska mycket nu i vinter och redan före jul hittade jag ett dokument som jag mer eller mindre glömt - men i helgen återupptäckte.

Det beskriver en studie som gjorts kring en viss behandling av uretrit-kvinnor inom ett begränsat område kring Dalarna. Eftersom jag inte är medicinskt skolad förstod jag inte exakt vad det handlade om - men igår fick jag alltså telefonkontakt med en av de läkare som stod namngivna i rapporten.

Hon testade för ett antal år sedan att använda en annan typ av cortison än den man vanligen använder (Terakortil) och upptäckte att kvinnorna blev friska!!!

Nu återstår det svåra att intressera andra för detta. Tydligen finns det både urologer och uroterapeuter på olika ställen i Sverige som redan anammat denna metod. 

Visst är det häftigt!!

Fortsättning följer........ 

Hela måndagen var en fantastisk dag!  Inte ett uns av smärta eller kramp och bara lite, lite trängning.

På måndagkvällarna övar Sjung Nu-kören inne i Norra Real (mitt i Sthlm) och eftersom det var så vackert väder och jag inte hade ont någonstans så gick jag in till stan. Från Marabouparken i Sumpan. Det gick fortare än jag trodde för jag kunde hålla bra fart, jag var vid Odenplan på ca 1½ timme.

Jag trodde också att jag skulle klara vandringen utan några toa-besök - men det blev värre det.

Vid St Eriksplan började jag desperat leta efter toaletter, vandrade spejande utmed Vasaparken. Vid Odenplan finns Åhléns, jag rusar in - inga toaletter!!! Strax intill ligger Akademibokhandeln - inga toaletter!!! Vad är detta????  Varför har inte större affärer kundtoaletter???

Äntligen - på Stadsbiblioteket - där fanns dom.

Undrar hur mycket mitt psyke styrde mig??? Jag menar, 1½ timme borde man väl klara sig?  Det hade jag ju gjort tidigare på dagen.

I natt har jag varit uppe EN gång , ett tecken på att uretriten vilar. Men - vaknar sedan vid 6:30-tiden av riktigt starka smärtor. Och börjar fundera. Vad gjorde jag igår som kan vara anledningen till att jag har så ont nu. Och minns: att efter sångövningen gick min väninna M (som också sjunger i kören) och jag och tog en croque monsieur på en liten pub. I croque monsieur är det rökt skinka, eller hur? Kan det vara det rökta köttet igen?  Jag hade inte en tanke på det i går kväll - har inte lärt mig än. 

Hoppas att den dumheten inte förstör den bra period som jag igår kände att jag var på väg in i.

När jag kom hem efter sångövningen igår kväll stod det en vacker blombukett och väntade på mig. M är allt bra rar!!!!

En smärtfri morgon och en klarblå himmel - just nu mår jag riktigt bra.

Natten var visserligen jobbig - jag tror jag varit uppe och sprungit på toa minst fyra gånger.

Men det är glömt nu när jag sitter här och kroppen känns lätt som en fjäder.

Jag har fått namn på en uroterapeut som forskar kring uretrit - så idag ska jag försöka få kontakt med henne.  Det ska bli väldigt spännande att höra exakt vad hennes forskning går ut på.

Hon har också en hel del tips på olika saker man kan göra för att lindra exempelvis kramper i underlivet.  Jag ska höra med henne om jag får ta med dessa tips när jag nu uppdaterar www.uretrit.se.

Jag vet inte exakt när det hände - eller varför - men till min stora glädje upptäcker jag helt plötsligt,  nu i kväll, att mina smärtor är borta.

Jag tog en Tradolan i morse men märkte ingen effekt av den.

Kved mig fram under dagen. Såg det vackra vädret men hade noll inspiration för att ta någon längre promenad.

Och så - out of nowhere - känner jag inga smärtor längre!!!

Jiipppiii!!!

Det gör faktiskt ingenting att jag inte förstår någonting. Det är helt OK att bara inte ha ont längre!!

Liten rapport:

Utetemperatur:  - 12 C

Ljusfaktor: lite sol - lite moln

Fågelsång: jag hör den - på avstånd. Men just nu sitter något som ser ut som en koltrasthona och är alldeles uppburrad och moltyst - precis utanför mitt fönster. Hon verkar frysa. Kan det vara en koltrasthona???

Nu kom det ett litet pip.....

Smärtnivå: alldeles för hög, minst en sexa. Jag måste fixa en cortison-behandling så fort som möjligt. Står inte ut längre.

Det släppte inte på hela dagen igår och det sitter som fastbränt i mitt underliv just nu. Värktabletter hjälper inte. Det måste finnas starkare än Tradolan. Det borde inte vara tillåtet att gå omkring med denna smärta hela tiden. Det tar så mycket energi.  Och det är svårt vara socialt trevlig.

Trots allt tog vi oss till Bonniers Konsthall igår (bil ända fram och en sakta vandring i konsthallarna - det är inte så stort) - och det var värt ett besök. Jag blir så fascinerad av vad folk med fantasi, kreativitet, uthållighet, skicklighet  kan åstadkomma.

Tomás Saraceno - argetinare - använder t ex den giftiga spindeln 'Svarta Änkan' när han gör sin konst. I ett rum hade han byggt en skalenlig modell av ett spindelnät. Man var tvungen ta av sig skorna för att gå in i rummet - och folk hade krypit in i själva nätet... I ett annat rum hängde en massa vita pappersfigurer/kantiga bollar. Det fanns också material - papper med färdigtryckt mall, sax, klister - så man kunde göra sin egen boll. Så där satt jag i 20 minuter och pysslade. Fast min blev inte lika fin som hans.

Han hade också byggt stora formationer med glaskulor som skimrade i en massa färger.

Nu har koltrasthonan flugit iväg - istället sitter där en liten talgoxe och sjunger för full hals. Det blir nog vår så småningom....

Här kommer några bilder från utställningen:

Just nu är jag lite uppgiven!

Jag har visserligen bara varit uppe två ggr i natt - och det är  bra - men jag vaknade nu, strax före sex, av riktigt jobbiga smärtor.

Visst är det märkligt! Att smärtorna kommer på det här sättet när jag sover!!

Om det börjar göra extra ont efter en timmes intinsiv line dance, efter en lång, rask promenad eller om jag gjort något annat ansträngande (eller ätit rökt kött!!!) , det kan jag möjligen förstå. Men i sömnen??

Nu har jag tagit en Tradolan och hoppas att det hjälper fort - sedan ska jag nog försöka slumra en stund till. Det är ju lördagmorgon. En dag man inte behöver gå upp i ottan.

Jag skulle vilja gå och se en utställning på Bonniers Konsthall idag. Har läst om den i tidningen och den verkar rätt häftig. Jag brukar ju försöka hitta på saker även när jag har ont - för att distrahera bort det onda. Men det finns gränser för hur mycket smärta man fixar att gå på museum med.  Just nu ligger jag nog lite över den gränsen.

Så - nu ska jag låta Tradolanen verka, lägga mig på soffan och ägna mig åt aktiva avslappningsövningar - och hoppas / vänta på att den värsta smärtan släpper.

Efter en relativt lugn natt - två besök på toa - så sitter jag nu och tittar ut på en alldeles, alldeles klarblå himmel. Och termometern visar på minus 9.

Och eldklotet i underlivet kommer och går. Lite ostrukturerat och oförutsägbart på något vis.

Vissa stunder känner jag ingenting, sedan - rätt som det är - skär det till, för att fem minuter senare vara en molvärk . Så här vandrar det fram och tillbaka.

Väldigt märkligt.

Jag vet inte vad det betyder?  Kommer det att gå åt det bra hållet eller det dåliga hållet?

Min förhoppning häromdagen att jag var på väg in i ett bra skov - som jag hade två långa av under februari - verkar i alla fall inte bli infriad. Åtminstone inte idag.

Så det är bara att ställa in sig på ännu en dag i uretritens tecken.

Jag ska försöka att inte vara alltför grinig mot dom i min omgivning - men det ska gudarna veta att det kan vara svårt ibland.

Mina förhoppningar om en smärtfri tillvaro under några dagar har inte riktigt infriats än - tyvärr....

Framåt kvällen igår kom molvärken och satte sig -och den sitter kvar. En ettrig smärta som ligger som en konstant trea när jag håller mig i stillhet men skär till som en sexa när jag rör mig.

Jag tog ingen värktablett igår - men idag blir det en Tradolan så snart jag skrivit klart detta.

Besökte biblioteket igår och fick den information från NE som jag sökte - så nu kan jag fortsötta jobba med förnyandet av www.uretrit.se.