I morse - ungefär vid 8-tiden - skrev jag följande inlägg här på bloggen:

Uretrit-tillvaron är inte alls så trevlig som jag antydde igår kväll. Eller snarare - den är väldigt omväxlande. Ena dagen si, andra dagen så.

Idag är det så.

Dvs - ont igen.

Skit, skit, skit!!!!! 

Jag jobbar stenhårt på att försöka vara så avslappnad som det någonsin går i underlivet, för jag känner att så fort jag spänner mig, eller gör en kraftig rörelse, så skär det till ännu värre.

Massor med toabesök i natt. T o m M klagar på att jag springer upp för mycket - det stör hans nattsömn, säger han.

Jag föreslog lite försiktigt att vi kanske skulle skapa oss separata sovrum - men på det örat ville han inte lyssna.

Och det kanske jag ska vara glad för. Att han - trots alla mina störande nattspring - ändå vill dela bädd med mig.  

Idag blir det en dag av stillasittande.

Och precis när jag skrivit klart gick hela Internet ner.....

Nu är nätet uppe igen - och min uretritdag har bara blivit värre. Det har gått så långt så jag gav upp och stoppade i mig en dos cortison. Det kan inte vara meningen att jag ska behöva sitta och skaka av smärta. Jag vet att det inte är nyttigt att äta cortison för ofta och för mycket - men just nu struntar jag i det. Jag måste ju kunna existera.

Stackars min 'lilla' kropp - det är mycket jag stoppar i den just nu. Hoppas att penicillin och cortison kan samsas.........