Det verkar som att det värsta är över nu.

Hela dagen i går satt molsmärtan och gjorde livet lite jobbigt. Tur att det inte var några större äventyr inplanerade.

Arbetet jag ägnar mig åt innebär visserligen att jag står och går i princip hela tiden, men så länge jag står stilla och inte behöver gå med fart så klarar jag 'lite' molsmärta.

Smärtan tvingade mig visserligen att springa på toa ganska ofta, men när jag slipper oroa mig för att inte ha en toa i närheten så är det också OK.

Klarade mig utan att äta Betapred denna gång. Hällde bara i mig min vanliga lilla drink - två brus-Alvedon i lite vatten - i går eftermiddag och det gjorde susen.

Vaknade smärtfri i morse. Det blev ett kort - och inte så kraftigt - skov denna gång.

Min förhoppning att Arcoxian helt ska frälsa mig från min kroniska inflammation är nog överoptimistisk. Men om medicinen har den effekt att skoven - när dom kommer - blir kortare och svagare än utan dessa piller, ja då är det värt lite förhöjt blodtryck!!