Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta - men 'Pontus By the Sea' är helt klart dagens hjälte.

Min dotter V - hon med dom två barnen - skulle till sin frisör idag och jag hade lovat ta hand om det yngsta barnet under tiden.

Allt började bra. Vi sågs redan klockan 12:30 och åt en god lunch på en trevlig lunchrestaurang längst upp på Drottninggatan (Grill tror jag den hette...). Ångkokt torsk med räkor osv plus en kopp kaffe. Lunchen avslutades med det obligatoriska toalettbesöket innan vi började vår vandring ner mot Sveavägen där vi delade på oss. V åt ena hållet och jag och barnvagnen åt det andra.

För att ha något vettigt att göra medan klippningen pågick, och eftersom jag mådde så bra,  hade jag bestämt mig för att gå till Södra Teatern och hämta några bokade biljetter. Det skulle bli en skön rask promenad som säkert skulle ta drygt en timme fram och tillbaka.

Ungefär i höjd med Hötorgsskraporna, dvs max 10 minuter efter att vi skilts åt inser jag att jag bara MÅSTE till en toalett. VAR finns det en toalett som är stor nog för både mig och barnvagnen???

Räddningen blev MIO-butiken. Där finns ett Waynes Coffee med lekhörna och toaletter - så jag pallrar mig in i butiken, upp på övervåningen, kryssar fram mellan soffor och matbord och hinner fram till toaletten - som till all lycka dessutom var ledig.

Vilken lättnad!!

Nu kan jag vandra vidare mot Södra Teatern.

När jag når Slottet - det Kungliga - efter ytterligare ca 10-15 minuter, är det fullständigt kört igen. Jag inser att jag kommer inte att fixa att gå hela vägen till Södra Teatern. Smått desperat pinnar jag på utmed Skeppsbron. Kikar in på de hotell och cafeér jag passerar- men det ser svårforcerat ut med barnvagn. Sneglar in i gränderna - finns det någon vrå man kan sätta sig i?   Tänk om jag ändå haft en Pipinette med mig......

Då ser jag - på andra sidan vägen - något som jag har för mig är en restaurang. Ser visserligen mest ut som en låg, lång lagerbyggnad - men jag har en känsla av att skenet bedrar.

Jag korsar Skeppsbron och närmar mig ingången. Det ser mörkt ut. Men - dörren är öppen. Restaurangen - Pontus By the Sea - har inte öppnat för dagen men det finns folk i entréen och jag baxar in både mig och barnvagn och frågar så fint jag kan: snälla, snälla - får jag låna en toalett av er???

Visst - säger dom glatt. Vi har skötbord också därinne.......

Lite genant avslöjar jag att det är jag som har behovet......och ber dom se efter vagnen medan jag snabbt som attan springer in på deras fina - och välstädade - damrum.

Denna gång är lättnaden om möjligt ännu störra än på MIO.

Sen var allt bra igen. Och är fortfarande bra. Men varför blir det på detta vis?? Jag blir fullständigt galen av att inte kunna lita på att min kropp klarar en promenad på drygt en timme. Jag drack ETT glas vatten till lunchen och EN kopp kaffe.

Det är som att blåsan inte töms ordentligt första gången. Hur fungerar egentligen genomrinningsmekanismerna?? Eller vad det heter......

Enda trösten i eländet var att jag hade i alla fall inte ont.  Bara detta absoluta behov av att gå på toaletten NU. Inte om en stund. Utan NU!!!!

Sedan gjorde jag en 'kul' grej: åkte Katarinahissen upp till Mosebacke. Det har jag faktiskt aldrig gjort tidigare (inte som jag kan komma ihåg i alla fall...).