Idag är det prick två veckor sedan som jag började med C-vitaminet.

Och - jubel och fröjd - jag är fortfarande bra.

RIKTIGT BRA!

Inte ett uns av uretritsmärta.  Kan känna av mitt gamla kallbrandsmyom ibland, dvs fantomsmärtorna, men urinröret är mjukt och skönt som bomull.

Får nästan nypa mig i armen.

Har t o m vågat mig ner i poolen på vår gård tillsammans med barnbarnen som är på besök.

Fortsätter äta samma dos C-vitamin, dvs 3 gr/dag och det kommer jag nog att fortsätta med länge. Och alla mina andra mediciner också.

Vill ännu inte ropa något 'HEJ' - men fortsätter det så här är jag lycklig.

Men bara för att det verkar hjälpa mig kanske det inte hjälper alla andra. Carina skrev i en kommentar att just Askorbinsyra - den renaste formen av C-vitamin som jag ska köpa när jag kommer till Sverige - är det som triggar hennes uretrit-skov.....

Pratade med min läkares sköterska igår och hon berättade om en mer eller mindre desperat kvinna (vi har alla varit där) som hon hade rekommenderat att testa C-vitamin. Kvinnan hade tryckt i sig ett helt rör!!! Och det hade hjälpt!

Vet inte om det var ett rör med brustabletter - för det är INGET jag rekommenderar. Kan vara alldeles för frätande på magen......

När jag för två veckor sedan berättade för sköterskan om den artikel jag läst om C-vitamin sa hon just detta: det bästa är nog att ta en sked ren askorbinsyra - det man inte ska göra är att ta för många brustabletter. I alla fall inte i längden.

Det ironiska just nu är att trots detta intag av C.vitamin har jag blivit DUNDERFÖRKYLD!! Mitt i varma sommaren!!!

Ont i halsen, hostar och skräller, kan knappt prata.

Gissa om jag är glad att jag inte har ont i urinröret - för att hosta då är riktigt jobbigt......