Två doser Betapred var vad som krävdes denna gång.

Det får det vara värt.

Igår var smärtan borta för denna gång, lite jobbiga trängningar bara, men även dom verkar ha släppt greppet om mig nu.

Har sovit bra i natt.

Nu ska jag njuta så länge det varar - vet ju alltför väl vid det här laget att förr eller senare (troligen förr) kommer skiten tillbaka.

Men - ska inte gå och oroa mig för det.

Jag läste några inlägg om det här med att lära sig leva med en 'kronisk' sjukdom. Om att det blir lättare härda ut om man accepterar att man faktiskt drabbats av en sjukdom.

Det spelar troligen ingen roll vilken sjukdom det handlar om. Jag tror man går igenom en del olika faser.

Min resa har sett ut ungefär så här:

-  Det började med förvåning - vad är det som händer? Varför fungerar inte min kropp som den brukar?

-  Övergick till sjukdomsinsikt -  vad kan man göra åt det här?  Går det att bli av med? Vilka mediciner finns det?

-  Därefter frustration och förtvivlan - inget hjälper!!!! Ingen vet något. Ingen kan ta bort detta.

-  Till slut - äntligen en läkare som i alla fall förstår och försöker göra sitt bästa

-  Slutligen - acceptans - så här är det. Trist är det, men för det mesta går det att leva med, har hittat läkemedel som lindrar - och det kunde vara värre.......

Och som sagt -- just i dag skiner solen - och kroppen känns riktigt bra- Dags för en långpromenad!!!