Upp som en sol och ner som en .......

Det som började med ett WOW i går slutade med fullständig förnedring. I alla fall upplevde jag det så.

Jag mådde sa himla bra hela dagen och njöt av min uretrit-fria tillvaro.

Dagen avslutades med en middag och sedan var det dags för den absolut sista bussresan. Och eftersom jag som sagt mådde oförskämt bra missade jag - tänkte inte ens på - det i vanliga fall obligatoriska toabesöket 'för säkerhets skull' innan vi klev ombord på bussen. Det var sent på kvällen. Alldeles mörkt. En av reseledarna satt längst fram och småpratade lite småmysigt till alla i mikrofonen. Då kommer den välbekanta akuta trängningen farande i min kropp. Jag kämpar för att förtränga men till slut går det inte - jag smyger fram och ber så snällt jag kan om en paus. Nu finns det inga bensinmackar att stanna vid utan det hela slutar med att chauffören kör av vägen, tänder lampor, öppnar dörren och jag smyger (!!) ut och sätter mig i mörkret bakom bussen medan det svischar förbi bilar på vägen några meter bort.

Lagom kul måste jag säga. Och lite pinsamt.

Tyvärr var det inte över med detta.

Efter ytterligare 20 minuter var det dags igen.... (vilken nytta gör egentligen Detrusitolet??)  Alla skulle till olika hotell och självklart tog man vårt hotell sist. Jag visste att det bara var fem minuter kvar - men i min värld är fem minuter ibland en evighet. Så vid ett av hotellstoppen tvingades jag springa in på första bästa bar. Mina ögon är riktigt skruttiga, jag ser som en kråka, men när det gäller att snabbt hitta toaletter då har jag korpögon. Och tur är väl det.

Så alla som satt kvar i bussen fick vänta på mig - igen. Jag kände mig som en våt hund med svansen mellan benen.....och slokande öron....

Det var säkert en och annan i bussen som tänkte: 'kan inte människan hålla sig i fem minuter'. Nej - det är precis det jag inte kan i dessa lägen. Det är fullständigt omöjligt. Och så svårt att förstå om man inte upplevt just dessa hemska trängningssmärtor.

Men - det lustiga är att sedan var det hemska över. Jag sov gott i natt och idag mår jag bra igen.

Kan någon förklara varför min kropp beter sig på detta märkliga sätt???

 

Karin

15 maj 2011 10:02

Stackars dig Birgitta! Fy vad jobbigt, men jag tror trots allt att "förnedringskänslan" ligger hos dig själv. Tror nog att folk både har förståelse för att sånt här, eller i annat fall att de inte alls bryr sig. Känslan sitter nog mest hos en själv. Hoppas du kommer att må bättre snart!

Birgitta

15 maj 2011 10:31

Antagligen har du rätt - men jag kände mig verkligen som ett fån. Och arg på min knasiga kropp!!

 

Husara

15 maj 2011 11:29

Det fordras att vi går ut med att det finns sådana här åkommor och att vi inte lider av t.ex magsjuka. Jag fick rådet av en manlig bekant att skaffa blöjor!!
Visst känns det förnedrande att alla i bussen ska behöva vänta! Det bästa vore ju att resa sig upp och förklara, men hur kul är det? Husara

Birgitta

16 maj 2011 09:41

Inte särskilt kul - framförallt när man knappt känner människorna i bussen - eller det kanske är då man ska göra det. För vad spelar det för roll vad dom tycker om dig?? Om man aldrig kommer att träffa dom igen.....
Ska fundera på detta nästa gång jag hamnar i samma situation - för det kommer säkert att hända.

 

Anonym

15 maj 2011 12:26

Hej! Kom in här på nåt sätt och måste bara säga att guuud vad duktig du är! Som klarar av att leva som du gör, med den hemska sjukdomen. Har I.C (kronisk inflammation i blåsan) och förra veckan hade jag min första riktiga urinvägsinfektion, trodde jag skulle smälla av! Och sedan dess har jag haft känningar hela tiden, att det svider när jag kissar osv. Verkligen sjukt jobbigt och jag fylls av beundran när jag tänker på att du måste ha det 100 gånger värre! Känns så sjukt att det inte finns något som tar bort det helt.. Vet inte om det här inlägget spelar någon roll men jag ville bara säga kämpa på! Och att du är så stark som har klarat av det här alla år! Du är inte ensam om att känna sig kissnödig alla dygnets 24 timmar.. Kram!

Birgitta

16 maj 2011 09:37

Nej - jag har förstått att jag inte är ensam. Tack för din peppning!!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Fortfarande frisk från mitt 23 år långa helvete med uretrit!! Och är fortfarande förundrad - och inser att jag verkligen var SJUK.  I april var det 5 år sedan jag - starkt påhejad av min man och en väninna - fattade beslutet att ta en stor dos Be...

Det är knappt två år sedan jag skrev mitt förra inlägg: FRISK!!!!   Och - jag är fortfarande FRISK!!!   Efter att jag börjat med min dagliga dos av Betapred fortsatte jag - av bara farten - att ta maxdosen av Celebra varje dag ända tills jag ...

Det här blir ett långt inlägg - men jag måste bara berätta.......   Det är flera år sedan jag skrev något här och jag ber om ursäkt att jag inte svarat på frågor, men luften gick ur mig. Orkade inte längre berätta om mitt elände. Hade fullt upp m...

Hemma - efter en 5 dagars tripp till Irland tillsammans med goda vänner. Vi har haft underbara dagar. Spelat golf på 4 fantastiska banor, ätit god mat, bott på bra hotell.   Haft tur med vädret, sol och nästan vindstilla hela tiden förutom några ti...

Det är en fantastisk morgon idag! Absolut klarblå himmel - och solen lyser på trädtopparna. Kommer att bli en vacker dag. Perfekt för att hänga ut tvätt - och gå en golfrunda.....  Kanske en sista tur i svampskogen......   Har hittat massor med kan...