Strax efter att jag hade publicerat min blogg i går morse satte jag mig och läste igenom rapporten från Bjursås som beskriver Dermovat-behandlingarna och där stod faktiskt en sak som jag missat - eller inte tänkt på:

Biverkningar:  övergående sveda

Så - svedan jag kände igår morse var kanske en helt väntad följd av tisdagens cortison-inlägg i urinröret.

Jag höll på att bli smått desperat igår för inte nog med svedan - vid 12-tiden på dagen hade jag så attans ont så jag visste knappt var jag skulle ta vägen. Vid 14-tiden mådde jag illa......

Den värsta smärtan släppte framåt kvällen, svedan gick över, jag har varit uppe 3 ggr i natt.

Just nu känner jag absolut ingenting - åtminstone inte så länge jag är i stillhet!!!

Enligt läkaren som initierat användingen av Dermovat (istället för Terrakortil) så räcker inte en behandling utan man ska ha minst 1/vecka under en tid - så jag har bokat in några behanlingar till. Tyvärr får jag dom inte förrän efter påsk.

Pratade med min syster A-M igår och hon berättade att nu hade verkligen våren kommit till Gbg. Varmt, soligt, krokusar och snödroppar blommar för fullt. Här i Sthlm & Sbg är det fortfarande kallt, grått och vinter.........

Fick min Dermovat-behandling i går morse.  Ska boka in ett par behandlingar till.

Gårdagen var annars en rätt OK dag, t o m linedancen gick riktigt bra. Åtminstone vad gäller min förmåga att röra mig snabbt. Om det sedan är rätt steg jag tar - det är en annan fråga......

Och natten har inte gett mig några större bekymmer - har varit uppe 2 ggr men det är OK.

Just nu är det något som inte är riktigt bra men jag kan inte sätta fingret på vad det är. Det är inte den vanliga smärtan eller kramperna utan mer sveda. Och det brukar jag aldrig känna av i vanliga fall. Hoppas det går över - och hoppas det inte har med gårdagens behandling att göra.

Om 20 minuter ska jag ge mig iväg till mitt efterlängtade läkarbesök.

I vanliga fall, dvs om det hade varit innan jag hittade rapporten från Bjursås, hade jag gått dit, pratat med min läkare, fått lite nya recept och sedan gått hem igen - helt enkelt eftersom jag just precis nu mår ganska bra.

Det skulle inte känts så angeläget att få en cortisonbehandling. Å andra sidan vet jag att i morgon kan det kännas helt annorlunda och det är flera gånger - en eller två dagar senare - som jag faktiskt ångrat att jag inte tagit en behandling.

Nåväl - min plan för idag är att be min läkare ge mig av den starkare cortisonvarianten. Vet ännu inte om hon är villig att göra det.......

Arbetet med den uppdaterade web-sidan framskrider - men går nog lite saktare än vad jag hade planerat. Det som ställer till största problemet är faktiskt att få till en bra forum-funktionalitet. Det visar sig kanske behövas lite mer web-teknikkompetens än vad vi besitter i familjen.

Men - vi har inte gett upp än.

Ibland längtar jag tillbaka till tiden före våren -95. Innan allt detta elände med uretrit satte igång. Jag menar - tänk att få mer än en eller annan dag när det inte antingen gör jätteont, eller tränger hela tiden eller bara känns irriterande.

Även om smärtan lugnar ner sig så är det väldigt jobbigt att precis hela tiden känna sitt urinrör och sin urinblåsa.

Gårdagen var en sådan dag.

Emellanåt vill man krypa på väggarna av frustration.

Men slutligen kapitulerar man och inser att så här är livet nuförtiden. Och är tacksam för att det i alla fall inte gör ont - just nu.

Det var en strålande vacker dag igår. En dag som inbjöd till långpromenad - så jag gick in till stan. Vandringen gick bra - men hade jag inte hittat ett antal toaletter på vägen så hade det kunnat sluta i katstrof.

I vanlig ordning börjar man alltid promenaden med att besöka toa innan man ger sig iväg.

Första stoppet - som var alldeles nödvändigt för att överhuvudtaget kunna fortsätta promendaden - blev i Solna C (ca 25 minuter hemifrån).  Ett snabbt besök på deras 5-kronors toaletter.

Sedan var det lugnt en stund - men efter bara ca 15 minuter började det bli jobbigt att gå. Men Solnavägen in till stan är inte precis översållad med toaletter. Jag funderade starkt på att springa in på bensinmacken vid rondellen mot Karolinska - men skärpte mig och vandrade vidare.

Vid Odenplan var det riktigt kritiskt. Jag vet sedan tidigare att Åhléns och Akademibokhandeln är det ingen att idé besöka - men  Läkarhuset vid Odenplan!!! Där hade dom toaletter. Visserligen satt det en stor skylt att de bara var för patienterna - men vadå.......   (jag frågade faktiskt om lov ;-))

Nästa stopp blev biografen Saga på Kungsgatan.

Sedan före sångövningen som började 18:00,  sedan efter sångövningen - en och en halv timme senare, sedan när jag kom hem igen......

Fast - natten har varit lugn!

Och just nu känns allt riktigt bra.

I helgen var det vårdagjämningen. Svårt att tro. I går vräkte snön ner hela dagen - stora vackra flingor som dalade och idag är det minus fem grader.

Vadå vår.......??!!

Uretriten har definitivt vaknat till liv. Hela gårdagen satt smärtan och brann i kroppen. Det blev en dag av mer eller mindre total stillhet eftersom varje steg gjorde ont. Längtar till onsdag och läkarbesök.

Men det finns ju vissa saker man kan ägna sig åt när man måste sitta still - foton och fotoalbum till exempel.

Nuförtiden tar jag bara digitala bilder och mest med min telefon. Dom blir inte perfekta men OK. Sedan laddar jag ner dom till PC´n och försöker skapa någon form av struktur - och helst också en backup på en hårddisk.

Men ibland saknar jag det där att sitta och bläddra i ett fotoalbum. Det finns visserligen fotoskrivare man kan ha hemma - men jag har hittat något jag tycker är jättebra: Myphotobook. Ett program man kan ladda ner gratis där man kan skapa sitt fotoalbum av sina digitala bilder, sända iväg en fil och få en snygg bok tillbaka (fast den är ju inte gratis....).

Man kan välja bland flera olika storlekar, bakgrundsfärger, bindningar och man kan kombinera sina bilder lite hur man vill.

Jag håller på med min andra nu, har valt en ganska liten storlek med spiralbindning (lättare att bläddra i). Jag har fått en idé att jag ska göra en per år - och ta med bilder som visar dom viktigaste sakerna som hänt under året. Är alltså klar med 2009 och håller på med 2008.

Idag lägger jag några bilder här. Först två som visar hur olika min utsikt kan vara, den första är från igår och den andra från idag. Slutligen kommer också en liten bild på min första Myphotobook.

Den förhoppning jag hade i går morse att jag kanske, kanske höll på att bli frisk - den försvann inom några timmar. Och därefter har allt varit som vanligt igen. Dvs  lagom ont och lagom irriterande täta trängningar. Om man nu kan ha 'lagom ont'. Och - tack och lov - inga kramper.

Jag ser verkligen fram emot den cortisondos som jag ska få om några dagar.

Kors i taket!!!!!

Ännu en natt där klockan står på 05:57 första gången jag måste gå på toa sedan jag släckt lampan vid 24-tiden.

Jag vaknade till vid 3-tiden - det minns jag - men hade en liten kamp med mig själv och lyckades somna om utan att först gå på toa. Kampen bestod i att verkligen känna efter om jag MÅSTE gå på toa - eller om det bara var vanans makt som drev mig.

Dessa nätter är så sköna.

Till skillnad från de nätter när man vaknar efter en timme , efter två timmar, efter tre timmar osv. Då är det verkligen inte någon vana som styr då är det starka, trängande, smärtande behov.

På något vis får man en mycket trevligare start på dagen efter en natt när man sovit lugnt. Är någon förvånad?

Jag lyckades visserligen inte somna om efter 5:57 utan låg och filosoferade för mig själv en stund.

Min första tanke - som vandrade runt i huvudet en stund var: håller jag möjligen sakta på att bli frisk?   Tänk om.......

Min andra tanke var:  Detta djävulska elände som jag gått igenom de senaste 15 åren är inget jag önskar ens min värste ovän.  Det måste gå att öka kunskapen och få fart på forskningen. Jag har skickat en massa mail till tidningar och TV-program denna vinter - utan någon respons.  Nu är det dags för en ny omgång - med budskapet bättre formulerat.

Min tredje tanke var: om man nu anser att kvinnlig kronisk icke-bakteriell uretrit (eller urethal pain syndrom) faller under gynekologin (vilket jag tycker verkar konstigt men kan acceptera)  hur kommer det sig då att man i Skåne har bestämt att gynekologer inte får behandla uretrit inom högkostnadsskyddet??? Detta enligt ett mail jag fått nyligen. Kan någon förstå den logiken?

Efter dessa tankar blev jag alldelels matt och gick upp och bryggde mitt morgonkaffe........

Mönstret upprepar sig.

Dvs jag har varit uppe tre gånger i natt och har inga smärtor just nu (bara lite, lite molvärk, nästan försumbar).

Innan jag började skriva här i bloggen nu idag satt jag och studerade statistikkurvan för mars och den har ett helt annat utseende än både januari och februari.

Både januari och februari hade väldigt tydliga kurvor, perioder där både kramper, smärtor och trängningar var jobbiga, varvat med helt symptomfria perioder.

De två senaste veckorna i mars har varit varken riktigt bra eller riktigt dåliga.

Inga kramper över huvudtaget. Inte särskilt jobbiga trängningar. Lite ont mest hela tiden. Och inga dagar helt utan besvär.

Jag vet faktiskt inte vilket jag föredrar: lite dålig hela tiden eller mycket dålig varvat med helt bra??

Önskedrömmen är så klart: helt bra!!