Idag är jag riktigt ledsen!!

Egentligen är det inte ett dugg synd om mig:  jag bor i Cascais, vädret är helt enkelt underbart strålande och om en timme ska jag spela en runda golf på en fantastisk golfbana tillsammans med en portugisisk kvinna som jag lärt känna här nere.

Om det inte var för detta baskade urinrör!!!  Det gör så fruktansvärt ont så jag håller på att krypa ur skinnet.

Det kom i går kväll. En väldigt trevlig kväll i övrigt som började med en god middag tillsammans med några svenska vänner på en liten restaurang och slutade nere vid havet där det var någon speciell form av firande att hösten har börjat. Ett enormt folkliv klockan tolv på natten, ljusspel nere vid havet, varmt och skönt. Förutom att jag knappt kunde gå......

Och inte blev det bättre när vi kom hem. I natt har jag varit uppe på toa ca en gång i halvtimmen - hela natten - och som sagt - nu sitter smärtan som en smäck. Skit!!!  Och det är bara en vecka sedan förra skovet, alldeles för tätt!!   Jag som hoppades  att jag börjat se ljuset i tunneln. Kanske höll jag på att bli bättre!  Men icke!

En normal människa skulle säkert ställa in golfrundan, men ni som följt min blogg vet att det ska väldigt mycket till för att jag ska ställa in en golfrunda.

Däremot har jag ringt till golfklubben och bokat en golfbil för dagens runda. Att gå 18 hål är bara inte att tänka på idag.

Och så har jag hällt i mig en första dos Betapred - en stor dos, 12 piller.

Så - nu är det bara att bita ihop och hoppas att cortisonet gör nytta. Det finns ju inga värktabletter i världen som tar bort den här smärtan. 

Och så ska jag njuta av golfen och försöka slå vackra slag och sänka långa puttar!!!  Den dumma uretriten ska inte få sabba för mig!!