Gårdagen blev inte riktigt så bra som jag trodde när jag skrev min blogg i går morse.

Kramperna kom och gick under hela dagen, dock inte alls lika intensivt som under helgen. Jag kunde känna hur jag själv påverkade styrkan i kramperna - väldigt tydligt faktiskt.

Jag försökte mig på en liten promenad på eftermiddagen och så länge jag var fokuserad på att slappna av, slappna av, andas lugnt - då höll sig krampkänningarna lugna. Men så fort jag glömde detta mantra så skar det till genom kroppen.

Jag funderade också - hela dagen, och gör fortfarande - på vad som orsakar dessa fruktansvärda kramper. I urinröret!!!   Att ett ben krampar för att man sträckt till det, eller en halssena, det kan jag förstå. Men vad är det som framkallar kramperna i ett urinrör? Det förstår jag inte alls. Och vilken koppling har det till uretriten och inflammationen? Något måste det vara för innan jag blev dålig -95 hade jag aldrig dessa kramper i urinröret.

Nu idag verkar det ha lugnat ner sig ännu mer. Jag har sovit bra i natt, bara varit uppe tre gånger, och nu när jag sitter här så känner jag mig helt OK. Hoppas, hoppas det håller i sig.

En annan fundering jag har är om jag ska bry mig om en cortisondos? I helgen var jag desperat, men nu när det verkar ha lugnat ner sig kanske det inte behövs? Eller - ska jag be dom lägga in lite i alla fall?

Men - jag har också fått ett roligt bekymmer: igår kom det en inbjudan till bröllop & bröllopsfest - i augusti ute i skärgården. Så nu måste jag hitta något snyggt & festligt att ta på mig.  En sommarklänning kanske?

Det värsta är över nu.

Kramperna har släppt och smärtnivån ligger bara på en tre/fyra.

Helgen var verkligen en pärs. Varför blir det så? Varför slår dessa kramper till med sådan fasansfull kraft utan - som jag kan se - någon som helst anledning?

Det här är ju en av anledningarna till att livet blir besvärligt med uretrit. Inte bara att det gör vidrigt ont eller att man alltid måste kunna hitta en toalett - utan denna nyckfullhet. Man vet inte från en dag till en annan hur man kommer att må.

Jag hade ju mått så bra under i alla fall nästan två veckor och hade lurat mig själv att tro att 'nu är jag kanske frisk'.  Tänk så fel jag hade.

Bilresan upp från Gbg i går blev ingen rolig färd. Jag var nog det tristaste resesällskap som M  någonsin haft. Satt mer eller mindre och blundade och halvsov under hela resan. Sa inte ett knyst. Allt mitt fokus låg på att försöka bemöta kramperna och smärtorna och djupandas och slappna av. Så gott det går i en bil.  Riktigt, riktigt ynklig var jag...

Men - det värsta släppte sedan under kvällen så nu kan jag i alla fall röra mig utan att det skär knivar genom kroppen.

Jag SMS'ade min läkare igår och frågade om jag kunde få lite cortison samtidigt som jag får gepan-behandlingen på onsdag. Hennes svar var att det går inte samtidigt - men samma dag. Ska nog satsa på det.

Ska jag försöka vara lite positiv så kan jag ju säga att det var tur att detta hemska anfall kom denna helg. Då kanske jag kan få vara symptomfri under midsommarhelgen. Då kommer våra vänner från Houston hit och ska vara hos oss hela helgen - och då vill jag definitivt vara så frisk som det bara går......

Det var helt fel dag för mig att gå på SjöMagasinet och äta deras fantastiskt goda mat.

Den smärt - och kramplindring som jag trodde verkligen var på väg innan vi gick dit i går kväll visade sig vara bara en liten dipp innan det blev om möjligt ännu värre.  Maten var suverän - men det gick inte att njuta av den rättvist när kroppen gjorde så vidrigt ont så jag fick lägga en massa energi bara på att sitta upp. Och istället för att kunna ta en skön promenad efteråt blev det att stappla raka vägen tillbaka till hotellrummet och jag kröp faktiskt direkt i säng och låg och blundade och lyssnade på TV´n. Jag ville ju inte missa talen, tårtan, brudvalsen.

På något konstigt sätt har jag lyckats sova i natt, har bara varit uppe en gång, för trängningarna jag klagat på tidigare har lugnat ner sig. Men så snart jag vaknade kände jag direkt att detta blir en om möjligt ännu värre dag. Molvärken ligger på en konstant fyr/femma - men den går nog att dämpa med en Tradolan. Det värsta är kramperna. Jag har inte haft så vidriga kramper i urinröret på länge, länge. Det krampar hela tiden, ligger på en sex/sjua på min skala och vid varenda rörelse jag gör rusar det upp på en tia - minst.

Jag vet inte hur jag ska ta mig från hotellrummet. Frukosten hoppar jag över, M är nere och äter just nu. Vi ska köra hem idag, hyra en släpkärra och köra upp en del saker. Jag fasar.....

Och jag förstår inte varför det har blivit så här. Har jag gjort något som framkallat detta? Jag har försökt tänka efter om jag ätit eller druckit något som jag inte borde men kan inte komma på något.

Och jag vet inte vad jag ska göra för att det ska släppa. Jag vet att det går över så småningom men jag vill att det ska gå över fort, fort.

Är det inte det ena så är det det andra......

Det senaste dygnet har innehållit en rättvis fördelning av smärtor, kramper, trängningar, smärtor, kramper och trängningar....

Vi skulle ju till Gbg för att fira min syster - och vi passade på att göra det till en trevlig helg. Så trevlig den nu kan bli med tanke på att mitt underliv är mitt i ett kraftigt uretrit-skov, och M´s rygg har blivit sämre igen.....

Vi bokade en 'romatic weekend' på Novotel - och en golfrunda på Albatross Golfklubb.

Hur har det då varit?

Jo - jag överlevde bilresan. Smärtan slet i kroppen, men så länge jag satt still så var det uthärdligt.

Middagen hos min syster: fantastiskt god mat - ackompanjerad av kraftiga smärtor.....

Natten - vidrig!! Kramperna och smärtorna var så illa så jag var tvungen tömma min stackars blåsa i princip varje timme hela natten - ibland oftare.

Golfrundan: varje steg var en plåga, men när det gäller golf kan jag i princip stå ut med vad som helst för det är så fantastiskt roligt. Men på slutet var jag alldeles svettig av smärta och jag hade inte klarat ett hål till.....

Tillbaka till hotellet så hade vi fått in en flaska mousserande vin och en stor tallrik med frukt som vi avnjöt framför TV´n och bröllopet.

Då satte trängningarna igång med full kraft så under bröllopet sprang jag nog på toa en gång i kvarten i ett par timmars tid. Men undan för undan dämpade sig kramperna och smärtorna.

Nu har även trängningarna äntligen börjat lugna ner sig, jag har duschat och vi ska avsluta denna dag med att äta en god middag på SjöMagasinet.

Detta var en liten betraktelse kring hur det kan vara att leva med uretrit......

Ibland (t ex just nu) undrar jag om jag bara så desperat vill bli bra på riktigt så att jag tror (inbillar mig) att så fort jag varit smärtfri mer än en dag så är helt plötsligt uretriten ett minne blott.

Dom säger ju att hoppet är det sista som dör - men det som verkligen händer i mitt fall är att jag med jämna mellanrum blir besviken - igen och igen och igen....

Som idag.

Idag vill jag krypa ur mitt skinn igen.

Vill ha en ny kropp.

Är less på detta gamla, smärtande, trasiga skal som hyser en själ som vill mer än att bara jobba med mental träning för att tänka bort det onda.

Igår hade jag en så bra dag. Visserligen med ett litet krampanfall på förmiddagen, men inte alls lika kraftigt eller långvarigt som dagen innan. Resten av dagen var så skön. Åt middag med gamla arbetskamrater på ett ställe på Folkungagatan, på Söder, och gick dit från Kungsträdgården. Över Skeppsbron och tittade på folkvimlet och njöt av att kunna gå, utan att känna av uretiten på något som helst sätt. Under middagen började trängningsbekymren så jag sprang nog på toa fyra gånger under de timmar vi satt där, men utan smärtor. Fast lite jobbig blev det.... Även om just dom här personerna som jag träffade vet om mina bekymmer så känns det lite fånigt att springa så ofta.

Har varit uppe två gånger i natt = OK. Men vaknar alltså med smärta - i urinröret. Kraftig sveda, kraftig smärta.  Och vill byta kropp - eller i alla fall urinrör....

Har tagit en Tradolan - hoppas att den hjälper. Vi ska köra ner till Gbg idag för att fira min syster A-M´s 60 -årsdag och jag vill inte ha ont då. Dels blir bilresan jobbigare dels kan man inte vara lika glad på festen om man har ont.

Kunde inte låta bli att ta några bilder under min vandring till Folkungagatan:

Gepan - jag tror faktiskt att det är ett litet undermedel, eller dundermedel, mot i alla fall min variant av Uretrit.

Effekten det har är att det helar ytskiktet i urinblåsan, på samma sätt som lokalt Östrogen helar slemhinnorna i vagina & urinrör. Så att det blir mindre irriterat och känsligt. 

Det kanske inte påverkar trängningarna eller krampanfallen - men det är helt klart OK bara att molvärk och smärta försvinner.

Märkligt att Läkemedelsverket i Sverige inte anser det vara ett läkemedel så att det subventioneras. Jag får betala 800 SEK för varje behandling och om man ska ha många behandlingar rinner snart tusenlapparna  iväg. Nog för att det är värt det - men om man beaktar allt annat som subventioneras i det här landet så borde detta kvala in.

Enligt min läkare så är t ex Tyskland och Danmark länder där Gepan är godkänt av deras resp Läkemedelsverk. Så man undrar hur dom tänker i Sverige? Eller snarare - varför dom tänker annorlunda?

Apropå kramper så råkade jag ut för ett kraftigt, men kort, anfall igår. Efter Gepanbehandlingen ska man helst inte gå på toa på 2 timmar -och gissa hur lätt det var för mig som just varit (fortfarande var??) inne i ett riktigt otrevligt skede av överaktiv blåsa'?

Efter drygt en timme klarade jag mig inte längre och efter detta toabesök var det något som 'small till' i underlivet och sedan satt krampen i urinröret - minst en sjua på min skala. Riktigt, riktigt ont gjorde det och jag kunde knappt gå.

Efter ca två timmar började det släppa, efter ytterligare en timme var det helt borta.  Kvar under resten av dagen satt bara en liten iritation - men i natt har jag sovit bra och just nu känns ingenting.

Tror inte krampanfallet har med Gepanet att göra.......

Var barnvakt åt tvååringen på kvällen och vi hoppade studsmatta som galningar - jättekul. Jag vill ha en egen!!!

Onsdag - Gepandag - äntligen!

Undrar om Gepanet påverkar trängningarna också? Har förresten trängningarna överhuvudtaget med en kanske lite sliten urinblåsa att göra?

Eller måste man äta någon av de mediciner jag valt bort för att få bukt med det?

Igår och i natt har desssa trängningar varit det stora bekymret. Smärta och kramper har hållit sig i princip borta - inte helt, bara nästan - men det som varit riktigt jobbigt är det eviga toaspringet. Eller snarare: den mer eller mindre konstanta känslan av att hela tiden vara kissnödig. Bara de första 15 minutrarna efter ett toabesök känns allt normalt, sedan sätter det igång igen.  Och efter ytterligare 30 minuter blir det ohållbart.....

Vilket innebar att under gårdagen besökte jag ett antal kundtoaletter och offentliga toaletter....

Plus att jag inte höll på att kunna somna i natt.

Jag är ju ganska van vid att behöva springa upp många gånger på nätterna och för det mesta har jag inga problem med att somna om mellan varven. Men i natt höll jag på att bli fullständigt galen. Klockan var framåt fyra innan jag lyckades slumra in.

Å andra sidan - smärtfriheten är värd mycket. Det är faktiskt värre att ha ont hela tiden. Och det slapp jag igår. Och även nu.

Det största problemet med trängningarna är att man blir så begränsad. Det är å andra sidan ett ganska litet problem.

Men det är tur att jag inte hör till de inbjudna till Kronprinsessbröllopet - för en sådan övning skulle helt enkelt inte min blåsa klara av.......

Idag är jag lite tillbaks där jag var för några veckor sedan - molvärk när jag vaknar. Minst en trea på min skala. Jag tror faktiskt det beror på den uteblivna Gepan-behandlingen förra veckan.

Om Gepan är till för att 'laga' ytan i min urinblåsa, och man ska ha minst fyra behandlingar i rad, och jag har fått två och sedan hoppas en vecka över - då är det fullt möjligt att det fortfarande är lite trasigt i urinblåsan. Och därav molvärken.

Tror jag i alla fall - så lekman jag är......

Så nu ska det drickas vatten, vatten, vatten - och lite kaffe.

Dessutom var gårdagen en dag av upp-och-ner. Stunder utan någon smärta alls, sedan helt plötsligt knipskarpa kramper - sedan smärtfrihet igen.  Så höll det på under en stor del av dagen. Så jag längtar faktiskt efter Gepan-behandlingen jag ska få i morgon. Måtte dom bara ha fått hem medlet nu så att det inte blir som förra veckan. ....

För att bli lite glad så köpte jag igår en dekoration till en av mina krukor - visst blev det fint?