Det här har varit en riktigt vidrig dag. Jag var tvungen ta mig ut för att handla lite, men den korta promenaden gick jag extremt sakta. I övrigt har jag hållit mig så stilla som möjligt och försökt fokusera på mitt projekt. Men värken har suttit som spikad i underlivet hela dagen och varenda toabesök har varit en pärs.

Nu - vid 22.30-tiden - har det värsta äntligen släppt.

Tänk om man hade en knapp någonstans - bakom örat eller så - som man kunde använda när man ville stänga av nervbanorna.

Jag googlade precis ordet 'inflammation' och enligt Wikipedia kommer ordet från latinets inflammatio, som betyder brand. Så mitt eldklot i underlivet är kanske en ganska bra beskrivning av uretrit.

Jag är alldeles matt efter denna plågsamma dag - så nu ska jag krypa i säng.

Min andra hälft har inte haft det så mycket roligare idag - men han ringde nyss och operationen har gått bra och han var vid gott mod. Imorgon kör jag och vår dotter P till Strängnäs och hälsar på honom.

Det har varit en jobbig natt, varit uppe minst 5 ggr, och nu sitter jag här med en ganska vass molsmärta. Dock håller sig kramperna borta just nu och det är jag tacksam för. Jag har redan tagit dagens första Tradolan och hoppas att den ska göra så att smärtorna klingar av så småningom.

Det blev ingen promenad igår och fortsätter dagen som den börjat nu blir det nog ingen idag heller.

Trist - jag både behöver och gillar att gå.

Jag låg i natt och funderade på vad en inflammation egentligen är. Och vad som gör att den blir kronisk. Varför den inte går att 'bota', dvs göra så att den försvinner för gott, som med en infektion där pencillin eller något annat dödar bakterierna.

Jag antar att den som löste den gåtan, och hittade botemedlet,  skulle få Nobelpriset hundra gånger om..

Min egen inflammation har i alla fall blommat ut i full kraft. Håller det i sig så måste jag ringa min läkare på måndag och be om lite cortison igen.