Efter en relativt lugn natt - två besök på toa - så sitter jag nu och tittar ut på en alldeles, alldeles klarblå himmel. Och termometern visar på minus 9.

Och eldklotet i underlivet kommer och går. Lite ostrukturerat och oförutsägbart på något vis.

Vissa stunder känner jag ingenting, sedan - rätt som det är - skär det till, för att fem minuter senare vara en molvärk . Så här vandrar det fram och tillbaka.

Väldigt märkligt.

Jag vet inte vad det betyder?  Kommer det att gå åt det bra hållet eller det dåliga hållet?

Min förhoppning häromdagen att jag var på väg in i ett bra skov - som jag hade två långa av under februari - verkar i alla fall inte bli infriad. Åtminstone inte idag.

Så det är bara att ställa in sig på ännu en dag i uretritens tecken.

Jag ska försöka att inte vara alltför grinig mot dom i min omgivning - men det ska gudarna veta att det kan vara svårt ibland.