Termometern visar på minus sjutton grader!!  Burr!!

Men - det är ljust ute. Solen är uppe. Dom där mysiga mörka vintermornarna -när jag börjar dagen med att tända flera stearinljus - dom är slut för denna vinter. Och - det är ju en ren överlevnadsfråga. Det gör jag bara för att stå ut i märkret. Saknar det inte alls.

Jag är ingen vintermänniska. Jag längtar till vår och sommar. Hösten går också an. Utom möjligen den - oftast i alla fall - mörka, regniga, blåsiga november. Det enda roliga med november är att jag fyller år då.

De senaste dagarna har jag haft en del intressanta mailkonversationer rörande surhetsgraden i urin. Vad är egentligen bra?

Så här tänker jag just nu:

Något som är ganska vedertaget är ju att bakterier inte gillar sur urin. Så om man har lätt för att få urinvägsinfektioner ska man se till att hålla urinen sur.

Tranbär, citron, Hiprex är sådant som många skriver att dom stoppar i sig regelbundet.

Men - om man INTE har bakterier. Om man i stället har en känslig/inflammatorisk yta i urinröret eller urinblåsans botten - då är det inte en sur urin man vill ha. Den retar den känsliga ytan. Då gäller det att göra urinen basisk. T ex genom att inmundiga pH kalk, eller bikarbonat - som flera skriver att dom gör. Och upplever lättnad i sin uretrit. Linfröolja eller avkok på linfrön är annat som kan ge lindring

Om man har oturen att både ha uretrit OCH lätt för att få urinvägsinfektioner - ja då sitter man ju mitt i en konflikt.....vilken väg ska man gå?

Som sagt - detta är bara mina högst amatörmässiga tankar.

Vet inte om någon blir klokare på detta. Skapar väl bara förvirring.... Men om någon som läser det har erfarenheter kring detta - dela med er. Jag vill lära mig mer.