Jag hoppas jag fixar att vara med och leka lite idag.

Den där uretritkänningen jag skrev om i går morse kom och gick under hela gårdagen. Under några timmar kunde det vara lugnt - men sedan satte de fart igen, oftast i samband med ett toabesök. (Förstår inte riktigt varför det blir på det viset....)

Framåt kvällen lugnade det inte ner sig alls längre och natten till idag har varit riktigt vidrig. Jag har nog varit uppe på toa en gång i halvtimmen - hela natten. Av ren smärta i urinröret. Är just nu smått desperat.

Jag råkade knysta för M redan i går förmiddags att det var ett skov på gång och han sa åt mig att ta en Betapred-dos direkt - att mota Olle i grind så fort som möjligt. Men jag är så feg. Vill helst klara mig utan. När jag kröp i säng tog jag dock en laddnig - ändå har natten varit  så eländig. Dags för dos nummer två nu på morgonen.

Det är så himla trist att ha så här ont, både rent generellt men framförallt när småflickorna är här och vill leka. Det går liksom inte att springa runt som en tätting med ett smärtande urinrör.

Skit är vad det är!!

Men - det är bara att bita ihop, fixa lite björkris, hissa flaggan, köpa hem sillen - och 'fira' att det vänder mot mörkret igen.

(ni märker vilket humör jag är på idag....)