Min blogg har ett väldigt smalt ämne - kvinnlig 'kronisk' uretrit.

Jag har försökt beskriva hur det är att leva med denna trista sjukdom.

Men - nu sitter jag här utan den allra minsta antydan till uretrit i kroppen och funderar på vad jag ska skriva om.

Har inget att klaga på. Inga smärtor att beskriva. Inga trängningar som drar mig till närmaste toalett.

Inga kramper - tack och lov!!!!

Det skulle väl möjligen vara det förhöjda blodtrycket - men hur kul är det att skriva om..... eller läsa om för den delen.....

Har jag gjort något kul idag??  Nja, kul och kul, kan väl diskuteras. Jag jobbar ju sedan årsskiftet som volontär på Erikshjälpens Second Hand i Spånga (en stor och trevlig second hand butik) och ägnar främst min tid åt att hålla snyggt och prydligt på hemtextil-avdelningen.

Men igår och idag fick jag en annan uppgift: har varit med och packat ihop ett dödsbo. Måttligt kul - men det måste ju göras. Och man fick en del att tänka på. T ex se till att röja det mesta själv så ungarna slipper ta hand om skiten efter en.....

Nu på kvällen är jag 'förbannad' av en helt annan anledning. Håller på att fixa s k ESTA-application för vår förestående resa till våra vänner i Houston i april. Om man inte har ett riktigt VISA så måste man ha ett sk ESTA. Och det är inga problem, det har vi haft tidigare, men dom räcker bara i två år så det var dags att ansöka om nya.

Korkade mig gick inte direkt in på USA´s ambassads hemsida utan googlade ESTA och hittade en websida där man kunde göra denna ansökan, fyllde i all information och när det var klart fick jag info om att det skulle kosta 40 EURO. 40 EURO????!!!

Blev lite misstänksam så jag avbröt hela transaktionen och gick in på den riktiga USA sidan och kunde där läsa att det kostar 14 USD!!!

Lite skillnad. Dvs - någon försöker sko sig på att USA bestämt sig ta betalt för ESTA-ansökningarna.

Hittade den RIKTIGA ESTA-sidan och gjorde om hela apparaten, först för mig och sedan för M. Och där - mitt i det arbetet ringer min mobil och någon frågar mig på engelska varför jag inte har betalat den ESTA-ansökan dom fått in!!! Va!!! Jag trodde jag avbröt det hela!!!

Resultatet av mitt arbete blev i alla fall att M's ESTA-ansökan blev godkänd, men inte min - troligen för att den är ute och fladdrar på något annat ställe. Skit också!!

Hoppas det reder upp sig. Så jag slipper få en massa extra strul med det här......

Idag har jag gjort ett fynd.

M och jag tog en liten promenad i det underbara vädret och vårt mål blev det relativt nyöppnade MIO som ligger ca 500 m från där vi bor. M klarar inte så långa promenader än, så det här var liksom lagom avstånd för honom.

Inte går det så fort heller, om man säger, jämfört med när jag vandrar på egen hand - men det gör inget.

Nåväl - på MIO smet vi in i fyndhörnan och där låg det perfekta överkastet för vår säng. Rätt färg, rätt storlek, rätt mtrl - och nedsatt med 75%. Bingo!!

Jag har under flera år haft ambitionen att sy ett nytt överkast. Det vi har är både för litet och för fult. Och jag har faktiskt försökt. Köpte ett vackert sidentyg vid min senaste (sista??) resa till Beijing för tre år sedan men jag har inte lyckats få arslet ur vagnen på dessa tre år. Har visserligen börjat så smått, men det blir så stort och otympligt att jag gett upp.

Så dagens fynd var perfekt. Sidentyget kan jag sy kuddar av..... Det är mer lätthanterligt.

Min andra glädje idag är uretriten. Den har gått och gömt sig igen. Får troligen god hjälp av min Arcoxia-dos. Och blodtrycket håller sig på hyfsad nivå. Kollade just - för första gången på några veckor. Undertrycket hamnade på 69 och det är visserligen lite för högt, men långt under dom kritiska 90. Jättebra!!

Inga klagovisor idag inte!!!

Jag har dragits med den här uretrit-skiten sedan våren -95 och tycker att jag borde ha rätt bra koll på dess mekanismer vid det här laget.

Men icke.

Igår t ex. Äntligen vaknade jag efter en hyfsat lugn natt och utan alltför trista smärtor eller irritationer. M och jag hade en trevlig dag inbokad: Soppteater på Klarateatern tillsammans med goda vänner. Och jag såg fram emot både föreställning, soppa (den brukar vara jättegod) och vänträffen. Och var extra glad eftersom kroppen visade tydliga tecken på att må bra.

Under promenaden till tunnelbanan hände dock det trista som jag trodde jag skulle slippa: helt plötsligt kommer SMÄRTAN farande. Utan någon som helst förvarning - som så många gånger förr. En skarp, vass, knivskärande smärta rätt in i urinröret. Inte den dova molande i blåsan denna gång. Lite svårt att gå blev det helt plötsligt.....

Det märkliga var att jag behövde inte gå oftare än 'normalt' på toa, det blev inga trängningar av det hela, bara den skärande smärtan.

Det satt i resten av dagen och inte förrän jag kröp i säng, framåt 23-tiden, började det vassa att dämpas.

Sedan blev natten till idag riktigt lugn - och just nu känner jag INGENTING!!!

Förklara det här - den som kan.......

Vad gäller Soppteatern så var soppan god - men föreställningen riktigt dålig. Det sämsta vi sett där. Dels var den kort, bara 30 minuter (vilket i och för sig var bra med tanke på uselheten), men framförallt var det helt fel föreställning på den scenen.

Målgruppen måste ha varit tredje-klassare - och där satt en salong full med 60-plussare. Det blev helt fel.

Visserligen är det lite som att köpa grisen i säcken när man går på Soppteater, man vet inte riktigt vad man får. Och det är delvis charmen med det hela.

Men - igår var det en riktigt usel gris i säcken!!

Hela söndagen blev en riktigt jobbig uretrit-dag.

Hade jätteont hela dagen. Kände inte av så mycket trängningar, dvs kissnödighet, men hade så ont så jag var ändå bara tvungen att gå på toa stup i kvarten.

Och trots att jag tog två doser Betapred, en på morgonen och en på kvällen så satt det i hela natten.

Var uppe på toa minst sex gånger i natt, enbart p g a smärta.

Så - imorse fattade jag beslutet att öka min Arcoxia dos till samma nivå som jag tog hela hösten. Och nu hoppas jag verkligen att det ska göra susen.

Har inte hunnit märka av något än, även hela dagen i dag har jag gått med det brinnande eldklotet i underlivet.

Och blodtrycket har jag inte vågat kolla än. Ska låta det gå några dagar först.

Men om det drar i väg till samma höjder som i höstas, dvs 170/90 - då blir det till att besöka VC igen.

Dom börjar nog undra vad jag är för typ som håller på att mixtra med mina läkemedel - men vad ska jag göra??

Jag gjorde ett annat litet test i förra veckan. Jag slutade ta Xatral. Kanske lite korkat att göra det samtidigt som jag håller på och experimenterar med Arcoxia-dosen.

Kan skovet bero på det?

Jag höll väl upp i ca fem dagar, men för säkerhets skull började ta dom i går kväll igen.....

Mina ambitioner att försöka minska på antal piller som jag stoppar i mig har fullständigt spruckit.

Det är bara att inse - och acceptera - att jag blivit en pillerkärring.

Men - vilken tur att pillrena finns!!!!

Det var riktigt längesedan jag låg vaken av smärta - men nu är jag där igen....

Irritationen jag skrev om i går morse satt i hela dagen. Inte så farligt visserligen, jag kunde röra mig som vanligt, men den obehagliga känslan av att ha ett urinrör som inte riktigt mår bra fanns där hela tiden.

Framåt kvällen ökade obehaget och nu i natt är det inte längre irritation - nu är det regelrätt smärta.

Går helt enklt inte att sova med detta eldklot i underlivet.

Ledsen och besviken är jag.

Beror detta uretrit-anfall på den lilla torkade skinkbit jag stoppade i mig i fredagskväll - eller var det helt enkelt bara dags för ett nytt skov?

Jag har ju mått så bra så länge.

Eller - är det helt enkelt så att jag måste öka mitt Arcoxia-intag ytterligare ett snäpp, dvs ta två ggr 60 mg/dygn.

Det är den dos jag åt hela hösten.

Med tanke på det här med blodtrycket så har jag velat hålla dosen så låg som möjligt - men min uretrit kanske kräver rejäla doningar?

Vad vet jag!!

Uppgiven känner jag mig.

Ska denna skit aldrig lämna mig för gott??

Jag har börjat utsätta mig för små tester.

Jag menar - när nu Arcoxian gör sådan nytta för min kropp så kanske jag kan börja äta något av det som jag avstått de senaste åren.

Det var ju inte förrän för några år sedan - faktiskt efter en del tips från er som läst min web-sida och min blogg  - som jag insåg att min uretrit blev värre efter att jag ätit vissa saker.

Jag har frågat flera läkare under de år jag varit dålig om det är något jag ska undvika, något som man vet har negativ effekt på uretrit, men hela tiden fått höra att det spelar ingen roll vad jag äter eller dricker.

Tänk så fel dom har!!!!

Jag är övertygad om att - i alla fall när det gäller mitt urinrör och min uretrit - så ska jag undvika rökt och rått (kött och fisk) som inte blivit tillagad, dvs uppvärmd.

Men -  nu har jag alltså börjat testa så smått.

Det började med att jag blev bjuden på en skiva rökt lax hos en kompis för några veckor sedan - och det gick bra. Jag blev inte dålig.

Sedan testade jag att äta löjrom (den frysta amerikanska) förra helgen.

Löjrom med hackad rödlök och creme fraiche hörde länge till vår favoritfredagsmys. Antingen med avocado, bakad potatis, blinis eller fullkornsvåfflor. Så gott!!!  Men vi har undvikit detta fredagsmys nu ända sedan jag fick upp ögonen för att 'rå fisk' inte är bra för mig.

Men som sagt - förra helgen kunde jag inte låta bli att testa, så det blev att ta fram våffeljärnet och fixa några fullkornsvåfflor, hacka lite rödlök, köpa ett litet paket löjrom och en burk creme fraiche. Och njuta.

Och kors i taket!!!   Jag kände ingenting i urinröret efteråt.

I går kväll var det dags för nästa test: proscuttio. En annan av våra varianter på fredagsmys.

Dvs sallad (helst mache-sallad), tomater, mozarella, några skivor proscuttio, rödlök-ringar, lite olja/vinäger. Mums fillibaba.

Men ack - det gick inte alls lika bra........

Idag vaknade jag - redan klockan fem - av riktigt trista irritationer i urinröret. Och ändå åt jag bara en skiva av den torkade skinkan.

Inga smärtor eller kramper - men riktigt kraftig irritation.

Ska börja med att dricka en massa vatten och se om det hjälper - nästa steg blir två brus-Alvedon.

Skit också!  Det blir till att städa med en värkande kropp. Har hänt förr - jag är ju van - men blir så mycket jobbigare.

Plus trist att jag fortfarande inte kan äta denna goda lufttorkade skinka naturell.

Men - tur att det går bra när jag 'kokar' den i min smarriga pastasås.

En av mina närmaste vänner är distriktssköterska i Skellefteå, och hon är väldigt omtyckt bland patienterna. Alltid glad och tillmötesgående.

På något sätt har hon satt mallen (för mig i alla fall) för hur en distriktssköterska på Vårdcentralerna ska vara. Men idag har jag fått erfara att alla inte är som hon.  Råkade på ett riktigt surkart när jag var där för en 'officiell' mätning av mitt blodtryck.

Det hela slutade i alla fall med att så länge undertrycket inte ligger högre än 75, samtidigt som övertrycket pendlar mellan 140 och 150 så är det ingen större anledning för mig att börja äta blodtryckssänkande medel.

Och om trycket någon gång i framtiden börjar röra sig uppåt (vilket är naturligt eftersom jag börjar bli  gammal - fick jag veta) så är det helt mitt eget beslut att börja medicinera. Ingen kan tvinga mig - fick jag också höra. 

Och det känns som att jag landat på en bra nivå av Arcoxia, 30 mg på morgonen och 60 mg på kvällen. Så nu slutar jag mäta trycket varje dag - kommer bara att göra stickprover någon gång i månaden. Slutar också att bekymra eller oroa mig.

Uretriten har äntligen lagt sig till ro - och detta lite förhöjda tryck kan jag leva med.

Har fått lite utökad information om Pharma Light. Tydligen 'botar' den inte inflammationen, MEN den kan lindra vid akuta smärtor, dvs förkorta skoven ordentligt. Och det är ju värt mycket. Dessutom är den bra för en hel massa andra 'åkommor', som att snabba på sårläkning efter operationer, hälsporre, munsår, osv, osv.

Jag kommer nog inte att skaffa mig någon i dagsläget - känns inte så akut eftersom Arcoxian håller inflammationen på plats. Och jag tror inte att Pharma Light kan ersätta Arcoxian.

Men kanske det kan vara bra för någon som inte trillat ner i uretrit-träsket lika långt som jag och ännu inte behöver äta dessa anti-inflammatoriska piller med sina trista biverkningar.

Idag har jag tvättat min lilla Yaris. Det var verkligen dags - den var så skitig så man såg inte den riktiga grå färgen. Körde till en själv-tvätt hall en bit härifrån och samsades med en massa gubbar i hallen. Inga andra tanter.

Egentligen  borde jag göra den övningen lite oftare, även om det inte hör till det roligaste jag vet.

Men - känslan när man kör ut från hallen i en genomren bil, den är ganska skön. T o  m dammsög gjorde jag!!!

Synd bara att slasket på vägarna inte är borta än.....  Jag försökte verkligen undvika vattenpölarna när jag körde hem - men dom fanns överallt.

Vill ha vår - och torra vägbanor!!!

Liten kvällsrapport innan det är dags att krypa ner mellan lakanen:

Jag var alldeles för optimistisk i morse.  Den eländans sketna uretriten har inte gett sig av än. Den har gjort sig påmind hela dagen. Det kändes så bra tidigt i morse, men det var då det. Det gick över framåt förmiddagen och sedan har dagen gått i trängningarnas tecken.

Inge kul alls.....

Men - jag kämpar på med mina piller. Förr eller senare gör dom väl nytta igen!!