Jag har dragits med den här uretrit-skiten sedan våren -95 och tycker att jag borde ha rätt bra koll på dess mekanismer vid det här laget.

Men icke.

Igår t ex. Äntligen vaknade jag efter en hyfsat lugn natt och utan alltför trista smärtor eller irritationer. M och jag hade en trevlig dag inbokad: Soppteater på Klarateatern tillsammans med goda vänner. Och jag såg fram emot både föreställning, soppa (den brukar vara jättegod) och vänträffen. Och var extra glad eftersom kroppen visade tydliga tecken på att må bra.

Under promenaden till tunnelbanan hände dock det trista som jag trodde jag skulle slippa: helt plötsligt kommer SMÄRTAN farande. Utan någon som helst förvarning - som så många gånger förr. En skarp, vass, knivskärande smärta rätt in i urinröret. Inte den dova molande i blåsan denna gång. Lite svårt att gå blev det helt plötsligt.....

Det märkliga var att jag behövde inte gå oftare än 'normalt' på toa, det blev inga trängningar av det hela, bara den skärande smärtan.

Det satt i resten av dagen och inte förrän jag kröp i säng, framåt 23-tiden, började det vassa att dämpas.

Sedan blev natten till idag riktigt lugn - och just nu känner jag INGENTING!!!

Förklara det här - den som kan.......

Vad gäller Soppteatern så var soppan god - men föreställningen riktigt dålig. Det sämsta vi sett där. Dels var den kort, bara 30 minuter (vilket i och för sig var bra med tanke på uselheten), men framförallt var det helt fel föreställning på den scenen.

Målgruppen måste ha varit tredje-klassare - och där satt en salong full med 60-plussare. Det blev helt fel.

Visserligen är det lite som att köpa grisen i säcken när man går på Soppteater, man vet inte riktigt vad man får. Och det är delvis charmen med det hela.

Men - igår var det en riktigt usel gris i säcken!!