Det eländans dumma uretrit-skovet vill inte riktigt ge upp. Det kan liksom inte bestämma sig för om det ska ge mig smärta, eller trängningar, eller både och. Det varierar hela tiden. Något frustrerande....

Det kändes rätt OK i morse, lite morgonsveda som släppte efter någon timme. Jag gick till mitt gym och fixade både promenaderna fram och tillbaka och själva gymmandet bra. Sedan satte smärtan igång. (M antydde försiktigt att det kanske hade med gymmandet att göra - men det örat lyssnar jag inte på....)Sedan kommer trängningarna farande - som ett brev på posten - och sitter i någon timme.

Och så håller det på.

Tack och lov slipper jag kramperna idag. Dom är värst.

I kväll ska jag med min väninna M gå på Stadsteatern. Först hade hon fixat bra biljetter, rad 7 på parkett - mitt i - men när hon hörde om mitt lite sämre tillstånd just nu lyckades hon byta till gångplats på balkongen. Att byta ner sig för min skull - hur tackar man för det??

När jag började med mitt gymmande - för någon månad sedan - plockade jag fram mina gamla, gamla 'gympaskor'. Tunga som attan, i vitt skinn. Idag köpte jag mig ett par nya, lätta på Stadium. Hade dundertur - dom var nedsatta rejält och när jag glad över det låga priset kom till kassan för att betala - var det halva priset på det redan nedsatta!!!

Nu kommer mitt gymmande att nå nya höjder.....