Det här går inget bra!!

Betapreden jag tog vid avresan från Gbg gjorde så pass nytta att jag kunde ta mig från tåget till P-platsen där M väntade med bilen.

Men nu på kvällen har det blivit värre igen.

Jag snuddar vid en tia på min tiogradiga skala - och håller på att bli smått desperat.

Sova som det känns just nu - det är bara att glömma.

Kan inte ens ligga i sängen och läsa en bok. Smärtan och kramperna tar all fokus. Jag vet inte vad jag läser.

Nu har jag hällt i mig en dos Betapred till plus att jag håller på att fixa ett glas brus-Alvedon. Vet inte om det gör någon nytta mot smärtan - men jag är som sagt desperat.

Hoppas, hoppas att denna andra dos Betapred gör lika stor nytta som för en vecka sedan.

Lite oroväckande är det att det kom ett så kraftigt skov. Förstår inte varför??

Så ont som jag har nu har jag inte haft på väldigt länge.

Trodde jag skulle slippa dessa hemska smärtor, tack vare alla piller jag stoppar mig.

Men fel hade jag.....

Längtar efter att kunna testa AZO-standard som Nina skrev om. Längtar efter vad som helst som tar bort dessa smärtor........

I måndags satte jag mig på tåget till Gbg - och mådde som en prins - eller prinsessa, hur man nu vill se det. Och detta tillstånd höll i sig ända till efter frukosten i morse.

Jag har inte mått så bra på hur länge som helst.

Ett exempel: i tisdags - i spöregnet - körde min syster och jag till ett nyrenoverat köpcentrum i Frölunda - helt och hållet inomhus. Eftersom vädret inte inbjöd till några längre promenader utomhus tyckte vi att dagen skulle vikas till shopping. När vi kom fram - vid 11-tiden - insåg jag att jag glömt mitt förebyggande toabesök innan vi for hemifrån, men brydde mig inte mer om det. Efter över två timmars klädprovande tog vi lunch, åt lite sushi (fast jag hoppade över den råa fisken) - och fortfarande  var jag inte toanödig.... Jag var helt enkelt 'helt normal'.

Och likadant igår.

Och i natt.

Och över duschandet i morse.

Men sen hände något. Helt plötsligt, utan någon som helst förvarning, satte krampandet igång. Detta krampande som jag sluppit så länge.

Värre och värre blev det.

Vi tog bussen in till stan och jag höll inte på att kunna gå till tåget. Var tvungen stanna var 10:e meter bara för att hämta andan.

Nu sitter jag på tåget och skriver detta - på väg till Sthlm igen. Har just hällt i mig en dos Betapred. Det är bara en vecka sedan förra gången, så tätt brukar jag inte behöva ta det. Men jag var helt enkelt tvungen.

Och i vanlig ordning förstår jag inte varför detta anfall slog till med full kraft. Vad har jag gjort? Vad har jag ätit?

Mig veterligt inget konstigt alls - ändå blir det så här.

Just nu är det mental träning på allra högsta nivå - plus avslappningsövning av underlivet. När det gör så här attans ont vill man ju bara spänna sig ännu mer - men antagligen får det helt fel effekt. Så jag försöker slappna av och andas lugna, djupa andetag.

Och - tycker faktiskt lite synd om mig själv.

Är inte särskilt kaxig just nu.......