Hemma igen!!

Borta bra, men hemma bäst - så är det faktiskt. Det är fantastiskt roligt att besöka våra goda vänner, spela golf, besöka nya platser - men det känns alltid lika skönt när man kliver in genom sin egen dörr igen. Så är det ju - och det är väl bra!!

Resan blev faktiskt jobbigare än jag trodde. Uretriten satte fart igen på morgonen när vi skulle resa hem. Gick upp klockan fem och då kändes allt OK, men sedan kom det krypande och innan planet mellan Houston och Chicago skulle lyfta var jag tvungen att peta i mig en dos Betapred. Så ont gjorde det. Flygresan till Chicago tog drygt två timmar men det dröjde längre än så innan jag kände någon effekt av cortisonet. Och trippen över Atlanten blev återigen en tripp fylld av toabesök. Men - jag är ju van..... Det är bara att gilla läget, härda ut och vänta på att det går över. För det gör det ju så småningom.

Tur att SAS inte hör till dom flygbolag som tänker ta  betalt för toabesöken. Har hört rykten om att Ryanair har sådana planer. Dom får garanterat inte mig som kund....

Nu när jag sitter här vid PC´n, alldeles stilla, så känns det riktigt bra igen.

Men den här berg-och dalbanan mellan att vara 'frisk' och att vara 'sjuk' är lite frustrerande. 

Sedan var det ju lite frustrerande att landa på ett Arlanda där det var + sex grader!!   När vi fick en massa SMS från Sverige i påskhelgen som alla berättade om den underbara värmen. Men jag ska inte klaga - det var varmt och skönt där vi var också.

Vi var i New Orleans några dagar (vårt första besök där) och beskådade bl a en halvgalen Easter Parade - här kommer några bilder:

Det ar tidig mandag. Klockan ar bara fem pa morgonen men jag har legat vaken sakert en timme och tankte till slut att det ar lika bra anvanda tiden till nagat vettigt. Blogga t ex.  PC'n jag sitter vid just nu fixar inte svenska bokstaver - hoppas det gar bra anda......

Behover skriva av mig nagra Detrusitol-reflektioner. Har nu atit den bla Detrusitol SR-kapseln i tva veckor och marker nagra tydliga effekter:

ETT: Den trangningsdampande effekten fungerar utmarkt sa lange min uretrit-inflammati0n sover. Dvs nar jag inte har ont. Men nar inflammationen blommade upp for snart en vecka sedan da tog smart-trangningarna over. Och det klarar inte Detrusitolet att hantera. Dvs jag har markt en valdigt tydlig skillnad pa att 'bara' ha en s k overaktiv blasa - och att vara mitt i ett uretrit-skov dar smartan driver fram de tata toabesoken. Har last en artikel av en lakare som vill ta bort begreppet 'overaktiv blasa' och kalla allt for uretrit. Jag tycker han har fel.  Det ar en valdig skillnad pa dessa tva situationer....

(i alla fall i min kropp....)

TVA: Detrusitolet minskar inte namnvart antal nattliga toabesok. Jag maste fortfarande ga upp minst tre ganger varje natt. Detta gor mig lite forvanad. Kanske maste jag ge det lite mer tid innan jag marker nagan forbattring dar.

TRE: Detta ar kanske det som forvanar mig mest: En av de biverkningar som jag markte mest av forra gangen jag testade Detrusitol (for manga, manga ar sedan) marker jag knappt av alls denna gang. Jag tanker pa muntorrhet, ogontorrhet for att inte tala om underlivet..... Forra gangen kunde jag knappt oppna ogonen pa morgonen utan att forst droppa i ogondroppar, och munnen kandes som ett laskpapper. Har inga sadana problem nu och den enda anledning till detta positiva som jag kan tanka mig ar mitt dagliga intag av fyra Membrasin-kapslar. Jag har inte gjort nagra veteskapliga studier - men jag kan inte tolka mina erfarenheter pa nagat annat satt. Funderar pa att skicka ett litet mail till Pfizer och beratta detta for dom. Kanske kan dom forska lite kring detta. Och slanga i lite havtornsolja i Detrusitol-kapseln....

Sa - nu har jag skrivit av mig mina tankar. Nu kryper jag tillbaka ner i sangen och forsoker sova nagan timme till.....

Bara en kort rapport: jag är bra igen!!

Fråga mig inte hur det gått till för det begriper jag inte. Morgonen började på samma sätt som de senaste dagarna, dvs med sveda, trängningar och allmän irritation och jag övervägde starkt att ta en dos Betapred för att bryta detta tillstånd. Men kom mig liksom inte för att plocka fram dom små pillren och lösa upp dom i lite vatten. Det blev helt enkelt inte av......

Och - framåt eftermiddagen klingade smärtan av och nu är den helt borta.  Känner mig som en alldeles normal människa (tror jag...).

Visst är det märkligt!!  Men samtidigt underbart!!