Klockan är 5:36 här i Cascais - och jag har gett upp sömn-försöken. Har legat med värmedynan på magen hela natten och lyckats slumra ganska bra  - tills nu.

Har just hällt i mig Betapred-dos nummer 4 (dvs 6 piller) och ska toppa det med 2 Nurofen 200mg. Kramperna är borta som tur är, kvar är molvärken, ganska kraftig sådan. Den som sitter i blåsan och brukar vara det som startar ett skov. Märkligt.... Men det är därför jag inte kan somna om efter det senaste toabesöket och det är därför jag tar Nurofen nu - det gör ibland nytta mot just denna molvärk.

Sedan är det bara att vänta och se vad som händer......

M fick köra själv till flygplatsen i går kväll för att hämta upp min väninna, jag var defintivt inte i form för sådana aktiviteter, och tur var väl det för på motorvägen från flygplatsen hade det skett någon olycka (trodde dom) för köerna var oändliga. En körning som i normala fall tar 30 minuter tog 1½ timme. Hade inte varit kul sitta där med mitt smärtande, trängande, krampande urinrör, instängd bland alla bilar.......

Vi diskuterade detta med smärta och smärtlindring i går kväll, och hur svårt det måste vara för omgivning (inklusive läkare) att förstå exakt hur ont det gör i en annan kropp. Speciellt när det inte syns något på utsidan  Jag har haft en läkare som när hon själv blev sjuk sa till mig att 'först nu förstår jag hur du måste ha det, hur det är att gå med kronisk smärta...'. Då hade jag gått hos henne i flera år.

Skillnaden mellan henne och mig är att hon dog av sin sjukdom - jag lever vidare med min. Självklart är jag glad att uretrit inte är en dödlig sjukdom, men det finns dagar - som igår - när jag knappt orkar leva med smärtan......