Jag har absolut ingenting att klaga på!

Det är svårt att förstå att jag faktiskt sitter i samma kropp som för inte så längesedan var uppfylld av smärta och kramper. Just nu känns ingenting!

Jag spelade en golfrunda tillsammans med M och ett par goda vänner i går, i det strålande vackra och sköna vädret - och det var så underbart härligt att kunna ta ut stegen, gå med fart, svinga obehindrat, passera alla toaletter utan att ens fundera på att besöka dom. Ingen smärta, inga kramper, inga trängningar.

Tyvärr gick inte spelet bättre för det. Vi spelade en liten låtsastävling - killar mot tjejer (eller snarare gubbar mot gummor...) och killarna vann stort. Men - det tar vi igen nästa gång!!

Nu dricker jag kaffe igen - men jag har faktiskt dragit ner på mängden. Det kanske blir så när man har hållit upp ett tag. Kaffetarmen krymper. Kanske mår kroppen trots allt bäst av att inte få för mycket kaffe? Även om uretriten inte påverkas - vad jag kunde märka - så gick jag ju omkring med konstant huvudvärk i en vecka i ren abstinens. Inte bra.

Det är lite sämre väder idag - ganska mycket sämre faktiskt - men det gör ingenting. Ska plocka undan och städa för att bereda rum för min syster A-M och hennes man som passerar oss här i em och natt på sin väg hem efter en vecka med vandringar i i Tärnabyfjällen.

Hon är sjuksköterska så jag ska passa på att diskutera inflammationer i kroppen med henne. Eller snarare - kroppens förmåga eller oförmåga att hantera flera olika inflammationshärdar samtidigt.