Jag vet att jag kan bli lite tjatig ibland - ni får ursäkta mig för det.

Så här kommer dagens tjat:  mitt liv är verkligen en riktig berg- och dalbana.

Eller som Tage D sjöng:

Först så går det upp, så går det ner, så går det upp, osv.

I onsdags kväll klagade jag på den molande irritationen som suttit i hela dagen. Och när jag skulle sova var det stört omöjligt. Det slutade med att jag hällde i mig ett halvt glas vatten med två brus-Alvedon i ett desperat försök att dämpa molvärken.

Och det fungerade.

Jag somnade ganska snart, behövde bara två toabesök på natten, och när jag vaknade i går morse var allt det trista borta och kroppen mådde prima igen.

Tjohoo!!

Och det gör den fortfarande.  Och bara ETT toabesök nu i natt....

Ännu mer tjohoo!

Det blev bara en kort dipp ner i uretritträsket den här gången. Superskönt!!

Idag ska jag träffa min äldsta dotter och mina två barnbarn och lulla runt på stan lite och det är så mycket roligare när man inte har ont i kroppen.