Liten kvällsrapport innan det är dags att krypa ner mellan lakanen:

Jag var alldeles för optimistisk i morse.  Den eländans sketna uretriten har inte gett sig av än. Den har gjort sig påmind hela dagen. Det kändes så bra tidigt i morse, men det var då det. Det gick över framåt förmiddagen och sedan har dagen gått i trängningarnas tecken.

Inge kul alls.....

Men - jag kämpar på med mina piller. Förr eller senare gör dom väl nytta igen!!

60 mg/dag räckte inte, så i förrgår ökade jag dosen med 30 mg. Och det har gjort susen.

Började märka av förbättringen i går och just nu känns det underbart - igen.

Ska köra den här dosen några veckor nu, kanske kan jag dra ner till 60 igen så småningom.

Sluta helt ska jag absolut inte göra.

Den här underbara, uretrit-fria tillvaron vill jag aldrig lämna igen.

Blodtrycket då?

Jotack!

Det ligger kring 144/75.

Jag ska lugna mig den här veckan också, men fortsätter den här nivån så tar jag kontakt med VC nästa vecka.

Jag har också slutat äta Xatral dagligen.

Pratade med min läkare och hon sa att jag får bestämma själv. Men den är ju som sagt mot kramper, som jag bara får vi kraftiga skov, som jag nästan aldrig har nuförtiden. Så den får vila - tills läget blir akut igen. Förhoppningsvis för alltid.

Sammanfattning: idag leker livet igen.

I alla fall för mig. Det är värre för M som förutom sin värkande nyopererade rygg har åkt på någon form av influensa, med feber och skrällhosta.

Honom är det synd om......