Undrar hur många i vårt avlånga land som plockar fram våffellaggen idag, vispar grädde och öppnar en syltburk?

När vi gör våfflor blir det nästan alltid av den grova sorten - fullkornsvåfflor - och med löjrom, creme frache och rödlök till - så smaskigt. Fast kanske inte något man äter till en kopp kaffe efter en söndagspromenad. Snarare en fredagskväll med ett glas vitt vin.

Fast just nu blir det inga våfflor alls hemma hos oss. Sedan ca två veckor är det kolhydratfritt som gäller. Och det är inte p g a  min uretrit, utan det är M som satt i gång det hela, och då blir det ju så att jag hänger på av bara farten. I alla fall nästan. En och annan hallongrotta slinker ner i min mage - det måste erkännas. M är oerhört karaktärsfast - inga hallongrottor där inte.

Igår hann vi med både besök på ett antal kakel - & badrumsbutiker OCH en nio-hålsrunda på golfbanan.

M spelade ingen golf - hans rygg ska få vila ett tag till efter operationen, men han gick med mig. Det var en fantastisk eftermiddag. Soligt, varmt, nästan tomt på golfbanan och jag njöt av varenda steg. Hyfsat OK gick det också, med tanke på att jag inte hållit i en golfklubba på fyra månader.

Min kropp skötte sig bra, men började längta efter en toalett på slutet. Och när min kropp längtar efter en toalett då är det ju för det mesta ganska kritiskt. Den klarar inte att stänga av trängningarna utan det accelererar och blir värre och värre.

Så när vi avslutat det nionde hålet var mitt fokus klubbhuset och toaletterna.  Men klubbhuset hade precis stängt!!!   Snabb promenad till omklädningsrummen - som ligger i en annan byggnad. Där satt en stor lapp med texten: '''STÄNGT p g a vattenläcka - vi hänvisar till klubbhuset!!'''  Ajdå!! Det blev till att snabbt hoppa in i bilen och köra till närmaste COOP (vet var deras toaletter är - har varit där förr) - för hela vägen hem hade jag inte klarat.

Det hela slutade lyckligt.

Men ibland blir jag så trött på min kropp som ska hålla på så här. Blir jag någonsin normal igen???