Denna dag har varit den vidrigaste på länge.

Smärtan har suttit fast förankrad i underlivet hela dagen. Tradolan hjälpte inte. Det var någotsånär uthärdligt så länge jag höll mig stilla, men det går ju inte. Man måste ju röra sig - och varje steg var som att få en vass kniv uppkörd i underlivet!!

Lite uppgiven var jag ett tag - och vid 16:30-tiden la jag mig på en soffa, under en filt, och lyckades slumra en stund.

20 minuter senare vaknade jag och till min stora glädje hade smärtnivån sänkts betydligt.

Så nu är jag lite mer uppåt. Urinröret känns fortfarande - men jag stönar inte för varje steg jag tar.

Nu ska jag fixa lite fredagsmys. Det blir avocado med löjrom, rödlök och créme fraiche idag. Plus en egenbakad äppelpaj. Mums!!

Den Tradolan jag tog innan jag gick till sängs i går kväll fungerade i alla fall - så smärtan försvann under natten. Däremot har jag varit uppe minst fyra ggr i natt - dock somnat om utan problem. Så natten har varit OK.

Men - nu är det dags för en ny Tradolan. Smärtnivån som väckte mig i morse låg på ca en sexa på min tiogradiga skala - och det är lite för mycket för att det ska vara trevligt.

Jag har säkert skrivit det tidigare i bloggen - att jag är lite ambivalent vad gäller starka värktabletter. Vill helst inte äta dom. Antagligen har jag ganska hög smärttröskel för under många år åt jag ingen smärtlindring alls - hade en korkad idé om att 'man skulle härda ut'.

Men jag har ändrat inställning där. Varför gå omkring och ha ont om det finns smärtlindring att få? Jag brukar försöka mentalt tänka bort det onda, brukar försöka aktivt slappna av osv - men ibland skär det lite för vassa knivar i underlivet för att den metoden ska fungera.

Då får det bli ett piller......

Som nu.............

Någon har dessutom sagt att det inte är bra att gå för länge med smärta. Dels spänner man kroppen automatiskt för att bemöta smärtan, och en spänd kropp är aldrig bra, dels kan smärtan 'bränna fast' i nervbanorna och skapa fantomsmärtor.

Det har jag egen erfarenhet av efter att ha gått omkring med ett jättestort myom som det gått kallbrand i innan man hittade det och tog bort det.  Det tog många år efter operationen, och specialläkemedel,  att bli av med dom smärtorna.

Sitter och tittar ut på en fullständigt jämngrå bild utanför fönstret. Himlen är grå, snön är grå, hustaken är grå. Det ligger så mycket snö utanför fönstret att man inte ser något annat än himlen, snön och några skorstenar när man sitter ner. Jag börjar längta efter lite grönska......

Ni har det säkert likadant var ni än är - men så här ser snömängden ut hos mig - som vanligt är bilden tagen med mobilen: