Ja här går det upp och ner......

Jag åkte och målade igår och det gick rätt bra. Kör bil dit och sedan står jag mest stilla. Ont hade jag, hela tiden, men inte värre än att det var uthärdligt.

Åkte hem tidigare än vanligt för kl 13 hade vi en golftid tillsammans med goda vänner. Och golftider är viktiga - även när man har lite ont.

Det började rätt OK - men det där med 'lite ont' blev till slut 'mycket' ont. Väldigt mycket ont!! Så efter 6 hål, dvs ca 1½ timme, lämnade jag golfbanan och åkte hem. Orkade inte plåga mig längre. Varenda steg blev till slut en kniv rätt in i underlivet.

Och - jag satte igång en Betapred-kur. Tog dom 12 första pillren, satte mig i soffan och tittade på en halvbra DVD.

Framåt 17-tiden släppte det helt plötsligt. Jag kunde KÄNNA hur smärtan försvann. Och jag kunde gå igen.

Glad var jag för vi hade biljetter till en liten konsert nere i Cascais på kvällen och som jag känt det på dagen hade jag inte klarat att gå dit. Inte åka heller för den delen.

Riktigt bra konsert var det och nästan hela konserten kunde jag sitta och njuta UTAN att känna av mitt urinrör det minsta.

Men sedan satte skiten igång igen och när konserten var slut och det var dags att gå hem blev det en väldigt långsam vandring genom gamla delen av Cascais.

Tog nästa Betapred-dos.

Sov på värmedyna.

Kändes ganska bra när jag vaknade. Inte helt bra - men ganska....

Tog nästa Betapred-dos.

Satt vid PC´n hela förmiddagen och jobbade med anmälningarna till SWEA VEMAs regionmöte i höst som ska vara här i Lissabon. 

Till lunch var vi bjudna hem till en svensk familj tillsammans med några andra och detta såg jag verkligen fram emot.

Gick bra åka dit - men efter en timme där var det fullständigt kört.

Kramper och smärta slog till och jag var helt enkelt tvungen att ta en taxi hem - innan jag fått någon mat i mig. Kändes nästan skämmigt - men jag klarade inte av att stanna och vara social när dessa smärtor rev i kroppen.

Det tog ett par timmar innan det värsta gick över, men nu äntligen börjar jag känna mig mänsklig igen.

Måtte detta ha varit toppen av eländet denna gång. I morgon ska vi ju till Azorerna. Tänk om jag tvingas ställa in det?

Det finns stunder när jag faktiskt tycker lite, lite synd om mig........