Dom jobbiga nätterna vill inte ta slut. Dvs - på dagarna mår jag hur bra som helst, inga smärtor, inga trängningar. Men - nätterna är riktigt jobbiga! Trängningarna gör sig påminda nästan en gång i halvtimmen första delen av natten, sedan en gång i timmen.

Kan någon begripa varför det är på detta viset??

Man blir lätt uppgiven när man vaknar och inser att det gått 25 minuter sedan sist - och sedan ytterligare 30 minuter, osv, osv.

Dags för Detrusitol igen, kanske?

Fast skulle vilja slippa. Petar i mig tillräckligt många piller om dagen som det är redan nu.

Nu närmar sig Göta Kanal med stormsteg. Vi är tillbaka i Sumpan, sitter och tittar på golf (så klart) på TV (Fredrik Jacobson sköter sig ganska bra - igen) och i morgon förmiddag drar vi ner till Västergötland (Töreboda) för att stråla samman med våra vänner igen.

Väderprognosen är väl si och så - men bara det inte störtregnar så är jag nöjd. Vill kunna stå ute och kika på slussandet utan att bli plaskblöt.

Kändes lite trist lämna stugan utanför Rättvik i eftermiddag - i strålande solsken och härlig värme.

Jag hoppas verkligen att augusti också blir en sommarmånad.  Vill kunna glida runt på min uppblåsta fåtölj på vår vik av Siljan några gånger till innan det är dags plocka undan utemöblerna.......

Efter en halvjobbig natt vaknade jag helt smärtfri igen. Och har så förblivit hela dagen. Jubel och fröjd!!

Jag har spelat golf - och inte behövt gå på toa på hela rundan (kors i taket!!!) - och t o m doppat mig i sjön.

Förra sommaren skaffade jag en uppblåsbar 'fåtölj' som jag nu släpade med mig ner till vattnet och satt och gungade runt på i värmen. Och njöt av sommar och smärtfrihet.

Härligt!! Livet leker!!

Nu har vi kört upp till vår stuga utanför Rättvik igen.  Det är verkligen en massa körande fram och tillbaka i år. Men det får man ta.

Min äldsta dotter med sin familj är här sedan några dagar och efter middagen vandrade vi ner till Siljan och tog ett kvällsdopp. En underbar fantastisk afton var det. Varmt i luften, varmt i vattnet, solen värmde. Och att se ett-åringen och tre-åringen glida runt i vattnet i sina  flytetyg (eller vad man kallar det) med strålande ansikten. Det är obetalbart!!

Själv badade jag bara upp till halva låren. Mer vågade jag inte.

Men det verkar som att det värsta är över nu. Har tagit samma dos av Betapred som de senaste gångerna jag hamnat i ett skov, dvs först 8 piller på morgonen, sedan åtta till på kvällen och allra sist fyra piller nästa morgon. Alla gånger är dom små vita tabletterna upplösta i lite, lite vatten.

Den här gången har jag dessutom kombinerat med Citodon - mot smärtan.

Och syftet med Betapredet är att dämpa den akuta inflammationen.

När jag kikar i mina statistikfiler ser jag tydligt hur detta mönster återkommer med väldigt jämna intervaller. Finns det någon förklaring till varför det är så?

Har jag tur nu - och mönstret håller i sig- så kommer jag att vara 'symptomfri' i ca två veckor. Passar mig bra. Då kommer jag att få uppleva Göta Kanal utan uretritsmärta.

Undrar hur toaletterna är på dom båtarna??

Enligt väderprognoserna så ska vi får en fin dag imorgon igen - sedan sjunker temperaturen och regnet väller in- Men det har dom sagt så många gånger tidigare i sommar - och dom har haft väldigt fel. I alla fall här där jag befinner mig. Får väl se hur det blir denna gång.

Även i år odlar jag en del grönsaker. Årets lärdom: så inte mer sallad än du äter.  Jag har massor med sallad - i olika former. Kommer inte att gå åt - om man säger så....

Gurkorna har börjat blomma. Det ska bli spännande se hur många jag får i år. Förra året blev det fyra burkar inlagd gurka.

Sedan har jag fått en ny idé: nästa år ska det odlas potatis. Undrar vilken sort som trivs bäst i lerjord? Och var jag ska gräva ett potatisland?  Behöver dom mycket sol?

Om min 89-åriga moster kan odla potatis i en hink på sin balkong ska jag väl lyckas få till några knölar här - i leran.

Dags krypa till kojs nu. Hoppas jag slipper gå upp en gång i timmen i natt.

Gonatt!!

Gårdagen blev riktigt jobbig. På kvällen hade jag så ont så jag knappt kunde ta ett steg.

Jag testade samma kur som kvällen innan, dvs jag tog en Citodon när jag kröp i säng och faktiskt har jag inte haft ont i natt. Bara en förfärlig massa toabesök, minst ett i timmen - men ingen smärta.

Inte ens när jag vaknade i morse.

Men säg den glädje som varar. När jag stod och förberedde frukosten - alldeles stilla vid köksbänken - så small det bara till. Och nu sitterr skiten där igen. Så nu har jag tagit en Citodon igen. Hoppas den fungerar för annars blir hela den här dagen förstörd - och jag måste in till stan i ett ärende som inte kan vänta.

Mina uretritskov fortsätter att komma ungefär med två veckors mellanrum. Lite trött på det är jag faktiskt. Måste prata med min läkare. Måste gå att få längre mellanrum.  Enda fiffiga om det fortsätter så här är att jag kanske kan börja planera min tillvaro efter mina förväntade uretritanfall.....

Vi tog våra vänner till en riktigt trevlig restaurang i går kväll. Längst ut på Lidingö, mitt i Gåshaga Marina, ligger en restaurang som heter 'Bryggan'. Man sitter i princip alldeles intill alla fina båtar. Och det var en fantastisk sommarkväll. Plus att maten var bra. Och man kunde parkera alldeles i närheten så jag slapp gå så långt - vilket var en förutsättning i går. Nu har våra vänner satt sig i bilen för att köra ner till Västergötland och ett stort släktkalas - och på måndag drar M och jag också ner för då ska vi stråla samman igen och åka lite båt på Göta Kanal. Ska bli en kul, ny upplevelse.

Juli månads statistik kommer här. Ganska många bra dagar men ett kraftigt anfall - på samma nivå som det jag befinner mig i just nu - plus lite småjobbiga, men uthärdliga, dagar.  Lägger ut förra årets juli månad också - som jämförelse. En liten förbättring har det faktiskt blivit.....

Citodon har - på mig i alla fall - ungefär samma effekt som att ta rejäl hostmedicin innan man kryper i säng när man är inne i hostfasen av en förkylning. Dvs, hostan håller sig borta under natten. 

Jag hade verkligen ordentligt ont i går kväll, tog en Citodon när jag kröp i säng och har inte haft ont på hela natten. Visserligen varit uppe på toa fyra gånger - men inte ens då har det gjort ont.

Men nu - nu sitter smärtan fastnaglad i underlivet igen. Det gamla välbekanta eldklotet!!

Det är nog dags att börja behandla inflammationen - inte bara försöka dämpa smärtan.

Men - det är flera veckor tills jag har en tid hos min läkare, så det får bli den lilla huskuren - som jag egentligen inte får skriva om. För jag tänker inte acceptera detta tillstånd och inte försöka göra vad jag kan för att bli av med det. Det är slut på dom tiderna!!

Våra vänner ska ut på egna äventyr idag, och M ska jobba, så jag kan pyssla om min uretrit i lugn och ro. 

Skovet vill inte ge med sig. Nu verkar inte ens Citodon hjälpa för att bli av med smärtan. Börjar längta efter en Dermovat-dos igen.

Idag har vi haft en fantastisk sommardag och naturligtvis tog vi våra vänner till vår hemmaklubb för att spela en runda golf.

Men det blev en jobbig runda. Uretriten sitter som fastgjuten i underlivet och gör att varje steg blir en mindre prövning.

Och nu är det snart dags att krypa till kojs igen. Lite bekymrad är jag. Som det känns just nu så kommer jag inte att kunna sova, det vet jag.

Eländans skit.........  Vill inte ha det på detta vis. Smärtan lägger sig som en våt filt över hela min tillvaro och jag känner hur grinig jag blir. Samtidigt som jag inte vill belasta dom andra med mina bekymmer utan försöker hålla masken. Det tar energi. Jag har många års erfarenhet av att inte visa hur ont jag har, men jag börjar bli rejält less på det nu.

Varför, varför, varför kan jag inte få vara 'symptomfri' under en längre period??? 

Under många år åt jag nästan dagligen Tradolan - mot smärtan - tills jag för över ett år sedan insåg att dom inte hjälpte. Längre. Dom gjorde nog nytta i början, i alla fall inbillade jag mig det, mot smärtan. Mot kramperna har dom aldrig hjälpt.

Så nu har jag existerat utan värktabletter ganska länge. Försöker dämpa smärtan på olika sätt, när den slår till. Vilket som tur är inte är fullt lika ofta som det var förut. Jag dricker vatten, kaffe, sitter på värmedyna - eller ligger om det är på natten jag har ont..... Ibland hjälper det - ibland inte.

Men nu har jag upptäckt att Citodon faktiskt lindrar. Det lilla skov jag befinner mig i nu vill inte riktigt ge med sig. Jag vaknade med smärta i går, men det la sig under dagen bara för att komma krypande framåt kvällen igen.  Jag såg framför mig ännu en av dessa nätter när jag sitter uppe i timmar och löser korsord eller tittar på Play-TV bara fär att det inte går att sova p g a smärtan i kroppen.

Men - igår kväll petade jag ännu en gång i mig EN av M´s Citodon - och natten har varit lugn. Kors i taket!!

Visserligen vaknar jag med smärtan igen - men det får bli en Citodon till. Jag har på något vis kommit till det stadium att jag vägrar acceptera att jag ska gå omkring med smärta. Smärta ska - så långt möjligt är - dämpas!!!

Tänk att man ska behöva bli så gammal för att bli så klok!!

Jag tog en av M´s Citodon-piller när jag kröp i säng i går kväll och jag tror det gjorde nytta. Natten blev hyfsat lugn - ingen smärta att tala om och bara några toabesök.

Idag har smärtan legat och lurpassat hela dagen. Det gör ont i urinröret när jag går på toa - och jag tvingas dit lite oftare än jag skulle önska. Så helt bra är det inte, men blir det inte värre än så här så är det OK.

Idag har det städats. Barn plus familjer kommer hit i morgon för att fira M´s födelsedag lite i efterskott. Och på söndag får vi några dagars besök av våra goda vänner som bor i Houston - och som vi våldgästar minst en gång/år. Ska bli jättekul.

Dessutom har vi besökt M´s mamma på ålderdomshemmet. M är där ganska ofta och jag följer med nästan varje gång - men inte alltid.....

Blir ibland så deprimerad. Det är inget större fel på henne mer än att hon är gammal och skröplig, 94 år. Men varenda gång hon behöver gå på toaletten måste personalen komma och hjälpa henne - och jag brukar fundera på hur det skulle vara för mig. Det är ju inte alltid personalen kan komma direkt när hon ber om det. Tänk om jag blir så gammal och fortfarande lider av min uretrit. Och behöver gå på toa en gång i halvtimmen....... Personalen kommer att bli galen på mig.  Och jag på dom. Fasa!!

Men - jag ska kanske inte ta ut det eländet i förskott!!!  

Det är just nu en helt fantastisk sommarkväll, varm och skön. Dagens middag blir lite sen, men kan avnjutas på balkongen!