Var hos min läkare nu i veckan och hoppade faktiskt över en behandling denna gång.

Det känns som att jag har hittat ett bra sätt att hantera mina skov och därför känns det inte nödvändigt att 'förebygga' med cortison i urinröret.

Det har ju hänt ett antal gånger tidigare att jag avstått behandling för att jag känt mig så bra och sedan fått ångra mig grymt några dagar senare när skovet slagit till - men än så länge är jag fortfarande OK. Inte helt bra - men OK.

Dvs sitter lite irritation och skaver och jag tvingas till lite för täta toabesök - men ingen smärta. Hanterbart - och inget att gnälla över!!

Jag fick ett mail för en tid sedan från en kvinna som berättade att läkaren vid cystoskopi hade sett att det fanns 'klumpar' av cortison som satt på väggarna i urinblåsan - rester efter dom sonderingar hon fått.

'Måste bort' - påstod läkaren och började försöka pilla bort dom med en tång!!  Låter inte så skönt.....

Jag tog upp detta med min läkare och hon sa att det inte är ovanligt att det blir sådana här klumpar - men enligt henne är dom helt ofarliga. Och om man ändå vill ta bort dom rekommenderar hon att dom försöker skölja bort dom istället.

Själv hade hon ett knep för att undvika att det blir klumpar: hon blandar ALLTID cortisonet med xylocain-gel innan hon lägger in det i urinröret.

Jag undrar om någon annan har haft denna erfarenhet??

I går genomgick jag en datortomografi över njurar och binjurar. En del i den kontroll som min läkare tyckte vi skulle göra för att se om min kropp reagerat negativt på den cortison jag numera äter med jämna mellanrum. Vid denna röntgen sprutar dom in kontrast i blodet - och det känns under en halv minut som om kroppen ska brinna upp inifrån. I övrigt ligger man bara på en brits och åker fram och tillbaka i ett stort hjul och får hålla andan med jämna mellanrum.

Blodproverna (dom fem rören) som dom tog för några veckor sedan visade alla på bra värden. Jag låg nästan mitt emellan gränsvärdena överallt och är med andra ord frisk!!!

Det är bara mitt 4 cm långa urinrör som inte har förstått det utan lever sitt eget liv.

Datortomografin ägde rum på Odenplans Läkarhus tidigt på morgonen. Jag var klar innan klockan hunnit bli nio. Det var en underbart vacker morgon med klarblå himmel och det var nästan så jag blev lite sorgsen över att åka tillbaka till Rättvik.

Stockholm på sommaren är en underbar stad.

När solen skiner.

Idag spöregnar det igen.........

Rättvik - here I come!!!!