Klockan är 3:47 här i Cascais. Jag har varit vaken drygt en timme. För ca 30 minuter sedan plockade jag fram värmedynan och för 3 minuter sedan gav jag upp försöken att somna. Det gör helt enkelt för ont. Nu har jag stoppat i mig några värktabletter. Det är inte alltid dom gör nytta, men jag vill inte stara upp en Betapred-kur än - om det inte är alldeles nödvändigt. Det är bara 1½ vecka sedan förra kuren och jag vill att det ska gå minst två veckor mellan dom omgångarna. Men får jag inte bukt med det här på något annat sätt så är det bara att bita i det sura äpplet......

Jag är lite ledsen för det känns som att mitt fantastiska uretrit-fria liv, som jag var så glad åt i januari och februari, sakta håller på att försvinna. Mina skov kommer tätare och tätare igen. Inte bra! Vad beror detta på, månntro??

Jag äter ju mina piller, petar in Vagifem två gånger i veckan, får min zonterapi en gång i veckan, sprayar magnesiumolja på magen varje kväll. Och oljan gör nog fortfarande nytta för inga kramper än så länge i alla fall. Bara smärta. Kraftig smärta. Smärta som gör att jag inte kan sova och knappt gå. Inte kul!

Undrar om det kan vara Uracysten som jag fick fem doser av i november och december som trots allt gjorde nytta. Under hela den behandlingsperioden var jag ju jättedålig men kanske bidrog det trots allt till att jag blev så bra som jag var i början av året. Är det dags för en dos till??   Jag har ju en dos kvar. Tog inte den sista eftersom jag var så dålig och hade så ont så dels ville jag inte att någon stoppade in en kateter i mitt urinrör, dels trodde jag inte att dom fem doser jag fått gjort någon nytta eftersom jag var så dålig i november och december. Vem vet?

Jag vet bara att just nu är livet jobbigt igen.......

Skit är bara förnamnet......