I går sprack nollan!  Eller rättare sagt - natten till igår. Eller - om man ska vara riktigt noga - eftermiddagen innan, dvs onsdag eftermiddag.

Det var då jag började ana att mitt underbara uretrit-fria tillstånd var på väg att ta slut. Och vid 3-tiden på natten till igår vaknade jag med den alltför välbekanta molvärken - eldklotet - i underlivet. Inte så kraftig, men tillräckligt för att vakna av det och inte kunna somna om.  Vid 4-tiden klev jag ur sängen och satte mig vid PC´n och vid 4:30 tog jag den första dosen Betapred (dvs 12 piller i lite vatten).  Måste verkligen bli av med detta skov så fort som möjligt. Vill inte vara dålig i helgen och nästa vecka. VILL INTE!!!

Fortsatte med mina piller under gårdagen och nu - för 10 minuter sedan tog jag den sista dosen (4 piller). Och jag tror att skovet håller på att dra sig undan. Jag känner det fortfarande, men nivån just nu är bara någonstans mellan 1 och 2. Klart uthärdligt - även om den totala smärtfrihetskänslan är att föredra.

Generellt verkar detta skov blir ett lindrigt. För det första - absolut inga kramper!!! För det andra - väldigt lätta trängningar. Inga alls av typen ''behöva gå var femtonde minut''. Utan det är smärtan som varit kännetecknet denna gång. Men inte kraftigare än en topp på ca 5. Vilken skillnad mot hur det var i höstas, före nyår!!!

Så  även om mina nya 'behandlingar' inte heller BOTAR min uretrit så verkar det i alla fall lindra skoven när dom kommer. Och hjälpa till att hålla dom borta lite längre. Och det är ju inte heller helt fel.

Igår fick vi äntligen tillbaka solen - efter en lång period av storm och regn. Men även dagar med regn har sin skönhet. Så här såg det ut på golfbanan för några dagar sedan - när vi trotsade regnet  och ändå gav oss ut på en runda: