Klockan 06:05.

Vaknar - och inser till min stora glädje att det är första gången jag öppnar ögonen sedan jag släckte lampan i går kväll. 

En hel natt utan toa-besök!!!

Tjjjohooo!!

Det är andra natten sedan jag började blogga - och kanske fjärde natten sedan hela detta uretrit-elände startade för snart femton år sedan.

Å andra sidan så inser jag inom en halv minut att anledningen till att jag vaknade är att just precis nu sitter den en knivskarp smärta i underlivet - minst en fyra, kanske mer.

Där försvann det tjjohooo'et snabbt och blev till ett stort stöööööön.......

Vill inte. Vill slippa ha ont.

Jag känner mig nästan som en liten grinig barnunge.

Det känns så attans orättvist att detta onda inte kan ge med sig för gott.

Igår mådde jag så bra så jag undrade om jag verkligen behövde min inbokade tid för en sondering med cortison - nu sitter jag och längtar efter den.

Såja - nu har jag gnällt av mig lite. Har tagit en Tradolan - den hjälper nog snart.

Ikväll far jag söderut. Tyvärr inte längre än till Göteborg och där är det lika kallt som här, så jag far inte till värmen. Ska hälsa på syster A-M några dagar.

Kanske hinner jag också prata urethral pain syndrom med hennes läkarstuderande dotter.

Missar både Sjung Nu's körövning och line dancen denna vecka - men det är OK.