Sitter och funderar - igen - på vilken roll psyket spelar.

Har mått otroligt bra i två veckor. I morgon är det dags för nästa ögonoperation. Och nu sitter smärtan på det gamla vanliga stället igen.

Har successivt kommit krypande i dag.  Känner mig inte alls lika orolig - eller rädd - som jag gjorde inför förra operationen. Även om jag försökte vara lugn så bultade hjärtat ordentligt på mig när jag väl satt där i stolen och väntade på att dom skulle börja pyssla i ögat. Så lite skärrad var jag nog.

Nu vet jag mer vad det handlar om och inbillar mig att även mitt undermedvetna är lugnt. Men kanske inte - eftersom uretrit-smärtan har dykt upp. Som ett brev på posten....

Hoppas bara att jag slipper samma hemska natt som inför förra operationen. Då sov jag inte en blund.

Den här gången är jag nog mer bekymrad över min envisa förkylning. Tog mig faktiskt till Vårdcentralen idag och fixade recept på en dunderhostmedicin. Förkylningen sitter i princip bara i halsen, och jag vill inte få en hostattack mitt under operationen.

Det lutar åt att det får bli en dos Betapred innan jag kryper i säng.