Just nu är jag riktigt sur på mig själv......

Satt här och skrev ett blogginlägg, hade kommit ganska långt, när jag råkar komma åt någon fånig tangent - och allt jag skrivit försvann.......

Skit.....

Nåväl - vad det handlade om var att jag mår oförskämt bra. Det är drygt en vecka sedan jag hade mitt senaste elaka skov, ett ganska kort sådant. Det höll i sig ca ett dygn.

Men sedan dess har jag mått förträffligt. Så himla bra att jag 'glömmer' att någonstans i min kropp ligger en elak inflammation och vilar sig.

Jag har ju ibland uttryckt min ilska och frustration över läkares oförmåga att ta uretrit-smärtorna på allvar. Det är många som skrivit till mig med berättelser om läkare som tror att vi hittar på, att det sitter mellan öronen, att det inte finns något som kan göra ont osv, osv.

Men jag kan nästan förstå hur dom resonerar - för nu idag, när jag alltså mår OFÖRSKÄMT bra - så är det t o m svårt för mig att komma ihåg vilka hemska smärtor jag hade för bara en vecka sedan.

Det är ingen ursäkt - en läkare måste alltid ta en patient på allvar - men det kanske är en förklaring.

Ett litet ynka, 4 cm långt urinrör - kan det verkligen göra så ont så man inte kan gå, inte kan sova, inte kan tänka på något annat är den smärta som river i underlivet??

Ibland önskar jag att alla läkare fick känna på denna smärta.

Och - till alla er som just nu är mitt uppe i ett uretrit-skov: ge inte upp kampen om lindring. Det finns läkemedel och behandlingar som gör nytta. Vi kanske inte blir 'friska', men vi ska åtminstone inte behöva ha ont JÄMT.