Jag har haft några helt fantastiska dagar. Dagar när jag fullständigt glömt bort det här med uretrit - t o m så mycket att jag glömt bort att blogga.

Men det har liksom inte funnits något att berätta......

Inga akuta trängningar, inga skarpa kramper, inga smärtor, inga problem med att gå. Inga jobbiga situationer.

Ända tills nu för en stund sedan......

Men två veckor - det är bra facit för att vara mig.  Hoppas den molvärk som mal just nu inte bli värre - och inte blir långvarig.

Däremot har ryggen börjat krångla igen, och jag tror att det är det idoga målandet som är boven. Den lite framåtlutande ställningen blir för mycket för min svank. Men nu är det snart färdigmålat - har bara sista strykningen på en halv vägg kvar. Och det ska väl ryggen klara. Sedan ska den få vila några dagar innan jag sätter igång med nästa projekt.

Jag har lite dåligt samvete för att jag inte fått fart på mitt enkät-arbete än - mer än i huvudet. Det blir lite för mycket semesterkänsla här i sommarstugan, men jag ska ta mig samman nästa regniga dag - och det ska väl inte dröja för länge.

Men det är fascinerande hur lokalt vädret kan vara. Här i Rättvik har vi idag haft strålande sol. Vid fyra-tiden körde vi till Clas Ohlson i Insjön - det är drygt två mil - där var himlen kolsvart och det spöregnade.

På Clas Ohlson inhandlades bl a en cykelkorg - som inte ska användas som cykelkorg.....  Nästa vecka ska vi vara hundvakt till lilla Polly - vår dotters mops - och hon ska med på golfbanan (om det nu blir golfväder) och om hon inte orkar gå alla 18 hål så ska hon få ligga i cykelkorgen, på en liten handduk..... Vad gör man inte.....

Det är en himla tur att jag har mycket måla att göra inomhus - för ute går det helt enkelt inte att vara.

Har inte ens ställt ut sommarmöblerna än.

Undrar hur detta ska sluta. Blir hela sommaren kall och regnig, månntro?

På vägen upp hit till Rättvik igår stannade vi till på Plantagen i Falun och köpte två nya stora ytterkrukor. Dom gav 25% rabatt över helgen och då gäller det att passa på.....

Tyvärr hade vi så fullpackat i bilen att det inte rymdes några blommor eller jordpåsar så det blir till att åka tillbaka idag. Känns visserligen inte inspirerande att stå ute och plantera i spöregn, men det blir lite roligare att titta ut om där står några fina krukor.

Min tanke i sommar är att fylla krukorna med olika rosa blommor. Jag är visserligen ingen rosa människa i vanliga fall, men dom möbler som ska stå här ute har rosa/gröna dynor - så det borde bli fint ihop. 

Om nu dynorna kommer ut någon gång i sommar......

Mina gamla krukor tänkte jag odla kryddor i. Jag är extremt dålig på kryddor - det enda som funnits hittills är gräslök och persilja - i mina odlingslådor. Nu har jag fått för mig att jag ska ha basilika, rosmarin, koriander osv.

Och lyfta  min matlagning till nya höjder genom att använda färska kryddor.

Dessutom ska LCHF-kokböcker inhandlas.

Amibtionerna är höga - får väl se hur verkligheten blir.........

Molsmärtan jag skrev om i går morse sjönk undan alldeles av sig själv. Den är tillbaka nu på morgonen, men jag förväntar mig helt kallt att det ska bli likadant idag. Det känns liksom i kroppen att det inte handlar om den specifika smärta som kommer att utvecklas till ett elakt skov - utan 'bara' handlar om morgonsmärta. Varför jag får denna morgonsmärta begriper jag inte - men så länge det drar sig bort efter några timmar så är det uthärdligt.

I almanackan står det juni - utanför fönstret är det mer slutet av oktober.

Igår var det så vidrigt så jag t o m avstod från en middag i stan med mina golfkompisar. Jag vägrade helt enkelt att gå utanför dörren.

Min uretrit har hållit sig ganska lugn nu i en vecka, men idag vaknade jag med molsmärtan igen. Inte urinröret - utan blåsan.

Jobbar just nu på att förtränga det onda. Ibland får jag ju för mig att det med tankekraft och avslappningsövningar går att stänga ner smärta. Det gäller att fokusera, inte spänna kroppen, dricka vatten, gå försiktigt. Ibland fungerar det, men inte alltid. Oftast inte, faktiskt. Fortsätter det - och escalerar - då tar jag fram mina piller, men det känns alltid bra om jag kan klara mig utan dom.

Det här med att äta cortison, dvs ta några doser Betapred vid behov, är ju inte någon vedertagen metod för att hantera uretrit. Min läkare sa senast att jag är lite av ett 'pilotfall'. Men att så länge jag inte känner av några biverkningar och det verkligen gör nytta, dvs bromsar mina uretritskov, så är det OK att jag kör på.

Träffade några andra väninnor nu i veckan och pratade då om mina Betapred. Det visade sig då att en av kvinnorna också alltid gick omkring med Betapred i handväskan. Hennes problem var att hon ibland fick skov av annan karaktär, dvs inte i urinvägarna utan i huden. Och det enda som hjälpte var just Betapred. Så - det kanske inte är så kontroversiellt, när allt kommer omkring.

För säkerhets skull så ska vi i alla fall testa mig lite för att se 'hur jag mår', så dels var jag på labbet och lämnade fem rör med blod i förrgår, dels har min läkare skrivit en remiss för att röntga binjurarna. Det skadar ju inte att ha lite koll.....

Idag kör vi upp till Rättvik igen. I regnet!!!  Dags att fortsätta målandet.  Det är nästan - men bara nästan - bra att det regnar - då frestas jag inte att ge mig ut på golfbanan......