Jag ropade nog hej lite för fort igår när jag jublade över att uretritanfallet var över för den här gången. Riktigt så bra var det inte.

Smärtan var borta - och den är inte saknad - men även denna natt har varit en riktig uppe-rännar-natt. Hela natten!! Blir lite jobbigt i längden att inte få sova mer än max en timme i taget. Känns som att vara småbarnsförälder igen....

Tur att jag inte har ett jobb jag måste upp och vara pigg till.

Ibland undrar jag hur jag orkade med dessa nätter under alla de år då jag jobbade heltid?? Men jag är ju en tjurig typ - och vägrade nog låta sjukdomen ta över mitt liv.

Under många år såg jag det inte ens som en sjukdom.  Den första som sa till mig att jag faktiskt hade en sjukdom var sköterskan hos min första urolog - och det sa hon när jag gått där i några år. Jag minns att jag studsade till. Sjukdom!!?? Jag!?  Nej - jag kunde väl inte vara sjuk?  Hade bara jobbigt med mitt urinrör.....

Har tänkt om på den fronten - om man säger så.....

Sedan har jag en liten undran: vart har sommaren tagit vägen??   Så här dags på morgonen brukar jag sitta ute med min kaffekopp och njuta av värmen - idag sticker jag inte ut näsan utanför dörren. Tvättade och hängde ut lakan i går förmiddag - sedan kom störtregnet och gav dom några extra sköljningar. Nu har dom hängt ute hela natten och jag hoppas, hoppas att dom hinner torka innan nästa skur kommer.

Idag börjar dom spela Nordea Masters på Bro Hof utanför Stockholm - och SVT sänder - kors i taket!! Jag spelade den banan en gång förra året, svindyr men en fantastiskt underbar vacker bana. Och jättesvår!!  Jag kommer att sitta klistrad framför TV´n (om inte solen råkar visa sig - då sticker jag ut och spelar själv...).