Än en gång har jag fått bekräftat att min kroniska uretrit verkligen är just kronisk!!!

Dagen efter mitt förra inlägg - där jag skrev om hur fantastiskt bra jag mådde - bröt helvetet ut igen.

Drygt en vecka med smärta och trängningar - på högsta nivå - och mer eller mindre sömnlöshet p g a smärtnivåerna, blev det, innan skovet med hjälp av en kraftig dos Betapred sjönk undan. 

En annan bekräftelse - återigen - är att alla piller jag äter (Celebra, Xatral OD), behandlingar jag genomlider (Uracyst-installationer, Dermovat-sonderingar) och övrigt (råriven ingefära, höga doser C-vitamin) aldrig kommer att BOTA mig. Bara lindra och möjligen förlänga mina bättre perioder.

Det jobbiga är att när skovet kommer så är det inte bara det fysiska som är jobbigt - psyket får sig också en knäck. Besvikelsen är lika stor varenda gång, framförallt när man haft en längre bra period och nästan börjat tro att man alltid ska vara så bra.

Men - igår och idag känns allt bra igen!   Har spelat golfrundor, kunnat gå utan några som helst problem och mår precis lika bra som den dag jag senast skrev i bloggen.

Himla tur att det faktiskt går över. Nu ska jag njuta varenda sekund och hoppas, hoppas att det dröjer riktigt länge innan det är dags för nästa omgång.