Det verkar som att penicillinet gör verkan - i alla fall så tillvida att värken i benet är borta. Såret gör fortfarande ont - men nu kan jag gå ordentligt och behöver inte halta längre. Och natten till idag sov jag gott.

Nu är det bara att hoppas att såret börjar läka också. Vill inte gå med en stor rosa-vit kompressblaffa mitt på smalbenet hur länge som helst.

När jag var hos distriktssköterskan i fredags så sa hon att jag kunde komma till dom ett par gånger i veckan så lägger dom om såret åt mig. Men kaxiga mig tyckte inte att det skulle behövas - det fixar jag själv.... 

Igår blev det skogsvandring med barnbarnen, i gummistövlar som skavde precis där såret satt så när jag kom hem var bandaget alldeles blodigt. Och inte vågade jag ta bort det själv.

Så i morse var jag hos distriktssköterskan igen.......

Snacka går ju - men riva loss ett blodigt, fasttorkat bandage var inte min grej. Framförallt inte när bandaget satt på mig själv..........

Till min stora glädje har också uretriten lugnat ner sig - utan hjälp av cortison (i någon form) och utan att jag stoppade i mig en massa Citodon. Härligt.

Undrar om penicillinet har någon delaktighet i det??

Vill inte tro det - men vad vet man?? Egentligen absolut ingenting!!